Rödluvan och "Blå timmen"
Januari 2003
När skymningen kommer kan snölandskapet färgas blått. En kollega berättade att detta kallas för "Blå timmen". Och jag tyckte det där med "Blå timme"  lät vackert. Här nedan följer berättelsen om Rödluvan som sökte tröst i det blåa vinterlandet. 
En kall vinterdag stod Rödluvan och stirrade in i skogen. Hon kände sig så trött och sorgsen.  Det hade hänt en sak  som gjorde Rödluvan både stressad och ledsen.  Mörkret höll på att falla. Egentligen blev det aldrig riktigt ljust den dagen. Och kylan trängde genom märg och ben.
En röst hördes från skogen. Det var Kung Bore som sa: "Rödluvan var inte ledsen! Hämta sparken och följ med mig ut i skogen. Jag skall visa dig många vackra vyer".
Och Rödluvan tog sparken och följde Kung Bore. Skogen hade förvandlats till ett sagoland. Det hade kommit en del nysnö. Och allt var så tyst och fridfullt.
Rödluvan passerade ett daghem. Hela daghemmet såg ju ut som ett sagoland. Barnen var ju själva med i en sagobok, tyckte Rödluvan.
"Oh, Kung Bore", sa Rödluvan. "Skaparen vet hur Han skall trösta mig genom att visa allt som är så vackert. Jag känner att jag kommer till ro här och kan orka vidare med bekymren". Och Rödluvan bad en tyst bön till Honom som förstår allt.
"Det är det som är meningen", sa Kung Bore. "Inte enbart du borde stressa av ute i naturen utan alla människor borde göra det".
Man behöver ju inte fara bort till en skidort eller till fjällen. I ens egen gata finns det också vackra saker. "Det är sant" sa Rödluvan. Och hon njöt av alla vackra snöklädda träd som fanns just på den gatan där hon bodde.
Det här huset ser ju ut som en stuga på en semesterort. Men även det huset fanns på Rödluvan egen gata. Slutsats: "Vackra saker och ting finns i ens närmiljö"
Rödluvan gjorde fler turer med sparken och förenade nytta med nöjen och handlade mat och dricka. Sparken var en trogen packåsna och orkade bära alla tunga saker åt Rödluvan. "Men Kung Bore", sa Rödluvan. "Varför står det en ensam känga här i skogen mitt i snön". "Den", sa Kung Bore, "Den har jag för att ge en känga till den som gör dig ledsen". Då skrattade Rödluvan med ett klingade skratt.
 

Sedan mötte Rödluvan en kvinna i skogen. Hon hade också en röd jacka med en röd luva. Och kvinnan blev en vän på vägen. Tillsammans gick dem stigen hem. Och hade en hel del att prata om. Samtalet handlade om vintern och allt fint de hade sett ute i naturen.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå
Alla människors möte
borde vara så

Hjalmar Gullberg
Wilhelmina Schedin. 2016-03-09