[
A | B | C |
D | E | F |
G | H | I |
J | K | L |
M | N | O |
P | Q | R |
S | T | U |
V | W | X |
Y | Z |
Å | Ä | Ö |
Övriga titlar ]
Johnny är ute varje kväll
men medan hans kamrater super, går han på bordell
Johnny boy blev utnyttjad som liten
och nu vill han ge igen, glömma hela skiten
Drogad som ett as ger han sig på små ungar
flickor i sjuårsåldern ligger under när det gungar
Sängen knakar när flickorna spricker itu
men vad gör väl det, Johnny han trivs ju
Det stänkte på muren
när han fick halspulsådern avskuren
Och helt begjuten
blev den av
livets vätska från den flicka som blev skjuten
i dag mitt på förmiddagen
Just vid lunchtid, ungefär samtidigt
ja samtidigt som jag åt min andra portion
Vågorna på ett hav
skulle inte ha kunnat vara kraftigare än
de känslor som jag kände inom mig
Men innan jag hann vända mig om
gjorde magen det
Sen den dagen vill jag inte göra någonting, inte någonting mer
En nästan öde strand
öde förutom just mig och den skugga jag kastar
En skugga som faller död ner
nästan rakt under mig
Solen gassar, men ändå känns det som om jag skulle frysa till is
Sanden under mina fötter
känns inte len, den är bara irriterande...
Sista skeppet har passerat utan att se mig
och jag känner mig hjälplös
Det verkar ibland, då och då
som om mitt första ögonblick av ljuv lycka
ska bli det sista, aldrig för att följas av fler
För sedan dess har allt liksom varit ett vakuum
där den enda eld som hållit sig igång utan syre
varit smärtans eld
- Är det så?
På utslitna knän ber jag att så inte är fallet
men inom mig bleknar hoppet sakta
sakta bort. Och försvinner
Nu, så tom
att ekon hörs
inom
når ut
omkring
varför?
Ett tryck inuti
Ett tryck vid mina tinningslober
som hotar pressa ut mina ögonglober
vassa nålar av energi
elektricitet som vill nå ut och bli fri...
Öppna dina ögon
öppna dina ögon och se
hur världen hela tiden pulserar
av livskraft och rörelse
av kärlek och känslor
se hur liv kommer, liv försvinner
Dag efter dag
På bara knän, bönar och ber
mer och mer
men han bara ler...
Ingenting får jag någonsin ut
av mina böner; aldrig tar det slut
Å nej
inget löser sig
inte för mig
i alla fall...
Rummet kändes så tomt utan henne
och luften... Ja, magin som tidigare värmt den så
hade nu helt försvunnit, och lämnat
efter sig enbart kall, rå luft som knappt gick att andas
Snart var hans kinder fuktade av tårar
tårar av saknad, tårar som visste
att allt var över. För alltid...
Rym mer
eller
mindre
livet är
än då
och då
gör det
ingen ting
eller ?
Levrat blod
på din döende
förruttnade hand
ditt ansikte täckt
av var och blod
hett, fuktigt blod
som späs ut av tårar...
Folk äcklas
vämjelse följer i dina fotspår
innan du ens klivit ur dem
Allt detta innan du vaknar...
I graven och inser att livet
nog bara är en illusion
Och somnar åter igen
Jag kastar en blick mot henne
Men hon bara ser bort
Jag försöker att komma i närheten av henne
men hon går sin väg
Jag försöker ringa henne
men hon lägger på
Snälla?! Det är bara förälskad jag är, inte spetälsk...
Länk
Stänk
av framtiden, när jag har växt mig ung
och oförstående
Elevation
vilken negation...
En ren perversion
En värld av idioti
och folk tror att jag vill växa upp?!
- Gud rår
Gud förebrår!
Står
du där och predikar
Men vad vet du?
Han skulle vara
allsmäktig; bara
med ett fingerknäpp
på ett snäpp
göra fattiga till rika
alla människor jämlika
här och nu
Herregud...
Han har haft tusentals år på sig...
Och ännu inte gjort någonting
ändå lurar han dig
att tro
och bero
på hans existens
likt hönor som springer yra kring
i ring
Eller är du deist
och tror att Gud råder först som sist
men inte lägger sig i...
En intressant teori...
Visst, men borde inte Gud, om hans fanns
ha givit oss lite mer vett och sans
fått oss att förstå
eller är det månhända så
att vi bara finns för hans nöjes skull
något han skapade när han var full?
Inte ett ljud...
Inte ett ljud
Makt uppifrån
med vikt
strikt
styr
har bestyr
men agerar som ett fån
En sned syn
underlig är vyn
böljer som en dyn
Tung
beslutsfattare eller -fetare?
Gung, gung, gung...
De vill att vi skall höra
när de söker oss förstöra
Antingen bränns
din hjärna full av propaganda
eller också
fryses du ut...
Håhå jaja
ni har det bra
ni som alla bryr sig om...
Om mig
o nej!
sig
ingen bryr
folk bara flyr...
Visst, sätt dig på min tistel nu
njut du
dom blir inte direkt bättre av att man sitter på dom...
Ack så få droppar ned halsen trång
remmen svång
mager håller vår moder
i denna tid
Också två vindar som blåser sin bris
kort notis
skriven om rikets foder
rid, skugga, rid!
Öppnade mitt leende
men slöt sig snart till de andra
de fann varandra
men ingen fann mig
Åter, men inte till mig
utan åter det händer
ingen här som sig vänder
åt mitt håll
Än vänd åt ett håll
så håll tillbaka, håll åter
håll emot, när jag gråter
behåller ett leende
Tanken färdas i flykten, men är så föränderlig
drömmen med vinden, men är så förgänglig
kärlek färdas över alla hav, men är oftast otillgänglig
Döden färdas inte, men är evigt beständig
Fången på en slutstation
mutation
livets kreation
en kvasisensation
reser sig i en erektion...
Openminded
but so easily blinded
So utterly insecure
can you remove my thoughs
unbelievable, but seemingly for sure...
Reading
emotions, like a newspaper. I know less, you know more...
Holding onto a raft
a barely floating craft
My life-jacket's lost
the strait-jacket keeps me floating
at my very last sanity's cost...
Metal-chill
that kills
your brain slowly but effectively
Burning the nerves out of you
runs you through
turns your mind into
a digital crematory...
Looking on that cursed window
not broken, just functioning that way
Not working at all
deceiving you
eating your soul
and all your space
A visual delusion
an illusion
that fools you to believe it's something good
has become the God
of so many people's lives
a devil in a torn, old disguise that still fools all you fools...
Break the frames, crush the window and run a seamless life
Varje sekund var som en ny sida i livets bok
varje liten stund var som en stjärna som tänds om natten
Varje tanke som fladdrade förbi inom mig
var som en blomma som slår ut om våren
och varje andetag kändes som ett helt liv
Den dagen förändrades mitt liv för alltid, den dag då du log mot mig
Om jag blev galen
skulle någon bry sig?
Skulle någon visa några känslor?
Eller skulle samhället bara hantera mig som ännu ett kolli i raden?
Om jag blev galen
skulle någonting kunna bota mig?
Skulle någonting kunna återföra mig till den normala världen och dess värden?
Skulle samhället märka att jag var galen?
Nej, antagligen inte. Förhoppningsvis är jag redan galen
För om den värld vi lever i nu är normal, vill jag ingenting hellre än att vara galen...
Och om jag inte är det, så är det ju rena galenskapen av mig...
Ett mattsvart blad drog jag fram ur en stövel
och stack i hans rygg
jag såg mig för ett ögonblick omkring
men för stunden verkade jag vara trygg
Som en katt smög jag min väg
in i närmsta tysta gränd
i gränden låg en död person
jag såg; det var en gammal vän
Men tid för tårar fanns ej alls
tumultet det bröt ut just då
mitt offers lik de säkert sett
jag ej nå'n respit skulle få
Så ut från gränden jag rusade
en vakt jag mötte utanför
jag drog min kniv återigen
och dräpte honom som sig bör
Sprang sedan genom staden
varje gata, upp och ned
flög fram liksom en galning
fastän jag ock av smärta led
Jag gled dock ej iväg ifrån
den grymma, genomruttna värld
som givit mig mitt liv till låns
ty slut var ännu ej min färd
När stadens mur till slut jag nådde
då jag sprang för en stege opp
men bakom mig kom stadens vakter
sköt pilar på mig och skrek Stopp!
Jag hade tur, som kunde ducka
och undgå deras armborstskott
ty annars skulle säkerligen
jag en dödlig sjukdom fått
Men på muren
snett jag klev...
Så det skulle bli i buren
som jag dessa rader skrev
Farväl förevigt, nu min moder
sörj inte alls över min död
ty jag har syndat långa perioder
men aldrig glömt dig, så adjö...
Ful, nu död, men inte glömd
ensam jämt han var
Men aldrig nånsin känslotömd
hedersamt han smärtan bar
Natten ljum, känslan kvav
seglar kring på dimmigt hav
för varje mål som jag mot styr
blir hjärtats kompass alltmer yr
och sist jag bort jag ger mig av
Säg mig, moder sol, när kommer den värme
den värme som får var växt att gro
att skott upp mot himlen hasteligt kasta
en syn som bringar ögat mitt ro
Säg mig mor, när kommer den ljuva
den svalkande och den ljumliga bris
den vind som öm, får var växt på sig skriva
skakningar i ett vårparadis
O, blomsterknopp, där vid stranden till vattnet
säg mig, slår dina knoppar snart ut?
O, du träd, som står där i lunden
när kommer ditt gröna lövkonvolut?
Säg mig, moder jord, när blomstrar violen
och säg, du ek, som där så ståtligt står
när brista dina blad fram i solen
när blir det vår?
Mitt liv kan längre ej bero...
Min framtids väg beseglas snart
ja, döden redan tagit fart
emot den plats där jag bland sten
och jord skall ligga, ännu en
där gräset sakteliga gro
Autoeutanasi
lösningen som gör mig fri
slipper biotyranneri
lämnar denna kroppsliga värld
flyr från kroppens kokande härd
förbereder själens färd
lämnar världen utanför, för tankevär(l)den inuti...
Fjärilen lyfte på nyutsprungna vingar
tätt följd av solen i öster
över ängar stänkta så lätt av morgonens moln
som nu bleknat bort efter dimman
I väster närmar sig en andra sol, varmare än den förra
Ditt varma leende...
En känsla så stor som
och en tanke än större
och ett helt liv men ändå inte mer
En kärlek såsom
och en känsla, liksom
men ingenting ändå av allt man ser
Hon var så lik
så lik
så lik att hon nästan var död
Hon kom
hon gick
allting hon fick
men kärlekens
död var mitt öde
Jag tänker, alltså skall jag tydligen vara
kan någon detta för mig förklara?
Finns det någon skillnad av grad
blir man mer när man i livet färdas åstad
för att sedan, på ålderns höst
plötsligt når livet en tröskel där det är störst
där det åter minskar igen
tills den slutliga borttynelsen
Rusar iväg
borrar sig in
trycker ut
livet slut...
Egenmäktigt
Förfarande
Egoismens
Union
Världskrigsframtvingande
Egendomliga
Underligheter...
Ondskan har många namn...
Tegel
som sakta vittrar
ingen fnittrar
när moder Svea ser sig i en spegel
Isär
faller landet
kan det
finnas någonting emot denna misär?!
Briljans
en nyans
av livets lyster
som gör mig dyster
för om man behöver
och därtill utöver
briljera
för att ta del av mera
av livet
är det då inte givet
att man blir över?!
Prestationspresentation
nummer man förnimmer
men inte mer
effektivitetsextas
hastighetshets
- Vem vinner, vad, varför?!
Någon förlorar alltid, men det är inte säkert att någon vinner för det...
Kablar som matchar
bytes mot fungerande patchar
En ny packer
finns några tools för en hacker?
- Fel area, byt till sub hack/verktyg
ripgrade hjälper dig att sno betyg
hackpass, ja, gissa det du...
Filantal: 47
Fria megabytes: 42
sysopen lär nog få fullt sjå
att rensa bort onödig skit;
allt som inte alls hör hit...
Vem fan vill ha spel?
Nåja, ett eller annat kan aldrig vara fel...
No carrier
Cybernet
a string that I fret
and the world of substance
fades away, dizzy dance
Black metal, crystal lead
my brain is shredded
into small pieces
that pierce
the universe...
Digital ecstacy
delirously
I whirl around
unbound
in the space of no time
the bell unchime
its voice unsound
and I'm forever free...
The mirrors want blood
just like everyone else
how long can I avoid
the darkness that dwells?
The wall's got eyes
the stair's got wings
only with delusions
onto sanity I cling
Carrying nibbles
carrying bytes
fulfilling the protocol's
obscure rites
Modulating
dechiffrating
all the late nightshifters' delights
Solen skiner
termometern visar +30°
och jag fryser
Nervändarna skakar. Jag huttrar till och biter ihop
Värmen stiger
Jag fryser
och fryser
och...
What can I think of to write
nothing feels right, no nothing feels right
My actions really shut off the light
what's left but the night, the cold, empty night?
My mind is blank like a sheet
how can I defeat, this, my defeat?
I can no longer stand on my feet
when will we meet, will we ever meet
again?
Can you excuse the way I did use you?
I cannot speak, but sorry...
Jag vet inte vem jag känner för
bara hur hon ser ut
Jag vet inte vad hon känner
bara hur hon ser på mig
Jag vet inte var hon bor
jag ser bara när hon går
Jag vill veta; åtminstone hur hon känner...
Jag vill höra dig andas
i mitt öra
när dagen randas
ja, då vill jag dig höra
känna din värme
blott nära, inte bränna
jag vill känna!
Skri, rendezvous
eller tavelomslutning
B-religionsdel
eller stycke av känsloutgjutning
en initial kulturomfamning
eller björnklor i pluralomformning
eller kanske rena, rama struntpratet...
Erbonution
med konvertotion
sluter in i anmetrasen
stupenotiv
legalisiv
ännu en dröm ifrån klasen
Jag vill inte känna
bara höra hur pulsen flödar
nej, jag vill inte ännu
blodets hetta den som dödar
en känsla, men jag vill inte känna
Bry
bryderi
broderi, med känslor
bryt dina band med världen utanför
bruten människa
brustna tankar
Better
bother
betrayed thoughts
bury your mind
behold life
before you're told
- Be gone!
Administration
representation
eller bara respiration?
Håller liv i en cirkel av tom information
slutna dörrar, munkavlebelagda tjänstehjon...
Diskretion
eller diskrepation
frustration
över denna kompletta fusion
av censur och sanningsexekution...
- Ännu någon miljon
Don't try to rub off, wash
history
into history
flush
trash
those ideas
What is, will be
what was, should too
you cannot make do
forever
with broken lies... Never!
Tomten grötar i skålen
men nära fjärran
står månen i brand
Släkt är den inte
i alla fall inte med solen, och
resten av stjärnorna
Flykten av granar över topparna
står stilfullt mot fonden av aktier...
I rader, dunkla, långa
gröna poster står
vaktar framför husen
stundom tomma så förslår
ty värdefulla saker, sällan dessa når
Dessa finns i många tusen
denna jordförstörelsens kår
av deras sort finns alldeles för många
Frosted mistrusted
misjudged dodged
- Done with!
Grain
of mind
rain
of thoughts
small stains
of emotions
Parts
of life
hearts
on fire
true arts
of devotion!
Sparks
in the night
-- Hark!
hear the sigh...
Ignition
chokes to death just as fast...
- Blast!
Vision...
Ser en värld utan fission
borde inte en rimlig konklusion
reaktion
efter Tjernobyls explosion
ha varit neutralisation?!
Ditt liv beror inte på
om du kan spegla dig i dina skor eller ej
och pengar får faktiskt dig inte
att må bättre, även om det känns så
Kärlek kommer inte med betygen
lycka inte med en snabbare bil
Men vänner, deras handlingar och ord
ja även vad de inte säger
får livet att gå framåt
Dagen känns så förlängd
i din frånvaro
Pinan som sliter i mig
överlever jag den?
Ropar efter dig, ut i natten
plågan biter sig dock ändå fast
Livet ebbar sakta ut, i all hast
Missförstådd av flera, jag vet
felstavad och allt
jag har hört dem tala om dig
Men jag bryr mig inte om deras tal
jag vet att dom har fel. Jag förstår dig
om nu människor alls kan förstå varandra
Solens varma kärleksrodnad
sänkte sig sakta ned i havets lugna sköte
och över ytan spreds speglingar
röd eld mot gnistfläckad blå sammet
Withering
deep within
I cannot do
without you...
I met
you in the street
but I did not care
why should I have?
You broke through the rain
in wet clothes
water dripping down your cheeks
But then
you whispered a word
and I saw you
And I tranced
En sten av trä
flisor på marken
murknar sakta
En vittrande årstid
en sol i nedan
på väg mot kanten
Och luften fylls
av just ingenting
men tomheten lägrar
lurar runt hörnet
Älskar, älskar inte
hjärtevinter
tankar fyllda av blott hennes bild
älskar, älskar inte
han frågar så, en chansning så vild...
Svar älskar inte
och kniven den slinter
Sugarcandy mountain
with a champagne fountain
money pools
empty stools
in the bar
and why not a car?
It easier to believe in the impossible
than accepting your own death
Saw a face
what a maze
a riddle
no clue
I saw you...
Jag hånler åt deras helgon
- Helgerån!
skriker de
Men jag tror inte
så varför skulle jag bry mig?
Bekymrar deras heliga symboler mig?
Nej...
Dölj dina depressioner
dölj defekter
dölj din desperation...
Det kanske dröjer, men
du dör ändå
förr eller senare...
Eventualiteter
såna futiliteter...
Vad heter
alla dina fina ursäkter?
Själv minns du inte alla deras namn
utan tvingas till att skriva dem
med din själs blod...
Betygshets
en enda tanke i alla hjärnor
betygshets
ett enda mål i allas skolgång
betygshets
en enda orsak till allt smörande
betygshets
betygshets, betygshets, betygshets...
Drick mitt hjärtas längtan
min saknad släcker din törst
Ät din mättnad åter vid min sida
min lekamen blir din hungers mål och balans
Låt din åtrå brytas
av min kärlek och min tankes flykt
Två själar förenas, till en oändlighet - en evighetens union
Finally I got there in time
at last
I made it...
Got past
didn't really doubt I would
why should
I have?
The only guest there
not attending
No gifts, no flowers
Why should I give?
I've already given everything away...
Everything I had, anyway
- My life...
Perforerad periferi
livet känns som ett enda vacuum
själens fackla kan inte brinna utan syre
så jag slocknar bort, som en utbränd glödlampa
Du tvingas
hårt - brutalt
att bereda dig
försvara
mot fara
någonting som
uppstått på grund
av detta tvång
denna vilja att försvara
- Vägra!
Jag vet att jag älskar
jag vet inte vem
bara hennes utseende
Mina känslor slits mellan vånda
och längtan
mitt hjärta bryts i bitar
Kroppen i extas
så fort jag tar en sil
mental exil
flyger många tusen mil
dyker sedan som JAS...
När jag älskar solen
kommer molnen glidande omedelbart
när så regnet jag vill ha
ja först då sätter solen fart
När jag klär mig för vinter så kall
kan man lita på verklig hetta
men kvickt är kylan åter där
om jag någon gång min klädsel vill lätta...
Himlen flagnar
faller sönder i små dunlätta bitar
som, innan de alls hunnit nå marken
blivit till vatten...
Små små diamanter av stjärnformig is
tjofsar tyst mot min jacka...
Små, vita, sprider de en glans
över den annars så bistra jorden
Ljus, flödar som kaos självt
in genom mitt fönster
trycker sig igenom rutan
utan
att be om lov
Kastar sig mot mitt golv
utan att slås i bitar
en stråle letar sig fram
fram till mina ögonlock
och jag öppnar dem
irriterad och yrvaken
Åter står solen i nedan
åter finns månen på plats i vår sjö
Åter syns stjärnor på dagen
och vi vet alla; snart skall jag dö
Nu vet jag mer
eller mindre...
Vad skall jag tro?
Kan jag hoppas
vågar jag längta?
Vågar inte hoppas
vägrar att tro
orkar inte tänka
Hjärtat
som brukar styra mig vid kval
klarar inte detta val...
Surrealistik - mosaik
där ingenting sitter på rätt plats
jag tar sats
för att nå ut
Men inget slut ser mina kval
Når aldrig final
Någon har låst in mitt medvetande i tomhet
The darkness
whispers to me
it's calling
I can hear it breathe
the surrounding air
slips around my throat
like fingers
wet branches
I gasp and turn my head
to see the shadows of my life slip away
the bell chimes a second time
while the moon laughs at me
and I cry...
Det vrider, inom
känner smärta
en ensam tår
tomhet
nu när jag vet
hur tung
en sanning kan vara
nu när jag ser
alla spegelbilder spricka
och mitt anlete rämna
nu när alla illusioner visar sitt rätta jag
och avslöjar att de just är illusioner
och ingenting annat
I wish that
someone
just anyone
loved me
Someone
who could
relieve
the burden
and let me
cry, just cry
I wish...
Varför fil
till frukost
när en sil
höjer dig så mycket mer?
Varför te
till fika
när LSD
så rika syner ger?
Mer
Måste ha mer!
Marijuana
mitt livs
mäkta styrka
måste ha
mer!
Mörkrets ljuva lugna ensamhet
en helt egen planet
för mig att bebo
injicerad var sjätte timme...
Nålens väg är min
pressar sakta in
flyger upp mot skyn
över skogens bryn
Trappsteg för trappsteg
kryper jag upp till min lägenhet
och i min belägenhet
känns allt som kalabalik
surrealistik
Öppen
eller sluten
fri
eller i golvet gjuten
fast
besluten
att fly
inte bry
mig om världen
som såg ner på mig
Caress me
and give me shelter
rebuild the confidence I never had
Open my eyes
and let me see
into the pain with open mind
Without the
agonizing fear that I'm full of
Ett väsande, ett rosslande
en dammig, hes röst
tunga andetag av osundhet
Vad hände?
Mina händer
hämnades
Hennes lungor
som förut
hävdes i djupa andetag
har för alltid
hämmats
Hon väser aldrig mer...
You're not there
you're not true
false all through
You don't care
what you do
but everything can hurt you too...
You don't listen
the stars still glisten
on your sphere
Bakom en öppen dörr
till ett känt rum
döljes ändå någonting
Är det mina tårar
eller min framtid
Det förflutna
eller nuet
- Ingen öppning
Producera mera
tvinga flera att konsumera
Vi måste få folk att öka takten
annars får vi svårt att behålla makten
Massproduktion
eller daglig ransion
Som poet får du pension
även om du inte skriver
en miljon
dikter per dag
Nu har det varit
tomt i snart två år
men tomheten minner
mig fortfarande
Nu har jag gråtit
tyst i snart två år
men ingen har sett
mina tårar
Saknad
Mer än ett ord
större än tystnaden
Större än livet
Saknad...
Jag öppnade ett öga mot livet
och såg att du inte var där
tills nu hade jag tagit för givet
att bara för att jag höll dig kär
så skulle du dela min kärlek
men drömmarna mina svek
Cellväggarnas tänder
biter mina kinder
golvet, kallt, hårt
och allt som jag har att sova på
glor ovänligt tillbaka när
jag sänker min blick
En kall sol, utanför den lilla glugg
de har mage att kalla ett fönster
slänger lamt in en fyrdelad kvadrat
av likblekt ljus, det enda som jag ser om dagen
Nattetid hänger månen på himlen
likt en väntande bila
som snart skall falla ned
och skilja liv från död
huvud från kropp
Jag vet, att mitt huvud inte faller för bilan
Men det kommer att falla
det kommer att sakta falla mot bröstet
när spasmerna har mynnat ut
och spänningen slagits av
Skillnaden är
men slutet detsamma...
Tanken tänke
och reflexen blänkte
av mörkret som föll in
snubblande i mitt rum...
Jag går ett sämre öde till mötes
ett värre liv än förut
en morgondag utan glädje
Jag hoppas att den snart får ett slut
Min väg går raka vägen bort
på väg mot den sanna vägen
Vägskälen i livet väger tungt
men blott en väg finns från
den plats där du är belägen
Vägen är inte alltid den sanna
men oftast rak ändå
vägen är inte alltid sandad
Den går att snubbla på...
Hånleende tittar solen ned på den förbrända marken
i parken
där det bländande ljuset stirrade
vitt utan vitalitet
Gräset, förkolnat
förruttnat
är dött och intetsägande
liksom den omgivande luften
tyngd av tystheten
den eviga tystnaden
Och allt kaos frös till
paranoiditet
när den sista brickan lades
på plats
i tiden
Oron ströps, likväl flödade
paniken...
En nål
solen sticker
punkterar
molnet
slår hål
på ett
grått hav
av
dysterhet
Jag tror
att det är skönt
att vara ledsen någon gång
och att man annars lätt blir alltför trång
att alla måste få känna
och lära känna
saknad och sorg, för att fullbordas
Att låta
sig själv gråta
sig tom och ihålig
för endast tom är du redo
att på nytt fyllas och uppfyllas
av livets sjudande hav
Du säger att du allting vet...
Allting i evighet
Du säger det
trots
att du aldrig varit brandman och släckt en eld
trots
att du aldrig räknat stjärnorna på himlen
trots
att du aldrig leker i sanden
Mental diet
har gjort att du själv skrivit ditt livs epitet
likt en poet
För första gången i livet
vet
du att du inte vet
Barn, kippande efter luft
du, chippade mot green
Båda så nära
men så skilda
10 seconds and countdown
...
Take off!
Månen lyfter mot nattens kuliss
stiger, stiger...
Sakta men säkert segar den sig uppåt
följer sin förutbestämda bana
"A great step for moonkind..."
När livet trycker sig
otrevligt nära inpå
förvandlas kroppen ifrån ett medium
för ditt liv till ett fängelse, med
torftig föda, galler, taggtrådsstängsel och ständigt mörker
Du granskas, förvanskas; förvrids, offras på
självets bål, förtärd av jaget
Vi vet vad
duet
ställer till med
Jag vet
vad
du vet
om
duet
Du och jag vet
mindre
men
viet
vet
Frihet?
Inte vad
jag vet...
Inte vad
du vet...
Fast
i evighet
Barndomens varbölder
flyter stilla i ån glittrar
solen gäckande och allt
är
Färgat som det blod som
rann den dagen då sanningen
försvann och hoppet dog
i henne
Pumpande, bultar fortfarande
hjärtat fram blod till forsen
nu inte öppet, men såren läker
aldrig
Töms aldrig till sin
som jag skulle vilja, utom
viljan, som rann ut redan
då
Blixtar av tankar som korsar
igenom tränger
fram när jag stänger
mina ögon
för att sluta
mig
Åskmuller av röster
som jag hör och
inte ser
men som
ändå är
Vindstorm av smärta
flyger mina fötter
tidigt
i den öken
och det
töcken
omkring jag
ser
Är mer
Fragment av bilder som vinkar
till mig och jag binds
till framtiden
i hopp om
nuet
ett
lopp i dåtid
Fast
i framtid
Men sukta då måne
efter nattetids slut
då svalka i havet du finner
Fruktande kriget
när blod rött utgjuts
var tår sedan födseln dig minner
Du blekgula dödssfär
- i natt blåser kallt
kortégen nu graven sig närmar
O modstulna offer
du bleka gestalt
det gagnar ej längre sig fjärma
Pennan blöder
darrar under mina fingrars makt
vibrerar, glöder
säger allt jag kan uttrycka
men långt ifrån allt jag
skulle vilja kunna säga
Det kanske är
en ouppnåelig dröm
att kunna tala, öppna sig
nå ut bortom papperets cell
Det är så svårt att få fram
allt man vill ha sagt
Och ändå vet jag
att det mesta beror på
min egen blyghet...
Hjälp mig, att våga
våga åt mig
Mitt liv blir alltmer ett töcken
en ständig dimma
där solen aldrig tittar fram
bakom molnen
Och om drömmarna känns ovissa
är verkligheten ändå
så mycket mer diffus
suddig, ja nästan lik
en vild narkotikadans
Ekoklanger ljuder
men dör ut
Flyter bort i det kanske
vi möjligen existerar i
Hur fann jag ut?
Stal själen sin väg?
Hur flöt jag bort?
Lät tiden mig sväva bort på vågornas sken?
Blev dagen min fånge
eller är det jag som är dess träl?
Spillde sanning
befläckade
de vridna öppningar
som alla finns omkring oss
Vid tomhet
invid tomhet
Individ. Tomhet
Verkligheten är upp och ner
kan någon berätta vad jag ser?
Allt verkar blekna bort mer och mer
en sur min på mitt ansikte syns när jag ler...
Vrid dig värld
rotera i det svarta
en evig färd
genom mörkret
Rymdljus slog
reflexer av vilja
rendez-vous
en evig färd av tårar
Flykt i tid
färdas i alltet
tänjs förbi
maskorna i väven
Vägra besväras, våga inte besvära
tro ej verkligheten, lyssna på makten
lita ej på sanningen; den är fel
lär inte någonting annat än av systemet
och vi kan lova: Inom kort är du allt
vad du någonsin drömt om...
(Det har vi bestämt åt dig redan i förväg)
Han voltade med bilen
spänningen var hög
och effekten slående
flera hundra watt...
Natten slukar solen
och allt är svart
Mörkret slukar vinden
och de vajande träden bleknar bort
Tårarna som faller
blir skuggor i det dunkla
Men snyftningarna dör
aldrig ut ens om natten...
I skymmande skuggor
från avlägsna blickar
kylans soldater är åter
stigen bestiger
passerar ett löv
som brinner i smärta, begråter
den framtid som ännu ej
finns, men som ska
inom kort få bladet bli mull blott
stegen i tiden
blott somliga bär
ruttnar dock sakta för gott...
Oceaner av drömmar
mål(n)et nått
i strävan mot evigheten
men når ändå inte dit jag vill(e)
för om och tiden stod still
skulle jag alltid vara fastfrusen i den hårda
grå cement som stelnade kring mina fötter
sist jag stod stilla
Klirr - glas eller pengar?
- Antagligen lite musik
kanske en fotnot eller så...
Även elefanter har vingar
och kan flyga
Solen är blå
Jag har imma på mina glasögon
- och ser bättre än någonsin tidigare
Tvivla du
jag hör att du protesterar
Det gör kroppen under min säng också
Men den fogar sig samman i alla fall....
Mitt maginnehåll
åker
upp och ned
upp och ned
genom strupen
på sin hissnande färd
Jag har ingen koll
på var det
befinner sig
I mig eller på golvet...
Gråa massa, gråa slem
från golvet lågt du morrar och flämtar
under min säng finns ditt hem
ligger där och väntar
Bidande din tid
och hoppas att ingen sopen hämtar
för än är du ej redo för slutets strid
"Ordnung, ordnung!"
- Men jag kände mig inte i ordning...
Altting var ett enda virrvarr
"Ordnung, ordnung!"
Men det hjälpte inte
"Ordnung, ordnung!"
I protest lyfter jag händerna för att hålla för öronen
Jag står inte ut
Let the lightyears
become light years
and time won't matter
Distance is just something distant and vague
Space is nothing
but a very big nothing...
Förfest - ren pest!
Jag går direkt på 75:an
så känner jag mig som hemma
Vill jag sedan varva ned
tar jag ett par ölglas med...
Njuter sen i fulla drag
hela kvällen denna dag
Vad morgonen därpå kan ge
botas med mera, ska du se...
Var morgon, någonstans
på fönsterblecken
ligger en fågel blåfrusen, stel
Utan en chans
dog den på fläcken
jag känner skuld till en del
Var det hela mitt fel?!
Silhuetterna skrattar åt Dig
Jag gråter mig
till sömns
var morgon...
Kanske skulle jag kunna
se solen, men den bränner
mina ögon till grus
Igenom trädtopparna
stirrar molnen fram - mer bekymrade
över mitt liv än vad jag någonsin
varit i framtiden
Och så är det nog...
Världen styr dig
fortare än du flyr den
Charader
Paraderande
kamoflerade ansikten
som inte visar sig
vara vad de borde
Det sporde
också vi
i
form av
näckrosorna
som vi såg växa
när vi stirrade som förhäxade
utöver sjöns blanka
vågskvalp...
Infektionsrisk
HIV smittar...
Illusorisk
möjlighet att skydda
sig (mot)
den man älskar, och älskar med
delar man smärta och virus med
Var lydiga
sprid inte klamydia...
Inga kyssar - du kan aldrig veta vem som har herpes...
Varning
parning pågår!
Dött barn skyr inte elden
men bränt barn har ont
Gult är det sår som varar...
Smärtan läker vart sår
och tiden går
nog på
ändå...
Idag känns inte regnet
och vinden är bara ihålig
Kylan biter utan sting idag
tiden rinner varmt fram
- och jag är ljus inombords
Livet är inte så lätt som somliga tror
lever inte där jag bor
finns bara skymtande runt hörnet
grymtande jag sticker mig på törnet...
Kärleksångest sig på mig skor
Hur skall jag hinna få dig
kan inte finna mig
i att jag ingen tid har till övers
för att vara i din närhet
söka din kärlek
och ditt liv...
Jäkt, jäkt
planeringen spräckt
bra idé kläckt
FS-medlem knäckt...
Allting känns PERFEKT!
Kärlekshets
magisk svets
fogar oss samman
ihop med ets
Kärleksklister
alla brister
försvinner hos dig
hjärtat rister
Nu njuter smärtan återigen
för den sliter i strängen till mitt inre
och får mig att känna mig mindre
Det sägs att kärleken är en vän
men jag lider
när dimridåerna glider
bort, flyr mig för evigt
ens ej försiktigt
när du inte insett det än:
- Jag älskar dig...
I cannot even rot together
how can I then live but in pain?
Morose is no term, that can describe
the mood I feel in heart and brain
I GET INSANE!
Jag älskar dig
som en hamburgare älskar sin dressing
en cykel sina däck
eller en diskofil sina skivor...
Jag törstar efter dig
som en öken om dagen
en restaurantgäst efter tjälknölen
eller blomman i fönstret
- Kom åter!
Som en fisk sväljer luft
och det är tufft
skall du veta
står jag med
hakan nere vid knäna
jag borde träna
och leta
lite självrespekt
tänk vilken effekt
det skulle få
då och då
kanske jag till och med
kunde sluta streta...
To be together
I got to get her
and get together
forever...
Varför ger mig ödet aldrig
chansen jag vill ha
tvingas att ta
allt för vad det är
jag blir aldrig kär
i någon som vill dela känslan med mig
Plågan
som biter mig nu
Frågan
- Varför just du?
- Varför slits jag itu?
Kunde jag inte bara
fått undvika att än en gång
drabbas av den lycka som tycks vara
så kort för mig; ja, lyckans sång
dör fort ut och tonerna flyr...
Förbundsläger
Puls
Tryck
Och ändå bara första dan
Kaos
Oordning
missuppfattning
fel
men allt känns rätt...
Loving you is a peaceful place
sensing you is a kiss coloursprayed
Hearing your voice is a vision of eternity
seeing you is a note more tuned than the heavenly choirs
You're everything I want and a lot more I cannot sense
Cannot explode more than heartly
I have imploded to nothing, partly
but as the morning break
I won't be able to take
the life bursting into fire...
Kärnan spricker när dimman suddas
borgade ett förvridet hål, det sig visade
månen ler men när ljuset nuddas
slutes det öga som ensamt kisade
Natten regnar, biter sig genom sky så klarnad
sig dryftar nu stjärnan sitt bud utav varnad
Hugger, mot nerver spruckna i delar
förruttnelsen ett nytt svart Dresden förspelar
Drömspel
en snabb väg till fördel
men så kort
verkligheten främmas
flyr bort
realiteten hämnas...
Jag såg ett par ögon
jag mötte deras glans
förtrollad mot skyar jag lyftes
Jag blickade mot solen
och strålarnas dans
nu funnit jag har livets syfte
Och dofter av natten
och toner av dag
sig flätade samman i vinden
men bilder av dig
i ett andetag
smekte som varm kyss på kinden...
Fors av ord
som förgjord
ännu en debatt
argumenten slut
brändes ut
hör allt skratt
- Tack, god natt!
Nu en söt och fuktig sav
från en öppen springa
droppar lätt mot större hav
att min vardag bevinga
Likt löven på träden om hösten
faller jag hjälplöst till marken ned
kommer aldrig nånsin att kunna resa mig upp
inte nu, efter den plågsamma skada jag led
och den smärta du åsamkade mig
som i månader efteråt sved
Kärleken strömmar, flyter kring
likt blod genom mina ådror...
Rastlös, tankar som hektiskt
strömmar och kolliderar
jäktar fram likt bilister
i en bilkö eller
folk på en rea
Kan inte återfå min koncentration
för någonstans inom mig brinner
en iver att nå nya mål
att sträva mot högre höjder
Jag vill bli fri från det ok som
det innebär att vara en människa
fri att tänka, se och på nytt
lära sig allting
Bomber faller ifrån ett flygplan
200 döda i Afghanistan
Dom sa det var för att hålla balansen
dom ville hämnas och här såg dom chansen
Men jag kan inte undgå att vara dyster
för ett av offren var min syster
The moment was magic
but you had to leave
I was holding you back
but what did I achieve?
It's that rainbow of yours and those pearls that I miss;
- Couldn't you least me given a kiss?
We're
heart to heart
hand in hand
lover to lover
woman to man
Like
two jigsaw pieces
a hand in a glove
we long together
predestined to love
eachother...
Du och jag
just nu idag
vi vandrar hand i hand
just jag och du
vi går här nu
tillsammans här på livets strand
Time is my enemy, yet also my friend
the faster it flies
the happier am I
If slower it goes
my blood faster flows...
Time isn't easy to understand
and no one can lend me a helping hand...
- Noone!
Skärvor faller i sjön
var det min själ eller månen?
När två nakna kroppar
spräckte månens kalla leende
på den mörka spegelns yta
försvann alla tankar
När de två nakna kropparna
bröt sjöns lugn
bröt sig min frid bort och flydde
Att måsta se sig själv störa månen
vred mina tankar ur led
för det måste väl varit jag?!
Det var ju hon som dök
tillsammans med honom...
Logiken bryter med mig, sanningen ock flyr
Den spruckna månen har nu fogats samman
och de nakna kropparna krupit upp på stranden
men mitt hjärta ligger fortfarande spritt i skärvor
på sjöns botten, dömda att drunkna i sorgen...
Tele
ligger i fickan
Sele
håller fast flickan
Möda
arbetet skötas ska
Föda
mannen måste ha
Stress
Press
Olika kön
Olika lön
- Än sen?
Kvinnor jobbar ju inte lika bra som män ...
Jag trycks ner
när jag hör folk prata om uppåttjack...
Förstår ej att de frivilligt ger
sig en mental attack
och bryter världskontakten...
Varför alls med droger mixa
bli istället höga på livet
Varför konstla och trixa
göra något så överdrivet
studera istället blomsterprakten...
Livet har mer att ge
öppna dina sinnen så kommer du att se...
Cash your life for money
bet that it is funny
but payment time will arrive
will you stay alive
then?
Jag ser mig själv i spegeln
- och du skrattar åt mig
Jag hånler tillbaka
och han vrids i plågor
men slutar snart
då smärtan i mig domnar...
Du, jag eller kanske han
vänder bort huvudet
och plötsligt är jag åter ensam...
Solens strålar kan blott smälta snö och is
inte den kärlek som bor inom mig
Vad roll spelar det att mitt liv bejakas
om jag kärleken till dig förnekas?
- Utan kärlek smälter jag inombords, till tårar
Nu cirklar gamar runt min kropp
Nu när alla vet
bryr sig ingen
Nu när alla hört allting
finns det ingen kvar som lyssnar på mig
Nu när pengarna ebbat ut
har vänskapen flytt mig
Nu cirklar gamar runt min kropp
Alla andra har gömt sig
eller glömt mig...
Sår - Aj
eller majs?
Tår - sörjande
eller styrka inför spörjande?
Vår - tid
eller ting hemmavid?
Spår - följ
eller vad i framtiden döljs?
Vem vet?
Vem bryr sig?
Utflykt igenom tiden
flykt från verklighetens jord
en färd genom sagorna
en värld av tankar och ord
ordet - min magiska lykta i livet
svärdet - svagare än det som står skrivet
envoi
A lltid
S pännande
T illfredställande
R oande
I ntressant och
D elikat
L äsning!
Psykodelikat
pragmatiker
personlighetskluven
problematiker
pervers
pedant
principlös
politikerfjant...
Matematiker
pragmatiker
flegmatiker
stigmatiker
Motoriker
historiker
retoriker
maniker
paniker
sviker
Tryck dig emot mig
tills jag känner ditt hjärtas slag
och hör dina andetag
i mörkret
Så, med ens
blir jag till kondens
en dimma som fördunklar din syn
Jag uppfyller dig
när du andas mig
Förenad harmoni
du och jag är ej länge, blott vi
Din doft fyller mina lungor
när dina läppar säras för att andas
I din mun bråkar våra tungor
ända tills dess dagen randas
Upp och ned
upp och ned
Jag dög länge
så länge jag kunde ge njutning
Nu duger jag inte längre
nu är det en ny som gäller
Nu, när jag är förbrukad
och tom inombords
Nu, när jag tömt mig
har jag lämnats
här i mörkret
vetande att jag aldrig någonsin
kommer att bli kramad igen...
Det sista jag såg
innan dörren stängdes
var ljuset från rummet utanför
Nu ligger jag här
ensam mellan smutsiga lakan
och väntar på döden...
Betygsätta, belöna, bestraffa
elevera elever till högre höjder
piska, penetrera, provocera
plåga, paketera, promovera
irritera, intressera, irrigera
rapportera, registrera, relegera
dräpa, debitera, delegera
fylla, favorisera, fraternisera
med mera...
Likt en varg i veum
jäktar jag jagad
genom minnenas museum
Likt en dröm om dagen
suddas själen slutligen
och sätts i arrest med bojor beslagen
Likt själva loppet i livet
dör dagen då dygnet dalar
kvar är ensamt havet, ödematöst, övergivet
Akta behållarna, cesium dödar!
Effekterna från giftet håller i
Jodtabletter knappast längre motgift
när omgivningen peremtoriskt
quislingaktigt radioaktivt smittats
Tyvärr, utvecklingsmätaren visar xxxxx
Ytterligare zonbesök ådrar äventyrad överlevnad...
Akta dig för att säga emot vuxna, du kan ju ha rätt
Akta dig för att våga, det kanske är behövligt
Akta dig för att lyssna på andra än dina lärare, de kanske säger någonting sant
Akta dig för att bryta dig fri, det kanske ger frihet
Akta dig för egna initiativ, det kanske ger dig makt...
Did I do the right thing?
Uneasy I flap with the wing...
Turning through the echo of your voice
- Oh, life, a bitter choice
say I did not fail!
- Oh, let me sail
again across the seas of spring...
Även i drömmen är allting möjligt
i fantasin är allt verklighet
även på låtsas blir drömmarna sanna
bara du känner fantasins hastighet
Men så, med åren, flyr också drömmen
och med drömmen flyr fantasin
Utan fantasi sker inget på låtsas
och inget besannas i periferin...
Ean-pyjamas
roterat skrivpapper
halvfärdigt schackbräde
Zebra!
Morotsblast
teblad
ägg och bananskal
Brödkant
smulor
har gatubarnen något val?!
- Vill du ha en till?
- Om jag vill!
Så lyfte de tillsammans den stackars saten
och berövade sen honom resten av maten...
Sargat lik
men inga skrik...
Rev, slet
och ut kom klet
fram välde lever, njurar och tarmar
men med våra armar
lyckades vi erövra magsäcken
och sedan där, på fläcken
slita upp den för att festa...
Inom någon minut
var det slut
på det mesta...
Skål
- Fylld med vodkabål
Full
- Dricker mest för fyllans skull
Smakar väl för min gom
snart är skålen tom...
Asket
atlet
eller profet
- Det spelar ingen roll
bara du vet
livets hemlighet
då har du full kontroll...
Du är här
i mitt rum
Du är här
hos mig
du ler mot mig
Du är här
jag hör din röst
Du är här
långt borta
i mina drömmar
Ingen förstår dig
Ingen förstår mig
Jag vet inte ens om du förstår mig
eller om jag förstår dig
...Men jag förstår mitt hjärta...
Andars dimma...
Ebb inuti
kan sväva förbi...
Allt ska en blick skönja
Låter vinden leka
Kladdkaka...
Härligt äckligt
Smet...
Kan ej fly
från mitt begär
att genast spy...
Allt kommer här...
PASS PÅ!
Vem vet, inte du
vem vet, inte jag
men om jag ej är Nalle Puh
har du då något förslag
vem jag är, ty jag har kval
kanske är jag Lisa Ekdahl?!
Även den förståndshandikappade
kan ha ett hjärta som kan förstå
även den kloke kan ha ett hjärta som saknar vett
även den lärde har ett hjärta som svarslöst kan stå...
Finns det någon för mig?
Finns det någon som bryr sig
om mig, tänker på
mig då och då?
Det verkar ibland inte så...
Sprids, som ringar på vattnet
snabbare än vinden
Alla andra visste före mig
att jag var förälskad
Faster than light
pictures fly
Fantasies
colouring the sky...
Is my brain
filled with rain
of dreams
without seams?
Jag
drömmer
Om dig...
I vaket tillstånd
Och när jag sover
I mörker
Men även ljus
Alltid...
Men
du
blir
inte
min
för det
Socker
skummjölk
vegetabiliskt fett
och dito härdat
Stärkelsesirap
vasslepulver
E 471
E 401
och vaniljarom
Socker igen
vatten och hallon
äpplen
pektin
E 202
E 211
och citronsyra
Du blev hans
hans verklighet
du blev min
men bara i drömmen...
Det skar sig mellan oss
Jag kände hur mitt hjärta skar ihop
Nu det skär det i mig
Jag var kär i dig
men orkar jag nu?
- Skärrad som jag är
skär jag...
Blommig värld
njutbar flärd
aldrig lärd
undernärd
Evig färd
stilla fjärd
inte lärd
men mycket värd...
Tror du på tanken
tror tanken på dig?
Tror jag på världen
tror världen på mig?!
Tror Gud på män'skan
tror män'skan på Gud?
Kanske tron kan gå klädd
i båd svart och vit skrud?!
Tror alla på livet
tror livet på död?
Kanske är tron
färgad grön eller röd?!
Tror graven på hoppet
tror molnen på snö?
Tror män'skan av dumhet
eller på hoppets frö?!
Tror tron på hoppet
tror kärlek på ljus?
Tror mörkret på lyktan
eller på tevens brus?
Tror du på allt detta
tror jag på mig själv?
Tror jag alls att
jag kan hitta ett rim?!
Mental pollution
and
Environmental pollution
Det kommer mera...
Det kommer mera...
Det kommer mera...
Det kommer mera...
...
Det kom mer av mycket...
Lider av asbestos
kommer snart att förgås
Jag brinner inuti
men ändå är jag fri
från någon eld utanpå
Drömmar om svunnen lycka, tiden är ur fas
Skuggor av brustna illusioner, nära anletsdrag
Den sanna bilden rycker upp mig ur min vas
Söndersliter all behållning; inga nya andetag...
Här jag sitter, ensam i skugga
mörkret har fallit över mig
och anfaller, hugger, biter i natten
sliter och river; sargar min kropp
Här jag ligger, på gräset i daggen
tårar som blod har fuktat mig
och smärtan densamma, tynande skratten
dör ut samma stund som mitt multnade hopp...
Inget kan sträva
sväva
högre än ett hjärta
och svalla
falla
hårdare
Jag vissnar före hösten
och ebbar före havet...
Jag faller före löven
och dör före blomstren...
Men våren kommer med blommor och löv
och tidvattnet sveper såsmåningom åter in med månen
Jag, jag ligger bara död på marken, ruttnande till mull
aldrig någonsin tillåten att återvända igen...
Så stilla kanten flyter förbi, jag stryker förbi så sakta
förrän vid mig den ej guppar till, säkert jag kan den betrakta
Dess fasta trygghet, dess lugn, dess ro
som kan stötta om jag vill
men jag flyter på, vad det nu kan bero
så kan jag ej förbliva still...
Molnen skymmer sakta skyn, för varje takt som hjärtat slår
allt blått fördimmas och blir grått, när hela skyn bak molnen går
Dunkelhet i ensamheten, färglöshet och hopplöshet
allting flyr från mina tankar, likt påtvingad redlöshet
Skräms av mörkret, skrik i skuggor, kan ej se, kan ej förstå
min djupaste fruktan får utlopp i natten, för att in till själen nå...
Om skulle himlen falla ned
krossa mig, min själ
vad skulle detta alls mig bry
om bara gick dig väl?!
Om bitar slogs jag i och dog
mitt liv i sand rann ut
så skulle ändå ny dag gry
om ej ditt liv var slut...
Sunlight and beyond, I nevermore admire
Trial; heaven, eternity, a powerfully persuasive light effect
open fire many years - engraved yearners epitaph...
Vaknar bara för att vara medveten om att jag somnar
kvicknar till bara för att känna hur medvetandet flyter bort
Ingenting är kvar...
Solen som renaste guld den skiner
medan åkergräset är grönt som klorofyll
Över vidsträckta ängar vinden viner
insjöns vatten svalkar skönt, hela byn är en idyll
Kossor av åkrarnas klöver betar
myggsvärmar surrar omkring, fritt och vilt
men, det ej mig längre retar
för jag har mig från ting, själsliga skilt
Givit mig av från den kroppsliga världen
ut i kosmos för att söka själslig frid
fyllt med livets sanning - här är den
livets källa, oron flyr och ron tar vid
Ty i vårt amorfa vindlande
universum, gigantiskt, så stort
trots att tanken är svindlande
och att tiden kan verka gå fort
så är det av sanning vi lever
vi tänker, vi andas dess enorma makt
vi måste lyda naturens regler
Har du lyssnat till vad jag sagt?
Solen som renaste guld den skiner
medan åkergräset är grönt som klorofyll
Över vidsträckta ängar vinden viner
insjöns vatten svalkar skönt, hela byn är en idyll
Kossor av åkrarnas klöver betar
myggsvärmar surrar omkring, fritt och vilt
men, det ej mig längre retar
för jag har mig från ting, själsliga skilt
Givit mig av från den kroppsliga världen
ut i kosmos, amorft och fyllt
fyllt med livets sanning - här är den
livets källa, Lingonsylt!
I miss you so, oh meaning of my life
a demolished wreck I am
Seeing you still cuts like a knife
my heart its eternally damned...
Jag kan ännu känna
men för varje dag, dör
varje skugga, varje skepnad
bleknar tynande till intet och
allt som förblir, är evig tystnad
Det blåser, friska vindar...
Jag känner fläktar som vill bära mig ned
och jag känner, att jag vill följa med
Dunk, dudunk....
Vad skulle...
Vem skulle?
Ingen...
Roller spelar vi alla
men spelar vi någon roll?
Som lögnen för sig själv
spelar dum utan trolleri...
Nästa gång faller häftstiftet till marken
Nästa gång lyfter handen en knappnål
Det fungerar knappt, men med tålamod
skall nog allting flyta ändå...
Söker en våg
söker en väg
Men allt jag finner
är ett brustet hjärta
Allt inuti
är vittrat till noll
och alls ingenting
Jag trodde nästan
Mina vänner trodde
- men verkligheten
den trodde inte
den visste - att jag hade fel...
Randstat
glömde fallskärmsavtal
bisats
avsats...
Tar sats!
...
..
.
Slits allting bara itu nu?
- Antagligen...
Domen överrumpade, rikoschetterade...
Undergrävande tomhet, avgav någonting
dagen inte gjort...
Finner jag dig
ger jag inte mig
förrän jag
vinner dig
eller försvinner
i glömskans eviga rike...
Eva-maj hade säng på långvården
låg med respirator i hundrasjutti dar
Nu ligger hon ensam, plasttäckt på gården
nu kunde hon ej längre på hemmet ligga kvar...
Någon bestämde nånstans nere i Bryssel
att hennes maskiner skulle stängas av
vi måste ju kunna betala papperspysslet
Min mormor är död nu, allt på grund av EUs krav...
Huttrande, och hackande tänder
var det ändå inte min kropp som led mest
för mitt hjärta det frös i tomhet och saknad
och hoppet det förbrann i förruttnelsens land
Skuggfasad, men hur länge håller den?
När vittrar murbruket?
När faller allting samman?
Ett torrt regn luckrar upp fogarna
och allting faller...
Jag träder över tröskeln och ropar ditt namn
Suddar bort
dimman från spegeln
men ändå ser jag ingenting alls
Jag önskar
men hoppet faller
och ensam jag står trots allt
I nuet
finns tomhet
Kom, för mig bort till aldrig mer...
Slår näven förtvivlat i väggen
men betong ekar bara ljudlöst
och med smärta
I luften ligger kvavhet
Smärtan dränker allt
effektivare än alkohol
Men ingenting kan dränka smärtan
Tårarna bara fryser
Ensamheten studsar genom rummet
fysikens lagar biter inte på sorg
Jag blöder
Likt ett pussel har jag sågats i bitar
men ingen fogar det åter samman
- Och ingenting dövar skriet
Om mina tårar sliter i dig
finns det ingen mening att jag gråter
För allting som gör att du lider
skadar mig mer än att hålla inne mina tårar
Jag känner smärta var gång jag vet att du lider
men ändå vill jag att du låter mig plågas
Delad sorg är dubbel sorg, men mina känslor
är ändå bara skuggor i silhuetternas galleri
marionetter i ett evigt spel
Och om jag ock förbrann skulle det ändå
vara värt all smärta, bara du
förskonades eldens tärande, hungriga flammor...
Härdas
genom stålbad
Jag
genombränns
av
hettan
Men värmen
biter inte
på kylan
som förtär
mig
Vad
skall
jag
göra?
Räkna de lyckliga stunderna blott
så säger visan klok
jag räknar och räknar och räknar på
men hur jag än räknar den glädje jag fått
så kommer jag bara till två...
Jag skulle vilja
vara
men nu orkar jag
bara
inte längre...
Blås glömska till evig glömska
Förena tankarna med evig frid
Allt blir lugnt - för alltid
Jag ser en spricka
i mitt fönster
en spricka, när jag ser ut
jag ser en annan
spricka inom mig
men den sprickan, tar aldrig slut
Jag ser en klyfta
helt utan gränser
en klyfta, jag faller ner
jag ser dess kanter
rusa förbi mig
men snart så ser jag inget mer
Klyftan inom mig
uppslukar allting
den sväljer allt jag vill ha kvar
mitt liv det faller
så snart ifrån mig
till slut så ingenting jag har...
Life's a strange illusion
based on confusion...
The only time I don't need comfort
is the only time I have
but never ever when I need it
is anybody there...
Sanning, du måste förstå
realiteten är alltid någonting större
än det du känner till
läser dig till
och tror dig veta
Du, ett litet erbarmeligt
kryp, kan ju inte hävda att du
vet mer än den enda sanningen...
Jelf! O, ne tvid taka taka
belgar gnup
Banni saa habb renti
tval ellar skojk
hallonsoft - badang!
Stypa? Varp.
Piddelipom, vänd dig om
lekande med ett snöre
Piddelipej, hoj och hej
är efter någonting före?!
Can
you see
my wounded
heart fall
apart?
Insane....
Pain, in heart and brain
Love drain...
Tear rain
Life's refrain
Can't regain...
Cut a vein
I varje tanke finns du där
I var längtansfylld stund
är du den jag saknar
Men jag sträcker ut handen
för att röra vid dig i mina drömmar
bleknar de bort - jag är dömd utan dig
Polityr
putsar ditt yttre
du tror att ditt inre ej räcker till
men inse
Det ytliga spelar ingen roll
det är tron på det inom dig
som måste finnas där
Jag dör i mitt inre
förruttnelsen härskar
men utåt försöker
jag hålla masken
trots att den enda
mask som finns inom
mig är likmask...
Fastän jag gråter
så släcks aldrig smärtan
ej ens om tårarna täcker mig helt
Jag skriker ut saknad, tills rösten förhesas
men fortfarande är allting
så bakvänt och fel
The question is
- What the heck do you need the bodies for
spare-parts?!?
Inte ens vågor flyter fria
de är blott kedjereaktioner
och det enda de består av är guppande tårar
tårar som aldrig tar sig någonstans
Inte förrän vågen bryter mot klipporna
och slås i bitar mot stenen, stänker tårarna...
Sträck dig ut
rör vid mig
säg mitt namn
och viska orden
Jag vill så
att du bara
andas på mig
för ett ögonblick
Du tror inte att jag gråter
bara för att inte de tysta
snyftningarna efterföljs av
tårar som lämnar ögats vrå
- Men var skall jag köpa
mina tårar?
Jag ju kan inte låtsas...
Själen gråter
även om du inte ser det
Den gråter blod
den gråter smärta
den gråter saknad och längtan
Handen jag håller i lågan som brinner
för att rena mig själv
Plågan inom mig som förtär mig rinner
dock inte bort längs livets älv...
Du öppnade rum
annan verklighet
Korsade älvar
rörde ljusets etsande kraft
Tyvärr. Ingenting ljust
lämnades dig i gengäld...
Låt mej
- eller nej
hindra mej!
- Snälla, säg
skulle du bry dig
eller ej?!
Mordors dimmor sveper in och höljer mitt hjärta
tunga moln av svarthet, sorg och oerhörd smärta
Snabb är Sauron på att fylla mina vener med gift
inuti mig strömmar förbannelser ej ens tecknade i skrift
Smärtan växer, jag vrider mig i mörkrets bojor kalla
möta ödet tvingas jag till, död snart jag till marken skall falla...
Månen är svart
solen är grå
Inte längre finns möjligheterna kvar
Det finns bara en väg att gå
Marken är brun
ruttnade grenar
Inga likheter med det gamla detta har
Ingenting numera förenar
Vattnet är gult
fisken är död
Ingen livstro brinner längre till vårt försvar
Slocknat har vår glöd
Stanken bara kröp närmare
och närmare
Jag kunde känna liklukten
klättra uppför mina ben
och mina armar
söka sig in igenom mina näsborrar
Men jag stod ut
Ända tills jag förstod
att det var jag som stank
det var jag själv som ruttnade inifrån...
Vad ska jag känna
när livet flytt med känslorna
bort till evigheten
och jag ensam
sitter i tomheten och tystheten
desperat rädd att någon skall
tala till mig...
Vad skall jag känna
när livet flytt med känslorna
bort dit jag aldrig
kommer att
nå?
Vad skall jag känna
när livet flytt med känslorna
aldrig för att återvända
igen?!
Vad skall jag känna?
Tyngden av svalda tårar
runt mitt hjärta
sliter hårdare
än bojorna hos den kedjade
Men när han till slut släpps fri
finns tyngden i mitt bröst
fortfarande där
- jag bär den alltid med mig
Och även om jag gråter
minskar aldrig tyngden
både gråt och tystnad
får sorgen att växa...
Jag saknar hopp
om att nånting kan bli bra
livet känns så hopplöst
ändå lever jag på hoppet
- och dör efteråt...
Mitt sista hopp
är ett fritt fall...
En röst
En mening
En evighet...
Miljarder tårar...
Exil i en silo
ser profilen i kilo
mil utan vilo-
stund...
Hysteri utan fritid
vill bli smal som ett bi...
Biceps och triceps
vikter lyfts och vikter släpps
hantlar och björnsax
pressar musklerna till max
stressar tills att det blir dags
att ro maskin ett par mil
- och sedan med poser visa sin stil...
Gråheten rasar åter till
Underliga tankar avvaktar nog
tills återkomsten
Regnet anfaller regelbundet...
Snart fattade jag
att jag fattades
när beslutet fattades
Dom sa: - Hinn ifatt verkligheten!
Och jag fattade
första bästa verklighet jag såg
För jag fattade aldrig
att jag var för fattig
för andra att befatta sig med...
Trängsel
alla knuffas och skuffas; samlas omkring dig
inte ens en årlig rea ger upphov till
sådan hysteri
Du flämtar; vill ha luft
men ingen förstår din situation
alla vill att du skall se till deras bästa...
- Är du tillräckligt stark för att våga säga ifrån?
Stympad
ser tanken ut
över stanken
och inser hur lite
den missat
Avskalad betraktar
hjärnan allt den inte
kan se, och flämtar
i sitt inre
Rå
grå
kall
är verkligheten
Men drömmens moder
har ännu inte anlänt
uthärda någon dag till...
Crossroads
two paths to nowhere
but I cannot turn back
and run my way...
Jag vill och kan inte rå om dig; man kan inte äga om varann
jag vill bara veta
att du alltid finns där för mig
och att du vet att jag finns där för dig
Jag vill veta att du älskar mig
För om jag bara är viss om det
behöver du inte vara hos mig
för att jag skall känna mig trygg
inte sitta vid min sida
för att jag skall känna din närvaro...
Som barnet i den moderliga famnen
som fågel högt uppe i sitt bo
som fartygen som ankrats fast i hamnen
som den beende som litar till sin tro
är jag trygg bara du är hos mig
med mig varje andetag
så länge som du inte överger mig
går jag vidare, dag för dag...
I yield to the natural forces
I lay down in the grass green and sleep
strange is truely life's courses
what next might it have in its keep?
And while-gone I wake up to sunlight
shining through the crown of a tree
mighty I feel; it's all done right
for a moment truth comes to me
The mighty whispering willow
is telling me all that has been
A single tear falls to my pillow
when all truths to my heart is let in...
But silence, all mankind, and harken
the nature has something to say
soon all our land will adarken
if not respect to nature we pay...
Jag slumrar, då allt
i luften blivit öde...
Jag fruktar, grå verklighet
förbi tomheten snabbt svävade...
Vakna
även jag själv behöver
väckning...
Alla
vågor som slår emot dig
kan du inte stå emot hur länge som helst; det är omöjligt
även för dig
Rusa iväg!
Låt inte alla andra styra dig
Eftertanke får en ofta att inse att man borde ha tänkt före
kan jag få en andra chans?
Jag försökte nå dig
men du fanns inte där
bara din telefonsvarare
Hur många gånger jag än försökte
upprepade den bara det faktum
att du inte fanns där
och avslutade sedan med
"Ha det bra!"
- Men hur skall jag kunna det
när jag inte vet
när du inte finns där
när jag behöver dig som mest?
Jag lyssnar till din röst
för att mildra smärtan
men såren vidgas bara
- Jag står inte ut!
Och ingen ljusnande framtid jag ser...
Jag tänker för mycket på mig själv
- så lite på min omgivning
Skulle världen rämna för mig
och för andra
om jag slutade upp med
att bara ha mig själv i åtanke jämt?
Skulle stjärnorna dö
skulle solen ruttna?
Blomman matar fjärilen
solen matar blommans blad
vinder sjunger vaggvisor
i träd och buskar
Och allt är vårgrönt...
Flyger igenom ljuset från dig
Störtar likt Ikaros
Faller, faller
smakar på gruset
och ingenting är längre
Knopp skall vittra
vinet blommar
tystheten skall ljuda högt
och sedan ingenting skall se
passerar en tom öppning nu...
Jag vågar inte längre
blicka in i spegeln och se mig själv
för insikten svider så
den bränner inom mig
Jag ser en person som utan hänsyn
manipulerar, lurar, bedrar
allt för egen vinning
Jag ser en person som inte vågar
vågar se mig i ögonen
en feg varelse utan någon som helst
känsla för medmänsklighet
Jag vågar inte se den personen
För jag vet att den personen är jag
Det är jag som står på andra sidan glaset
som står där och hånfullt ler åt mina våndor...
Pennan är inte mäktigare än svärdet
Jag kan inte på något sätt
skära upp mina handleder med hjälp
av min penna
Jag letar febrilt
men ingenstans finns det
något svärd att hitta...
- Hjälp mig!
Just nu vill jag bara bli galen
bli galen så att all min smärta kan tyna bort
Jag vill bli galen, så att jag kan rusa omkring
gå bärsärkargång; inte bry mig om nåt...
Jag vill inte vara frisk och kry och fylld av plågor
hellre låter jag galenskapen flöda genom mig i vågor...
Kan du någonsin förlåta
hur jag behandlade dig i mina
desperata försök att likt marionetternas herre
kontrollera ditt liv?!
Kan du förstå, att jag gjorde det av kärlek
trots att det gjort dig ont, uppenbart...
Inget hopp; kanske skär sanningen istället...
Sitter tyst; lyssnar på tomhetens lockrop
Inget hopp; men någonting sker snart
Jag kan inte axla mer...
Jag vet
Du plågas när
jag känner smärta
- Men hur skall
jag någonsin kunna
ljuga för mig själv
och tro att jag
inte har ont?
- Jag dör utan dig...
Strör löften för vinden
matar mina vänner med lögner
Förråder alla jag känner
Tomheten känns
som en ofantlig garderob
Mörk inuti och tätt sluten omkring mig...
Ingenting vartän jag går
För allt som fanns tidigare
lögner jag själv byggt upp
Glittering metal
face of steel
through it I get all
the power I feel
Force; a short cut to heaven
Känner saknaden vibrera
inom mig
Känner smärtan fokusera
sig
På att bränna mig för gott
all den kraft jag en gång fått
har nu ta't slut
helt ebbat ut...
Törn around
sticks like taggtråd...
I vass, tydlig plåga
Låga, där mina känslor förtärs
Tystnaden talar...
Kanske kan den säga
vad min tunga bara lyckas
förvränga eller förtränga
när det skall framföras...
Tystnaden talar sitt tydliga språk
Jag vet bara inte om jag lärt mig
behärska det ännu...
I rosensken steg solen upp, i en fågelsångskantad värld
för att oss aktsamt värma på vår guldlövsprydda färd
Och vart jag såg, en blomparad
ljuvt vajande i dans
Ja, vart jag gick, stod de på rad
och gungade i trans
Paradiset finns här nu, det finns omkring oss här
öppet ifall bara du naturen håller kär...
Speglingar
i väggen, i taket, i marken
Mitt liv finns överallt...
Antagligen faller snön vid jul också i år
förmodligen lika vit som vanligt
troligen skär den sig inte...
Antagligen följer vår efter vintern, trots att hösten varit svår
förmodligen är allt som förut; nästan...
Troligen ännu en bister vinter...
Snön doftar vitt och varmt
jag känner hur den andas
och pulserar
Med spetsigt grepp
glider jag fram
och betvingar snön i mina illusioner
för i själva verket är det nog
snön som lurar mig...
Vind; en våg i skugga
fågel passerar
allt flukturerar...
Men är ändå beständigt, ibland...
Dras mot kaos
fortsatt färd bort från
struktur
Molnen skiner varmt
och
fortsätter
Kyla
Fast vid stolen
Fånge i tiden
Önskar
Hoppas
Men tror inte längre
Väntar bara
Och fryser...
Ovetande; bara dimmigt anande
vad som pågår och som pågått en tid
Mental våldtäkt...
Du dras ned, slits i bitar
fås att tro att du själv ligger bakom
själv är ansvarig...
Ansvarsbördan förflyttas
från den skyldige till offret
Vem finns där för att bromsa mig
när jag behöver hjälp att stanna upp i tillvaron?
Vem finns där, när jag utan bromsar
störtar iväg mot avgrunden?
- Du fanns där en sekund, men är borta nu...
Vad ska jag göra?
Förut var jag van vid att aldrig ha någonting uppbromsande
men du förändrade allt när du kom
och tog allting när du gick...
Rädda mig, innan jag krossas mot ravinens botten...
Ser en penna, vad ska jag göra?
Ta den och genom ögat köra?!
En lockande idé
men vad skulle sedan ske?
Jag skulle nog sämre se
och med tanke på hur illa jag ser ut
redan
sedan
förut
skulle jag nog akut
tvångsbetröjas...
- Skulle då min livslust höjas?
Dropp, dropp
Lyfter flaskan...
Tänder på
Fopp!
Bara askan
blir kvar då...
Försvunnen
Hittar inte mig själv
Var kan jag vara?
Var kan mitt jag vara?
Hallå? Kan någon förklara?
Inget svar, inga ekon...
Tomhet, ytterligheter
Navets axels roterar
Balansfel
ordningen rubbad
Tystnad...
Tom
Likt resterna
av ett ägg...
Innehållet var ruttet
och rann ut
när skalet sprack
Men ändå gör jag förtvivlade
försök att tejpa ihop allt
så gott det går...
Kommer in, inom dig
med vacker fasad
passerar ditt försvar
Sen efter några dar
dräpande, sen flykt
och ensam, sårad, finns du kvar
Slutstation, avstigning
Bråka inte!
- NEJ!
Avslängning...
Rytmerna har fördunklats
dansgolvet utrymts
musiken har dött
och ljuset slocknat...
Kvar vid ett bord
sitter en skugga
som aldrig mer än sett
andra dansa...
Ensam spelar han rysk roulette
med fullt magasin...
Ett kranium av skugga
en fruktan byggd av sand
en hamn som rasat samman
till damm och inget mer
Ett vittrat slott av luft
och tårar utav stjärnor
som likt skuggor faller...
Du har aldrig gjort en tanke
Du har aldrig gjort ett ord
Ändå kräver du, med stöd av dina pengar
att få styra denna jord
Du har aldrig släpat solen
du har månen aldrig lyft
du kräver att få kontrollera allting
trots att du aldrig gjort ett dyft
Du har aldrig gråtit regnet
aldrig låtit vinden gå
ändå kräver du att få kontrollera
alla ska dig snällt förstå...
Men kan du inte gräva
får du inte kräva...
Än sen om du ljuger
bedrar, utnyttjar eller
undanhåller sanningar
Det är inte uppriktigheten
som jag söker hos dig
det är din kärlek
allt annat får jag acceptera...
Tre väggar mot verkligheten
och en öppning
mot tomhetens förlovade land
riket där sannningarna dansar samba
med melonerna på frukostborden
Och ändå innestängd
Fast i ett vacuum; en lucka
mellan verklighet och tanke...
Fångad utav datorns magi
ingenting kan köpa mig fri
cirklar omkring inuti
och räknar cykler och bittar
så att jag alla buggar hittar
Binär notation
hexadecimalmotion
vektor rotation...
Att sluta upp kan ingen mig tvinga...
Fly! - Vill jag
flyga? - Kan jag inte...
Flykt! - Ett måste
Flykting - blir jag
Flyttfågel - känner mitt bo
Flyter fram eller tillbaka - Vem vet?
En vinge, fäst vid en kropp
lyfter en tid, svävar ett moln
Forsar ett regn, talar en ton
bleknar så bort, tänder en sång
och sen aldrig...
Kvider, jag lider, det svider
när vi sakta glider ifrån varandra
Känslorna strider, smärtan rider på en våg av sorg...
Inga stygn håller mig samman
alla styng jag känner inom mig
var gång jag ser dig
sliter mig itu...
What am I, but a shadow
a mistake made by nature
a strange fake mirror
where both sides show illusions...
Who am I, but a nightmare
a fatal dream with dreamscapes
a crowd of circling vultures
an odd form of convulsions
Maybe I am a drop of water
polluted by the voices of mankind?
Maybe I am the tear in the baby's eye?
Maybe I am the reaper
who all the time draws nearer
until the time of final good bye...
But as dust turns to nothing
and is gone in the wind
I raise my hands to declare my innocence
and so I vow to be but a human
in the everlasting race that we all run...
Uppflugen i ett träd
fram och tillbaka
gungar vinden mig
Grenen jag sitter på knakar lätt
men brister inte
Månen kastar ner en road blick på mig
och löven tisslar och tasslar
men bara tyst
så tyst att jag aldrig hör vad de säger...
Silverglitter, solkattssvans
vandrar lustigt, märklig dans
Takt och puls, rytmromans...
... Borta; någon annanstans
- Probe your mind.
A voice echoed through my head...
Desperately, I started to scream
- What am I searching for
what is it that I'm bound to seek out?!
And the voice answered:
- The key to yourself...
Find the path you must follow
and never take a single step off it...
- But what shall I look out for?
- Only you can tell what the true you is
You'll know when you find it
but not until then...
... And the voice faded away, fading to transparency, gone in the sunlight...
Marken grå som min fantasi
dyster syn glider förbi
mina ögon flyter över förfallet
Regnet tårar strilande ned
men ger mig inga besked
mina ögon flyter i förfallet
Smutsens lager täcker varje yta
hindra allt som borde flyta
och jag drunknar i förfallet...
NOP
NOP
NOP
...
Flopp
Flopp
Flopp
...
Floppy
Floppy
Floppy
...
STOPP!
STOPP!
STOPP!
...
Håning
Kopp
...
Klopp
Klopp
Klopp
...
Hopp
...
..
.
.
SCHLOPP!
Jag klagar bittert på hur illa allt är för mig
likafullt brinner krigen vidare
på andra ställen i världen
Jag sörjer i brist på någon som älskar mig
fastän jag vet att folk dör i brist på mat
Jag gråter åt min situation
trots att andra lider mer
än jag någonsin kan uthärda
att ens tänka mig
Och ändå skäms jag inte...
Efterföljs det?
Noteras allvaret runt ansvar?
Följer tiden ramarna?
Obesvarade frågor...
A shadow following thy tracks
I vow to thee 'I will be back'
But though I vow, oh, still I sigh
so deeply wish that I could fly
Could fly to thee, fromout the shade
for can I not, soon will I fade
So an it pleaseth thee, I will be there
else I will vanish, so I swear
Tomhet
verklighet
låga het
av motspänstighet
Ytlighet
blir intighet
artighet
en farlighet
Tydlighet
en ytterlighet
ensamhet
varar i evighet...
Stanna upp i verkligheten
dröj i alla ögonblick
sväva i en dröm
flyt i livet
men dunsta inte bort i tomheten...
Står i skuggan, och betraktar
jag glider undan, för mig själv
Står i mörkret, för att döljas
vill ej ses utav dig...
Står i skuggan, och förvittrar
krymper sakta, hjälplöst bort
där i mörkret, jag förtvinar
snart är tomhet där jag stått...
Lifeless, you stood dreaming
no hope, no love
Everything seemed in vain
The pain struck you so hard
- Why you?!
All moments you shared
are they all gone now?
Pawns in a chessgame
with all the men gone
And it goes further than that...
For when you echoed
when you answered
the questions in your mind
you saw that 'tis but
a thin thread of dreams
that keep you from falling...
You prayed to the sun
but it only laughed at your desperate, futile cries
You sacrificed tears to the sea
but gained but wet cheeks
You fought for your sanity
but could but stir up the emotions evenmore...
Nothing could be like before
not that it ever has been...
Ensam
skadad, på marken
Stora blåmärken
täcker min kropp
Fylld av fruktan
för framtiden
om den nu finns
där fortfarande...
Shell program
your body functions
as a powersupply
to a binary unit
without control
a non-programmed
remote console...
Turned into a living droid
paranoid
force into a state of mind
of the empty kind
where your thoughts
are worth as much
as warmth in vacuum...
Ett ångestens hav
med sorgens dimma
luften är kvav
tårar simma
Flödar bort
bäckar av drömmar
får eskort
när som svarthet ut strömmar...
Kaoset rusar
sinnena brusar
Faller genom tomhet
faller genom rymd
Och faller...
Och...
...
Sympatiserar med mig själv
men löser aldrig knuten
som håller mig fast
knuten som binder mig vid allt det som har förflutit
minnet av känslor som brinner
Kan inte bryta, kan inte fly
från allt som har skett
som har rört vid min själ
binder mig fast som en träl
till ett minne där ingen vinner...
Men vad skall jag göra, jag kan inte gå
jag kan inte glömma, och knappast få
ordning på det band som då brast
i mitt liv
Grind
his mind
rewind
and repeat...
I reign
in the rain
tears
tear me apart
and by fall
I fall...
And fall...
And fall...
Never to be seen
on the scene again...
Open door
just like before
but nowadays a cool, chilling wind
bites my bones
tears my thoughts apart
För att se ditt leende
sålde jag min själ
för att få höra din stämma
offrade jag mitt liv
Nu, efteråt, önskar jag bara att jag hade
någonting mer att ge
så att jag kunde få dig att älska mig...
Vi vill ha mat, på bekostnad av växterna och djuren
vi vill ha mark, så vi hugger ned en skog
vi nyttjar olja och sotar ned naturen
vi vill ha bete, så vi härjar fram med plog
Vi vill ha elström, så vi dämmer våra floder
vi vill ha mer, så uran vi gräver fram
men inget tänker på våra metoder
ingen människa verkar känna skam...
Och mest allt, så skriks: - Vi vill ha pengar!
Vi vill ha pengar, till vilket pris som helst
naturens krav, är alla helt befängda
ifall domen i människans domstol fälls...
De är härskarna
i en civiliserad värld
i färd
med att utrota art efter art
med en sådan fart
att det snart
bara finns tam-boskap kvar
Helt sonika tar
man bort
möjligheterna för framtida generationer
att få ett drägligt liv...
Nå
vilka är de då
några få?!
- Nej...
Fyra miljarder och fler därtill
vill
tydligen inte att vår planet skall överleva...
Skakningar, fartyget ryser utav obehag av vattnet kyla och vindens isande andedräkt
lutning, båtens sida slår slag
fyllt av tumult är utrymningsdäck
Kylan biter, men i vattnet är förnimmelsen blott vag
sömnen, evig, sätter så ett sista streck...
Och då stämde allting opp
Sågen sjöng
när solen tonade
himlens kant
And so fell the last illusions
shattered to nothing
to the ground in pieces
like the first iceflaws on the waterpools
in autumn...
I knew, you would not ever
come to love me; not ever answer my feelings...
I knew, I cannot ever change
the way you feel...
The world, as I now see it
everything that is real
seems as grey as concrete...
Brutna kvistar
löv som faller
kylig vind i hösten rå
Vandra genom
oändligheten
korridorer i tomheten grå
Lämnar öppet
gett upp hoppet
i vinden ser jag fönstret slå
I sand jag sjunker
gyttjan biter
vartän jag försöker gå
och ingen livboj finns att nå...
På vägen någonstans
dog allt hopp
den våg som en gång fanns
har löpt sitt lopp...
Nu bara är...
- Varför så här?
Du finns inte där när jag behöver dig som mest
för det är när du inte finns där, som jag blöder
Du finns inte där hos mig när problemen är flest
trots att det är då jag behöver någon som mig stödjer
Jag förstår dig, du vill leva ditt liv
och jag vet att du dessutom inte älskar mig nu
men det skär ändå i mig som en kniv
när jag hör ditt namn, älska mig, snälla du!
Jag kan aldrig bli vacker; jag är född så här
jag kan aldrig bli dina drömmars prins...
Du kan inte få mig att vara någon jag inte är
du kan inte förändra mina tankar
även om jag trott mig kunna det själv och försökt att få mig själv
att göra det för att mina tankar skall likna dina...
Det enda jag kan, är att ge dig min kärlek
mitt hjärta, min tid, mitt liv...
Det kanske inte är mycket
men det är allting som jag har...
Törst släcks inte utav slump
den är njutningslystnadens symptom
tål ej att med skrot och lump
vistas, ty den är helt ett syndrom
i vars kärna ligger längtan
okuvbar och obetvingad
innerst inne mäkta trängtan
mänsklig känsla helt betingad...
Och en klar motivation
- Törsten den är en passion...
Ja, jag ser hemskt ut
är det ett hinder
något som kan förstöra vår värld?
Ja, kom igen då
bespotta mig gärna
jag vet att jag gjort fel under min färd
Ja, jag är usel
är inte vi alla
usla som ej gör allt och lite till?
Ja, jag är cynisk
får jag ej så vara
bör jag ej låtas tänka fritt vad jag vill?!?
Kanske närheten
är orsaken till avståndet
kanske beror tystnaden
på allt ljud
Måhända är allting knutet samman
utan fästpunkter i ett nät
Jag öppnade dörren
och lämnade rummet
bakom mig
Utan saknad
utan längtan
att återvända
Jag hade gjort mitt val
och nu stod jag inför nästa
Men livet visade sig ha fler vägskäl
fler anledningar att vika av från den väg
som jag hade tänkt att följa
Jag lydde instinkten
jag lydde inte förnuftet
eftersom jag visste
att inget förnuft råder över kaos
Tumultet stannade upp
när det insåg att jag förstått
Och då förstod jag inte längre
Stillheten blev åter till tumult
men jag kunde inte längre se bortom kaos
Jag hade levt mitt liv
så totalt skyddad
att jag glömt
vad frihet var för någonting
och vad ansvar innebar
Jag gick en snabbkurs
för att lära mig
Det tog mig hela livet
Rosorna sjöng
fåglarna blommade
och en varm bris av solsken
surrade i luften
Är det så här sommaren är
tänkte jag
Hur skulle jag ha kunnat veta
att svaret fanns att få
i gräset
på himlen
bland molnen
hos solen
under vattnet
mellan träden
Ingenstans och överallt
Vad? Att hoppas?
Att hoppa?
Att lura sig själv?
Förtvivlan...
Det enda jag vet
att jag vill är att inte glömma
att älska
och förmodligen bara drömma
i resten av livet...
Jag brinner då ditt
anlete skymtar förbi
Förkolnande, en tystnads hetta
karm och stege rasat...
Tiden är oundviklig
- än så länge...
Men man vet aldrig
vad som kan hända
med tiden
Kanske går den snart så fort att vi
inte hinner uppfatta den
kanske så sakta att vi inte kan se den
Vem vet?
Tids nog får vi svaret...
Jag drivs fram av högoktanigt bränsle
jag har dig i tankarna...
Jag glider sakta iväg
mot det tillstånd
då hjärnan blir autonom
där kontrollen lämnas över
till fantasin och dess skapande krafter
Jag glider sakta utom räckhåll
för allting som omger mig...
Världen är rutten, liksom ock vi
tiden rinner fort förbi
tiden rinner fort ur våra händer
en dag, en vecka, ett år i sänder
flyr vår framtid; vad månde bli
all vår planering är blott ett lotteri...
Marsch
Farsisterna
stövlar vidare
Men folk bara skrattar...
Ingen tycks minnas
kanske de inte vill?!
All den snö av aska
mänsklig rest
den inhumana pest
som drabbade då
kanske drabbar den oss igen
Lögn kommer att drabba
samman med sanningen...
Men varningsklangen
tycks inte skrämma
folk till vett längre...
Jag tänker som en himmel
en dag då regnet öser ned
och solen aldrig verkar gå upp
Ibland som en elledning skavd i en dörr
Mina tankar är som en odämpad bastrumma
Jag är ju en människa...
Allt är tomt
ihåligt
förruttnade trädstammar
på ett kalhygge
Allt är mörkt
dystert
färglösa skuggor om natten
Allt bleknade bort likt själar
när orden nådde ut i luften
Ingenting är för evigt
utom evigheten
Ljusets hastighet
är ingenting att komma med
om jämförelsetalet
är oändligt...
Universum är litet
om man tänker på vad som
kan finnas bortom
Vi förstår så lite... Och det är därför vi kan förstå
för skulle vi förstå mer skulle vi förstå mindre ändå...
Döden skär i hans andetag
närmar sig slag i slag
dunkla reinkarnationer av livet som gått
Missade sitt sista skepp
försöker en sista gång att få ett grepp
hans fingrar halkar och missar all glädje han aldrig nått...
Livets börda känns så tung
allting omkring är i gung-
ning och alltför svårt
Och grått och hårt
och svart och dött
trist och rött
av blod
i flod
Sort
kort
duplicerade
eliminerade
städa
beträda
folkets park
subkvark
krut
- Slut?
TVn, en sprakande förmedlare
av gudomliga visioner av prakt och ståt
står där i centrum av mitt liv
Bringade budskap
som jag inte förstår
- Varför alla mord och allt våld i New York
varför dessa krig överallt?
Varför dödstraff för folk under arton år
varför alls någon brutalitet?
Varför fattigdom, misär?
Men det obegripliga tar slut
och mässan tar vid
jag lever mig in i varje minut
av Commando
där Schwarzenegger
frenetiskt bekämpar ondska...
- Fräls mig, arma syndare, förlåt att jag försökte läsa en bok igår istället...
Sväva, allting flyter
bärs av vattnet fram
ovan luften vid himmelens rand
djupt nere i mörkret
just där solen går upp...
I parken vi dansade
vi skrattade, vi sjöng
Någon bjöd, vi chansade
risken var en lögn...
Vi flög över husens tak
vi svävade så fint
men plötsligt föll jag med ett brak
och krossades likt porslin...
LSD - jag njuter
Crack - en explosion
Heroin, det gjuter
kraft i min person
Jag tar farväl
en sista sil
och svävar många tusen mil
iväg mot evigheten
i en tom dröm...
Du gör din förtjänst på människors själar
med din magi får du dem att bli dina trälar
ingen vill förslavas, men en gång kan man väl försöka
men när de en gång börjat kan bara dosen öka...
Fast i karusellen, snurrar offren tills de dör
med ett grin på dina läppar står du utanför...
Imsig, vimsig görs jag av spindeln där
hur jag undrar vem det är...
En spruta ser jag med min syn
snart jag svävar högt i skyn
imsig, vimsig görs jag av spindeln där
å, vad spindeln på mig tär...
Rummet var tomt på ekon
fyllt med lövens sång
täckt av solens gnistor
i en glans som kändes vrång...
Tiden så in och ut
men den flöt ändå
och vingarna brann
så allt fanns att förstå...
Men skapades ett uns
eller vägde allt sådär?
Svaren sprang iväg
de finns ej längre här...
Men bortaheten hemma
tar frihet, ger till jord
och vill du bara muttra
hör alla dina ord
Ska hela rymden frysa
så ska det ske i takt
inte disharmoniskt
så tag er nu i akt!
Återtåget hägrar
men segern den är brydd
för inga slag är vunna
ifall tiden ej är flydd...
Så sakna alla nåden
att själv få bli en gud
ifall ej något låter
hör man ej nåt ljud
Och därigenom flyktar
din chans att nå ditt mål
för genom alltet färdas
ditt öde i ett hål
ett tomrum fyllt med sanning
där allting sant förvrids
och lögnerna fördelas
och slitna löften sprids
Det rummet skall du fylla
med inget jag dig talt
för lyssnar du till andra
blir resultatet skralt...
Jag hann efter
men gav det något val
eller skar det ett streck
en sträcka ändå?
Vad fick jag
när kylans herrar
lyfte min kropp?
- En pulsad av smärta
det vet jag
men vad mer?
Säg ett ord
och jag skall ge dig
en lögn
ge mig ditt liv
fem minuter om dagen
så flyr jag allting...
Trampa på min tå
då och då, förstå
att smärtan väcker mig
säg inte nej...
Slit och dra, åt ett annat håll
och håll koll på att jag ej gör noll
och intet av värde...
Men ge mig också stöd
ej i överflöd, men göd
ändå lite hopp i mig ibland...
Gröna ubåtar i soluppgången
ser fornnordiska malariatennisbollar
- dör den extremt på låtsas, rosa?
Metatelefoni i interstellära solarium
som vänder bankett-tabletter...
Den gråtande pilen visar vägen
pekar mot sorgens dörr
där minnen och tankar från förr
gläntar
väntar...
Jag är en semipermeabel
kabel
allt hopp strömmar ut
tar slut
melankolin strömmar in
i kroppen min
Jag kan ej behålla någonting
jag är bara ett ingenting...
I våg efter våg böljar minnen åter
bilder från djungeln som tränger sig fram
ljudet från barn som begråter
sina föräldrar; krigets offerlamm
Träden grät bort allt sitt gröna
agent Orange hade nu gjort sitt
Inget motstånd kunde sig löna
men många var de som gav livet sitt
Så sprängdes jag; ja inte helt
av en mina och blev invalid
allt nedanför mitt bröst blev stelt
men ändå kvarstod en sista strid
Jag slogs då; jag slåss ännu
aldrig får jag uppleva fred
kvalen sliter mig itu
för det är mitt samvete jag brottas med...
Luften dallrade nervöst i nattregnet
och tystnaden hade slagit läger
över furornas stickiga kofta...
Väktaren gled glödande sakta
fram på nattens mörka fond...
Fågelsymfonierna hade tystnat
kvar fanns blott reflektioner
av ljudet, som bröts mot
klipporna väggar
Men mellan sammanfogade timmerstockar
var frosten fjärran
Ljuset liksom såg sig
ut genom fönstret
och skvallrade om glädje
Och där föddes föddes den svenska folksjälen...
Fly inga löften är heliga
skuggan jagar i stilla sken
från frostbruten skare
Svälj inte välj du sätter
benen i halsen
bit hårt och vägra
Life is a shadow
and you know that shadows fade
Life's a mere illusion
a deathly greyish shade
Farewell to thee, oh life
for I know that time will flee me soon
All its colours will bleed out
and leave me with the moon
Rain!
Rain, rain, rain...
Hon sade så mycket till mig
men allting bara rann iväg
ut igenom mig
Jag hörde aldrig orden
jag förstod bara
dess mening
Jag tvivlade
i varje fall någon
enstaka gång
men tiden
räckte inte för henne
att hinna förklara allting
som borde ha retts upp
mellan oss två
Vi skildes som frågetecken
och möttes aldrig mer
Nu är du ett upp- och nedvänt
utropstecken
i blek färg
Jag är en mängd komman
av tårar...
En fortsättning utan historia
en framtid utan förflutet
Ett mål utan en riktning att följa
ett lämmeltåg mot ravinens kant
Vi ska följa
vi måste lämna våra beslut
i någon annans händer
För vi kan inte hantera
makten själva
det är egoism...
En kallelse
- Glass!
Dididellidot
dididellidot
didi, didi, dido...
Fotledes, eller främjade
av fortskaffningsmedel
förflyttas sig folk
Folk filosoferar
och fortsätter sedan
fabricerandet av sina
falsarium till iakttagelser
Fotografier får fortfarande
föreställa föremål
men förändringens flamma
kan nog framtida komma
att få även dessa
att vara som förbytta
För vad vi än föresätter oss
kan framtiden aldrig fortsätta
att skapas utan fri vilja...
Jag vaknade
mitt i en dröm
eller kanske var det
så att jag somnade
mitt i verkligheten?!
För jag såg ingenting
ovanligt. Ovanligt...
Jag tror inte
att du någonsin
förstod
vilken fråga
jag egentligen
besvarade
när du
oroad frågade
om jag levde
Mitt
svarslösa
svar
min ärliga ovisshet
var inte
ett förnekande
av min
existens
den var bara
ett förnekande
av mening
av form
av struktur...
Och när du
ställde
den fråga
som du
egentligen
inte ville att
jag alls
skulle
besvara
eftersom du fruktade
de ord som kunde
komma från mina läppar
ifall jag skulle leva
så svarade jag
med fokus
på det liv
jag levde
innan bilden förändrades
Minns mig
låt mig leva som ett minne
åtminstone
Jag lever fortfarande som människa
Men själen är förändrad...
Du håller nyckeln till allt liv därutöver...
[Åter till toppen av sidan]
|