Ingemars hemsida

Dagens vindkraftverk har en livstid på 20 år eller mer. De olika komponenterna kommer då att vara i arbete mer än 120 000 timmar, ofta under hårda förhållanden, jämfört med en vanlig bilmotor som under sin livstid arbetar ungefär 5000 timmar. Detta betyder att ett kraftverk måste ha ett antal olika säkerhetsutrustningar.

En av de enklaste säkerhetsutrustningarna är den så kallade "vibrations sensorn". Den består av en boll som vilar på en ring. Bollen sitter sammanbunden med en brytare via en kedja. Om kraftverket börjar vibrera, faller bollen ned från ringen och kraftverket stannar. Andra sensorer kontrollerar oljetemperatur i växellådan, temperatur i generatorn, samt andra utsatta komponenter.

Danmark är idag det enda landet i världen som har lag på att vingarna både skall testas dynamiskt och statiskt. Det dynamiska testet går ut på att testa utmattningen. Vingarna böjs då cykliskt ca 5 miljoner gånger. Ett helt test tar omkring tre månader. Efter det dynamiska testet utsätts vingarna för extrema laster, statiskt test. Detta för att verifiera att bladen efter lång tid har kvar sin ursprungliga styrka.

Om generatorn plötsligt kopplas ut nätet, efter överhettningen e.d. är det viktigt att kraftverket omedelbart stoppas. Eftersom det inte finns något som bromsar rotorn skulle den annars börja accelerera okontrollerbart. I dessa situationer har man därför enligt lag, två oberoende bromssystem, aerodynamiska och mekaniska bromsar.

Stallkontrollerade vindkraftverk har så kallade tip brakes. Här vrids vingspetsarna automatiskt 90° ur vinden, se figuren till höger. Detta system är fjäderberoende för att fungera även om strömmen är borta. Hydraulik återställer sedan bromsarna när felet är åtgärdat. Det har visat sig att detta system är mycket säkert och snabbt, rotorn stannar på några varv. Det mekaniska systemet används som parkeringsbroms eller vid underhållsarbete.

På pitch och aktiv stall kontrollerade vindkraftverk vrids hela vingarna 90° ur vinden. De mekaniska bromsarna används endast vid underhållsarbete.

Stall kontrollerade vindkraftverk har så kallade tip brakes. Här vrids vingspetsarna automatiskt 90° ur vinden.

De ihåliga ståltornen är vid underhållsarbete de absolut säkraste och komfortabla tornen. Arbetarna klättrar på en stege på insidan, med säkerhetslinor. Ståltornen är å andra sidan dyrare än fackverkstornen.