Projektet, som avslutades vid utgången av 1999, har drivits som ett samarbetsprojekt mellan Fiskeriverkets försöksstation i Kälarne, Vattenbruksinstitutionen och Institutionen för skoglig vegetationsekologi vid SLU i Umeå samt Institutionen för ekologi och geovetenskap vid Umeå universitet.

En målsättning har varit att föra en dialog med de som arbetar med skogsbruk och fiskevård/fisketurism i Ammerådalen för att så direkt som möjligt föra ut nyvunna kunskaper. Det har skett genom regelbundna möten och seminarier och medverkan i utbildningsdagar för skogsbrukare och personal inom skogsvårdsorganisationen.

Här har man inom Ammeråns vattensystem inte bara skaffat sig kunskap om nuläget vad gäller vattnen och omgivande marker och det organiska liv som dessa rymmer, utan även tittat på den historiska förändringen från den första kolonisationen fram till vår tid. Ammerån med biflöden har ju, som strängt taget alla norrländska vattendrag, stora som små, under generationernas gång kommit att brukas för olika nyttigheter med den miljöpåverkan som detta inneburit. I detta projekt har man dock breddat studierna genom att inte enbart ägna sig åt vattendragen utan lyft blicken ut över nederbördsområdets skogar, berg och myrar Därigenom bör det vara lättare att skapa sig en uppfattning om vad som krävs för ett långsiktigt nyttjande med inte bara bibehållen utan än hellre utökad biologisk mångfald. Alltflera får insikten att hur vi nyttjar marken, bygger vägar och dränerar dessa, brukar skogen, beskattar fiskbestånden, manipulerar med utsättningar av fisk, ja allt detta tillsammantaget avgör hur livskraftiga och värdefulla våra vattendrag kommer att vara i framtiden.

Ammeråprojektet har avkastat ett tjugotal vetenskapliga publikationer och några doktors- avhandlingar. Nu kan man läsa en intressant och välillustrerad sammanfattning i form av en bok på drygt 300 sidor. När man lägger ifrån sig den inser man, som man ofta gör då undersökningar gett mera kunskap, att egentligen vet vi fortfarande alltför lite. Nya frågor dyker upp. De som varit involverade i projektet påpekar också önskvärdheten av fortsatt forskning inom Ammeråområdet.

Men behöver vi inte egentligen, om det fanns tillräckliga ekonomiska resurser, detaljstudier av de flesta vattendrag ? För hur mycket av den kunskap som Ammeråprojektet gett är generellt gällande också för våra andra oreglerade vattendrag ? En del av dessa är ju kustmynnande. Hur många av de handlingslinjer som projektet tror sig kunna peka ut är allmängiltiga? Men det räcker inte bara med forskning Att konstatera att de som nyttjar mark- och skogsresurserna måste nyansera sina arbetsformer liksom att dagens fiske i de allra flesta fall inte är hållbart i längden är ganska lätt. Men hur bryter vi gamla invanda mönster hos gemene man ? Vedeldare, som gärna hugger det som är lättåtkomligt oavsett om det är björkar efter bäckstränder eller torra träd på hyggen och fiskare, som tar tillvara varje krokad harr eller öring ("för annars tar någon annan den") blir nog de svåraste hindren att övervinna.

Vi behöver onekligen stora resurser för att förvalta våra fria strömvatten. Resurser som kan nyttjas för forskning och åtgärder. Men dessutom behöver vi forskare och lokala ledare/opinionsbildare, som är goda pedagoger. Våra strömvatten är värda den insatsen.

Bertil Öhman