[
A | B | C |
D | E | F |
G | H | I |
J | K | L |
M | N | O |
P | Q | R |
S | T | U |
V | W |
Y |
Å | Ä | Ö |
Övriga titlar ]
Brustna rosor sjunger lidande på mitt fönsterbleck
Var är vinden, var?
Med en mullrande gråhet bedövar tiden mig
kan jag fortsätta
eller är det är det slut nu?
Och solen sjuder i kvällsrött...
Låt eldens läppar löpa
viska i brand
över tystnadens strand
Låt vågorna sakta slå
rusa fram
emot drömmarnas damm
Låt dem mötas där och förenas
och sedan skall tiden vara evig
Såg du någonsin våren
eller skymtade du
bara en vag växling
mellan det som var kallt
och det som var varmt?
Märkte du någonsin sommaren
eller fanns den bara där
för dig som solsken?
Levde du när hösten kom
eller föll dess blad av ljumma färgtoner
mot marken till utan nytta?
Njöt du av vintern
eller förbannade du
bara dess kyla?
- I så fall, väck dina sinnen!
Jag vandrar ensam på en strand av misstag
mitt liv passerar sakta i revy
I glöden finns min längtan kvar
men nu är den så uppenbar
dagen har ånyo börjat gry
Flyr i dimman mot den gråhet just det året
allting blev så tokigt, snett och fel
Jag stod där och såg på när du
gick din väg, allt bröts itu
ännu en bitter vers i livets spel...
Another look in your eyes
would be too much
I'd drown in my emotions
by merely a touch
But rather, I'd die happy
than living on in pain
'cause I cannot bear knowing
my life is just in vain...
Borrar mitt hopp i sank
sakta bort det flödar
mitt självförtroende det dödar
att höra ditt namn
se din bild, eller höra din röst
- Finns någon tröst?
Jag känner vittringen av skogen
genom min hud
doften av stress tränger in
liksom alla ljud
förråder det gömda, rädda
förklädda
Någonstans, nära
tryckande i ett buskage
finns min överlevnad, dess död
Min mat
vet att min kropp är nära, men flyr ej
mig...
Vilken nåd det skulle vara
att bara för ett endaste ögonblick
få känna alla sjukdomar
och alla handikapp
Veta att man är människa ändå
fastän man inte är som mängden
förväntar sig att man skall vara
Slippa sin rädsla
minska sina aversioner
öka sin förståelse
och se genom dimman ut i det outforskade
in i det okända, det främmande
Månskenet spelar symfonier
av ljusglans i din blick
serenader av diamantisk
romans i valstakt
stråkdrag i nattens stilla
skuggdans under sammet
Kom, stjärnöga
tag en chans, och dansa med mig
tills scharlakansrodnaden färgar kullarna
och natten viker från vår sida...
Ifrån skuggan har jag stått och betraktat dig
likt en tynande tillvaro
Jag har stått där och undrat
om du alls märkt mig
och funderat om dina tankar
någonsin vandrat iväg
och funnit bilden av mig
Jag undrar fortfarande
Mitt liv det kantas av taggiga törnen
kvistar som djupa sår i mig river
och än om jag svävar som örnen
finns jag i den bild som konstnären beskriver
i färger skira eller toner grå
som tolkar det jag ej kan nå
Men splittras av vånda
min sargade själ
bryts den i bitar av ångestens kval?
Slås den i spillror
av tårfyllt farväl
eller kan jag mig bryta fram ur mitt skal?
Må tiden få råda vad väg jag må följa
och visa mig allting som min framtid kan dölja
för aldrig skall någonting ske
som livet ej något kan ge...
Att du inte vill
är eget tvång
Spärrarna slår till
och strupen blir trång
Midjan förblir trådsmal
men absolut ej normal...
Glasfragment har marken täckt
allt är svartnat tyst
Kanonens buller har livet släckt
när bandvagnar rullade bryskt
Nu, har de alla rullat förbi
och kanonmullret har dött bort
men inte sorgen djupt inuti
oss, för evigt fäste den fått
Månstrålsreflekterande ögon
trollbindande blick
daggdroppsglänsade ömhet
en sekund, sedan klick...
Gasell i flykt
fjärilsleende
och jag förfäras över
mitt tafatta beteende...
- Du vill inte höra, inte sant?
- Sant, jag vill inte.
- Inte?
- Inte.
- Vill du höra det som är sant?
- Nej.
- Inte?
- Inte.
- Så tyna då bort i tystnaden
I intet...
Skuggan faller
mjukt som av fjärilens vingar
susar som vindens prassel i löven
Däckad
Ono-Sendai kontakt
Trod
Cybermakt
Svart is
Vitt ljus
Biosoft
Bryter in, befriar
Infostoff...
Skakar du?
Dina fingrar är blå av kyla
bortdomnade, utan känsel
Isen gnistrar...
Skaren glänser...
Dina tår verkar inte längre finnas
och ditt ansikte bits av vinden som isar dig
Stjärnorna gnistrar
Dina ögon glänser
Med glasartad blick ser du glaspärlorna
i det eviga, mörkblå havet
Kylan tränger bort din känsel
Härlig dåsighet sprider sig
lugnet sätter in
Skakar du?
- Lugn. Det varar inte länge till...
Troligen
inbillar jag mig bara
Förmodligen
hoppas jag för mycket
Antagligen
bedras jag av mitt hjärta
Men även det minsta
tecken på känslor
ger mig hopp; ljusning i mörkret
Visst är det dumt att chansa
men riskerar man ingenting
riskerar man sig själv...
Våta steg i korridoren
släpande fötter som blöder -
sakta, sakta...
Stilla lidande
kvidande i natten -
tyst, tyst...
Hand på din axel
andetag, närvaro (någonting finns där) -
vänd dig om...
Men bara ekon från dina egna steg
förföljer dig idag...
Döda löv där
utanför mitt fönster
Svarta moln på himlen
högt i skyn
Döda barn på tv
krigets offer
Svarta lik förkolnade
brända utav bomb
Bilder ifrån Auschwitz
femtio år sen
En gräsligt vidrig
slakt
När jag funderar
nås jag av meningen
och inser att det är tur
att jag inte vet mer än jag gör
I samma stund som hon kvittrar
vittrar jag bort i solnedgång
Fågelsång hennes läppar lämnar
Rämnar gör mitt hjärta
smärta sliter det itu
Du, lämna mig inte här
kär men inte fri...
Crippled, I stand free
free to run, but not to see
Crippled, I'm alive
my nerves are burned, but still I strive
Crippled, just a shade
a self-igniting bomb's been made
Crippled, crippled - why?
Just because I dare not try?!
Ett murket ord föll
söndervittrat till marken
skrumpnat som ett hjärta
efter meningen
Jag stod där kvar
dold i resonansen av döda ljud
Mina känslor slöt sig
kring mig som ett fågelbo
Min ursäkt nådde aldrig fram
Den motades bort
av vakten som stod post
i hennes öra...
Jag skrattade och sjöng, utan att egentligen veta varför
Jag flög, med vingar av plåt, utan att se himmelen
Jag skrek, av förvåning, utan att röra på mina läppar
Jag vaknade, från drömmen, till livet och dog...
Slaget i skogen från trädet
föll hårt, träffade marken
med ekon över nära och nejd
skalv och skakning lyfte hus
Kraften från ljudet dog ut
men skar genom skuggorna
brytningar och vågor vägde
på kanten mot friheten - men kunde inte fly
Vad är de vuxnas krig
mot barnens grymhet?
Det är ju barnens lek
som fostrat var militär...
Och vad är en vuxen romans
mot ens barndoms första kärlek
den känsla som kittlade ljuvt
när man blev kär...
Tiden den porlar
den guppar bort, den rinner
dunstar bort
flyr din värld, försvinner
ögonblick på ögonblick
mellan dina fingrar rinner
saker sker utom din kontroll
alltmedan tiden brinner...
Ett ögonblick flyr fort
en dag passerar snart
och vad ej fästs på kort
kanske aldrig varit har?
Jag lovar runt, i mina alster
- stekas borde jag på halster
Ty om jag alla löften höll
snart nog alla stjärnor föll...
Du, ser ut genom tiden
blickar över drömmar
och låter dig sväva
som skuggan från en örn över vidderna
Du låter dig själv fly
- Varför duger inte livet åt dig?
Min kind är våt
- en upp och nedvänd båt
skulle nog inte vara mer impregnerad
En lustig detalj
- en klump i mitt svalj
förhindrar mig att konversera
På en hundradel av en sekund
såg mer än jag ville se
På en bråkdel av ett ögonblick
fick jag veta att mina känslor inte var besvarade
Men sorgen kommer att ta månader att komma över...
Jag talar om mitt hat
- vilket?
Jag säger att jag hatar
vissa saker som får mig tillfälligt irriterad
ur balans
Men om jag hatar
vad händer då med mig
vad händer med världen?
Kärleken i världen bygger ju på
att man gillar varandra
och inte låter sig uppröras av det lilla
Att då gå omkring och hata
skulle vara att söka krig, inte sant?
- Hat... Så löjligt.
Förväntansfulla läppar som kysser luft
armar som sträcks mot ett väntande
tomrum där ingenting finns
griper, famlar, ropar
...
Springer , faller, gråter
Ihåligheten når in
Rinner bort - i tårar...
Då nattdunklet bleknar
i morgonens rodnad
hon lyfter försiktigt sin hand
Hon lyfter den sakta
till kisande ögon
men det enda hon ser är en främmande strand
Tystnaden lockar
med stillande toner
som ekar i rymden så blå
Och flickan hon lyssnar
hon drömmer om himlen
förvirrad, förlorad, hon kan ej förstå
När dagen fördunklas
och kvällen är nära
sitter hon kvar på en sten
Så flyger en fågel
förbi henne, nära
men hon sitter kvar där, med korsade ben
På vattnet nåt guppar,
det hoppar och flyter
hon går för att se vad det är
Går närmare vattnet
och böjer sig framåt
och tar upp ur det blöta ett stort stycke trä
Så skriker hon till
utav sorg och av vånda
och snart så är kinden helt våt
För på denna trädbit
står målat med vit färg
ordet Amanda, ett namn på en båt
Hon faller ihop
invid kanten av vattnet
och gråter och snyftar ett namn
Den son utav havet
som höll hennes hjärta
och skulle ha mötts utav hennes famn
När natt åter dagas
så ligger hon stilla
och gråten har nu ebbat ut
Men sorgen den finns där
för alltid den skär
den finns där tills hennes livscirkel sluts
Upprorisk skönhet
i ostämd nyans
utan onödig
påmålad glans
Naturlighet
i onaturlig grad
jag blir glad
bara av att se dig...
Ack skuggor
renhetens lyster
glänser inte längre som förut
Har månde den bleknat
tynande bort i intighet
för att aldrig mera vara?
- Tag ed för mig
mina följeslagare
att aldrig vika från min sida
Att aldrig fly mig
när nöden är som störst
Så skall jag
när tiden så slutligen är inne
förenas med eder
för att bliva broder med alla de skuggor
som följer mig genom livet...
Svavelvinter, svavelvår
svavelutsläppslevnadsår
skogen kläs i likblekhet
dör den? - Vi befarar det...
Poesin är mitt liv
datorn min vän
boken min styrka
Den enda kärleken
Fastän jag älskar
känner jag aldrig svar
Jag har flytt min vardag
blott en torkad tår finns kvar
Jag är ömklig
Jag tycker synd om mig själv
Jag älskar dig
Men jag vågar aldrig fråga dig
en gång till
Jag gråter inte
Men jag önskar
att jag kunde
Oh, luminous eastern sun
descent from the sky
there to gild my life
and existing me
into delirium
Oh, fairy of the clouds
flowerchild in mind
there to bind my heart
in shifted schizophrenia
And then, at sudden instant
an impact, hit-crash vision
for see the light did I
my heart is in collision...
Skulle du tro på en skenbar dåre
som kanske till och med är galen
om han sade att han älskade dig?
Skulle du svara?
Skulle dåren tro på sig själv?
Skulle han någonsin acceptera svaret?
Skuggorna stelnade i flykten
ropen fastnade i halsen
och halvåret efter härdsmältan
började klarsynen plötsligt komma
De taktfasta ekona dör aldrig bort i korridorerna...
'Tis more than the truth
'tis more than a lie
'tis more than a simple
common goodbye
but less than your life itself
it turns you into a shell...
Så svingar sig mot sammet sakta opp
En halvgul klinga skarp som själva döden
när skymningen har slöjat himmelsglöden
och spejar över gamla tallens topp
Strålar utav nattljus rusar blint lopp
och formar underliga känsloflöden
de tankar som förenar mänskoöden
de smeker lugnt och sakta mjukt din kropp
Och kanske skrattar himlen åt min fråga
men stjärnor sällan sanningen förstår
Ändock jag saknar helt allt mod att våga
Men ges det mig att jag detta uppnår
måhända skrattar jag med livets låga
och ekona i rymden vila får
Undermedveten
står jag där i regnet
På sparlåga
brinner mitt medvetande
och min tanke
bildar en dröm av moln
Jag ej förstår
livet är en skugga
Till glas faller
alla bitar av mig
Slutligen
är bara gestalten...
Sprucken i ångest
korsfäst av övermod
som brutits itu
mot väggen av ditt eko
Ryggen på eggen
splittrad
desillusionerad
Skriker...
Du ler
jag skrattar
Jag ser
men fattar
ingenting...
De starka skorstenarna
och maskinernas potenta buller
lyfter sig fram
trycker ned det gamla i jorden
där det förmultnar
Med dånande muskler
kryssar framtidens härskare
beslutsamt fram
på asfaltens snabbflytande flod
Du krossas av tidens våg
om anpassningen inte
går fortare än utvecklingen
De vältrimmade slipsarna
och de tjocka plånböckerna
tränger sig fram
viftar med börsnoteringar som måste nyttjas
innan deras värde förmultnar
Med yuppienallen i högsta hugg
glider finansmännen fram
i sina limousiner
Du tas av skatteförvaltningen
om du inte sköter ditt fifflande
på ett snyggt sätt
De internetanslutna IT-fantasternas
optimerade nätsökare
susar fram genom fiberoptiska kablar
sniffande efter information
som ständigt dör, förmultnar och återföds
Mumlande sina magiska mantra
'Windows', 'Microsoft', 'Pentium'
sitter de stilla och väntar...
Du är fastlåst i forntiden om du tror
att framtidens problem
kan lösas av vanliga användare...
Vad stinger väl ett hjärta
hårt som kärleken
Vad tynger väl en själ
som ett farväl?
Vad brinner i din tanke
ont som ensamhet
Vad finner utom ord
din svaghets flod?
Kan du mig visa
vari ligger det visa
i stroferna i denna visa?
Mina ord kan du glömma
radera, pulverisa
mina känslor
dock aldrig utplåna
det enda som krossas
är min ryggrad och mitt hjärta
Mmm pff gll brg
gvnn kln sbrs
xm df
hjk
Världen har kallnat
solen slocknat ut
men omedvetna går alla omkring
och lever vidare...
- När vaknar ni?!?
Ett grågulnat finger
kloliknande i sin skepnad
om det inte vore utsträckt
markerande just dig
Du, du, du, du!
Du är den som alla stirrar på!
Inte ens i skuggan
i de allra djupaste hörnen
försvinner du ur deras synfält...
Du bryter steg
går vägen fram
ty den är feg
som ej vänder
Du ställer dig
i skuggan av ditt medvetande
och skriker Nej!
utan att ha svarat varför...
Bdem, iye epetva
harsige, none bedetla
Opoe, manag sodot
kalati, ornati rochot...
Liten båt av vass
guppar ej mer i stiltje
än en stor av trä...
Kurirer bär brev
fyllda av hjärtats tankar
hoppas du förstår...
Fjättrad
kedjor av det gångna
håller mig som gisslan
Fjättrad
länkar till det som skett
hindrar mig att vandra vidare
Fjättrad
fast i tomheten
ett rum där känslorna dör...
Tortyr
Är närheten
känslomässig eller
reflexer
skuggbilder
av kropparnas
nakna andetag
räddningslösa dårar
i gränslandet?
Etappvis naken
Först barfota i sanden
sedan helt hudflådd
Jag lever alltjämt
säger jag, blickar sen ut
in i allt mörker
Orden flyr
tanken, munnen
yr
av kattens spinnande
och fylld av välbefinnande...
Bildsuggestioner
Djuplodande kontraster
Kanske eviga?
Alla kanske kan finna
men skall man förvrida sin personlighet
driva över gränsen för att accepteras?
Jag har inte funnit
kanske för att jag inte funnits där
eller för att jag, de gånger jag funnits där
inte varit likriktad, anpassad till strömmen...
Befrielsen tom
efter tolvårig hjärntvätt
styrd tankebana
Fyrkantiga yrselglasögon
är världen så förvriden
att den blir bättre
av hallucinationer?
Skakar ur sig LSDn
tror han uppgivet...
Men ändå bara skuggan
av sitt forna jag, eller
fortsättningen på
nästa uppskruvade
förväntning som
aldrig besannas
Evigheten?
Nej, inte ens nära
bara en trip
hjärnätande
Till och med torteraren
gjorde det mer övertygande
och han såg ändå bara det
som redan hade skett...
Såsom förgiftad
domnad av råttgift
är min tunga, när jag vill tala
Likt kardborrar på kläder
fastnar mina läppar ihop
när jag vill, bara en gång
få säga: "... ...... ..."!
Ethernity
forever frequent
cast, medium
for no one and
everybody
Dansande tankar
önskemålen skiftande
dock förblir medlet
Renhet? Kanske...
Och om skugga skapas
kan vetande förbli
Ett äggskal
tomt, urblåst
bortblåst
Sanningen fräter sig in i dig
- Tiden har givit upp
Slagen i flykten
och luften går ur mig
med ljusets snabbhet
Jag faller tillbaka
i gråt
den som jag nyss lämnade
Kryper ihop
och kramar mina egna knän
i min ensamhet
Och när jag till slut somnar
alltjämt en fånge i solitudens rike
lyfter ingen försiktigt upp min kropp
för att bära mig till sängs
A fairy went by
last night
if I remember right
Over the fields did she fly
a child of light
oh! what a sight
Disappeared into the mist
where dancing shadows move and twist
Dimman ligger tät
över mark och kring hus
Fram över ängen
dansar älvorna omkring
obundet, trolskt
i nattens sommarljus
likt solkatter, störda
av just ingenting
Ungefär så här känns nog en bakfylla
dagen efter kvällen före...
Ungefär så här känner sig nog en vålnad
en zombie eller kanske ett "crackskal"
Ungefär så här...
Men ingenting kan beskriva
exakt hur det är...
Ett himmelrike
utan like
sägs locka
och pocka
många...
Är det inte ett tredje rike
just det vars like
vi oss beaktar
när vi betraktar
historien?
En gestalt fallen till marken
släpad efter, ständigt förföljande
en paria som ingen någonsin blir av med
men som alla klivit på, bespottat
och dragit i smutsen...
Att vara stark är att visa sina svagheter
att medge sina fel och brister
Jag, försöker bara hålla huvudet
ovanför vattenytan
sorgen och tårarna borta...
Jag, försöker uthärda...
Min svaghet och sårbarhet är så uppenbar
ifall man bara förstår och tänker efter
men jag låter den aldrig synas
I laugh, and let my staff
penetrate the stony grass that surrounds me...
To chisell down, right in the ground
my epitaph, that you will read and see...
I pop my I's / Eyes / Ice out
to see you infinitely
I rip my chest open
to tear the heart away
And truly did it cry...
Too / to seldom seen / scene
but brilliant in its radiance
You are my fall
and yet you spring to reign / rain
my life forevermore...
Varför kämpa
när man kan gråta
Vem vill leva
när man kan dö?
En tanke bleknar
med den en människa
Snart förruttnar
ock varje frö...
Skorpsmulor vittrar till marken
sopas iväg, och är borta
Men såret skorpan täckte
är bara läkt till det yttre
Inuti blöder det fortfarande
- och kommer så alltid att göra...
- Vilken värld lever jag i
diktarens, drömmarens, elevens?
Eller kanske mästarens?
- Vilken mask uppvisar mitt yttre?
- Hur ser jag egentligen ut
vem är jag, hur är jag, varför?
- Och framför allt: är jag?
Funderar på evigheten
i evigheter
nuet flyter bort
gårdagen utkristalliserar sig till minnen
... och tanken ler
Verkligheten finns kvar
dold bakom tunga draperier
som snart faller
till marken och förmultnar
Jag stod
där
Bleknande
inuti
Redan osynlig
utanpå
Dömd
före
Utfallet
likgiltigt
Förutfattad åsikt
Jag log
En minut
Sedan gick du
Jag begrov stålet
I armen. Och lät plöja upp
en livslång fåra...
Bryts till vila
slås till längtan
krossas till ensamhet
förruttnar till stillsamma toner
Grusgolv, bitar av samvete
blänkande träd i tårstrilen
en eftertanke före slutet
blöder bort längs rännstenen
Ett töcken, dimmor av lögn
blekt mot skuggad bakgrund
Jag försvann en dag
Kom bort i tillvaron
Gick vilse i mig själv
Nu vet jag inte
ifall jag har hittat tillbaka till mig själv
eller funnit någon annan
- Är jag mig själv?
Ett dokument
om trädens dödlighet
en fas i obestämbarheten
en struktur, som bestrider allt
men ändå inte förnekar sig
En livsålder senare
källorna är torra
där törsten har släckts
och lågan tänts
Kommer skogen att brinna ned denna gång
eller släcks den pyrande glöden
innan den flammar upp?
- Tänk, jag har tänkt!
Det knakade och knorrade
(om nu inte det sistnämnda var min mage?!)
men till slut så flöt
plötsligt en tanke upp inom mig
Tyvärr har jag glömt den nu...
Jag dör tusen skygga dödar
och mitt hjärta bryts till is
Tänk att ord så kan föröda
ock det skönsta paradis
Slås till skärvor likt reflexer
i ett prisma utav glas
Tomma spillror; smärtan växer
månens skugga är ur fas
Skapar illusioner
men ser aldrig luftslottens
andra baser
Ingenting magiskt...
I vanans fotspår
vandrar vi
bara förbi
alla sår
all plåga
och all gråt
Så suckar vi
åt all den tid
som ägnas åt
att lösa denna fråga
Skotten spricker
sprider långsamt sin skönhet
kring vattnets ljusa svallande vågor
Livets färg, given åt våren
sprider sig försiktigt
trevande men ihärdigt
Sommar i mitt sinne!
Tabula rasa
an empty page
ett oskrivet blad
Men inte längre
Det rena har befläckats
färgats av ord, sanningar och lögner
Besudlats av överdrifter, eufemismer
och i oändlig utsträckning
även spegelbilder av sig själv...
Att det skall måsta smärta så
blott att veta att den ångestfyllda tiden
ligger nära stundande
hur hårt måtte du då inte drabbas
när dagen I kommer?
Jag våndas med dig var sekund
som sann vän, en av få
är du värd allt stöd
ENVOI
Alltjämt fruktar du det som
närmar sig
Dina tankar är nu
ersatta av vånda, en storm som
river upp
stora sår som kanske aldrig kan återslutas...
Järnridån byggs upp kringom dig; - Fly!
Vi gråter jag av ångest
Vi brinner jag av längtan
Vi är jag fylld av saknad
Vi när jag blott på trängtan?
- Månde så kan svaret bli
att du och jag ej äro vi...
Halvägs till himmelen
Apostel och helgon
Någon okänd som vet ditt namn
Närhet till högre makter
Amen.
Drömmarnas plats
är för vissa ett palats
För somliga en strand
långt, långt bort i fjärran land
Somliga vill se
vad tystnaden kan ge
Medan andra vill ha
fest varenda dag
Själv så vill jag blott
ha dig hos mig som min lott
Fordom i min närhet
nu i mina tankar
Kände fordom ljuset
nu i gråt jag vankar
Lever på
i saknad svår
- Varför, varför?
Buren av kraftiga vindar
upplyft till lyckans höjd
Förd dit stjärnorna tindrar
uppfylld av glädje och fröjd
men mitt i all blossande intensitet
så släpper det plötslig en fog, sen en till
falnat har nu illusionen så het
glöden dött bort och är dess sedan still...
No joy
no delight
In, Out
In, Out
No gain
just mental pain
- Isn't it all in vain?
Allting är inkommenserabelt
ingenting är dåligt eller bra...
Till viss del hade Paul rätt
men i resonemanget
ingår nog inte jag...
Bilder utav dig
minnen av ditt leende
förnimmelser
I tankar, drömmar
I mitt liv...
Obstruktion
Kämpar emot vinden
En låga i natten
som fladdrar till
och slocknar
Med tomheten
som den enda vid min sida
står jag kvar
Men snart lämnar
jag tomheten
... och inträder i intigheten
för all evighet
Reser genom ett pussel av speglar
där minsta våg kan få mig
att falla
ned i djupet
Ska jag ropa
eller kanske bara tiga tyst
och balansera vidare?
Frågan ekar i brunnen
där kronan just spridit
sina ringar på ytan
Schackrutor i matta färger
avtecknar sig mot den blekgula månen
när jag plötsligt inser
att jag innerligt fruktar mig själv...
Som det blåfrusna
barnet i rännstenen
Ja, just det med trasiga kläder
skakar mina tankar
av kölden i bisterhet
Jag brinner
av falskhet
väckt till liv
av en tyst minut
Tårarnas offer
i natten
Ett evangelium som bara var lögner
och tomma löften
Luft utan syre
- Fräls mig ifrån religioner
Korsförhör
- Säg mig din titel
- Judarnas konung
- Säg mig ditt syfte
- Frälsning och frid
- Jag tror dig inte
säg mig ditt namn
- Jesus Kristus, Guds son
- Ha, ha, ha...
Jag doppade fötterna
i en saktflytande å igår
Halvljum svalkade den
mig till minnen
om en svunnen tid
en tid som fordom
närde det enda liv jag kände
Likt tårar torkade
vattnet bort från mina fötter
men minnena brände sig fast på min näthinna
minnen som det skulle varit bäst
att aldrig ha väckt
Nattskratt oförenligt med
gathat
En bortkort minut av
stridfrid bleknar snart till blod
röddöd...
Halfway around
nowhere, noway
and yet outside, upside-down
and rotated; elsewhere
apparently dizzy
rotating everywhere away
Magic!
Skeppskatt; mer värd är
jag nog knappast
Vagel - tja, en repetition av
en tanke i blindo
förtvivlar mig
Jag bleknar, skrattet dör
bort, gatlyktan hånler
rått åt mig
Jag drunknar
Revolution
retribution
my contribution
is confusion
Airpollution
- no solution
just delusion
toxic fusion
Dröm om mig i natt, du min älskade
oändligt många är de tillfällen då jag drömt om dig...
Tag min hand i sömnen ljuv
och håll sedan kvar även när du vaknar...
You smile
I shiver
merely pain
you deliver
It's not you
it's in me
I but scream
to break free...
What to do
who will care?
Who can know
if I don't share?
I cannot know
I cannot be
if I cannot tell
if you care for me...
Du hälsar på mig
du ler
och mina knän
blir svagare
Men Mona-Lisa
var bara en tavla
du finns
i denna värld
ännu mer gåtfull
än förlagan
Jag tror att jag är förtrollad
men vad betyder
ditt leende?
Verbal onani
plastikkirurgi
för ljusskygg politik
kort sagt, svindleri...
Åtrå...
Men min längtan är vidare än så...
Hur skall jag någonsin dig nå
kunna få
dig vid min sida för alltid?
Kanoten gungar oroväckande
fastän sjön ligger blank
Vågorna går höga
trots att vinden inte blåser
Träden vajar
trots att allt är lugnt
Mörkret sänker sig
och uppslukar allt omkring mig
Inte ens min egen hand
är synlig för mitt öga
trots att jag vet att den finns där
och att jag borde se den
Skymning faller, och värmen sprider sig sakta
för att snart dö
tillsammans med nattrodnaden som bleknar
bort i mörkret
Dina blickar nagelfar mig
ristar kalla kårar efter min ryggrad
Genom skakande rörelser försöker jag rycka
mina ögons blickar ifrån dig
men de är låsta med hänglås av armerad kärlek
Hjälplöst drunknar jag
fängslad av de magnetiska band du binder mig med
Insikten klarnar
jag når sanningens yta och ser
Jag vill inte komma ifrån
Mitt beroende är evigt...
På flykt...
På flykt undan verkligheten
undan den hårda kalla sanning jag vägrar acceptera
Jag vet. Men vägrar inse
Jag döljer sanningen för att jag själv inte skall se den
Jag tittar bort när livet reflekteras i själens spegel
Jag skrattar åt sanningen och skakar på huvudet
Men ändå vet jag att jag ljuger för mig själv
Jag kan inte fly i evigheter
Men jag kan inte bara sluta; då faller korthuset samman
och jag, som står där överst, uppe på, faller mot en oundviklig död
Men vem vet? Kanske är det den enda vägen ut?!
Jag kommer att veta när lögnen smultit undan
som is på våren
Fastän jag aldrig
talat till honom, hör jag det ofta
hans råa, orakade skratt...
Fångad i en spegelbild
av en person jag aldrig har mött i verkliga livet
Hans skugga följer mig ständigt men ljudlöst
precis som om jag inte skulle ha märkt den...
- Ha!
Jag vet nog att han finns där!
Ekot rullar kring mina steg
ekot av hans hasande fötter
Och han vet allt
Precis allt
Och det skrämmer mig!
Tillägnad Anneli
Jag vill skrika
att dom har fel
vråla ut min saknad
lätta på trycket inom mig
Varje ord jag hör
skär som rakblad
varför talar de bredvid mig
och inte med mig?
Jag känner igen strukturen
barken på riktigt gamla tallar
Hastigheten - oftast den hos en freestyle med dåliga batterier
Och hörseln, svagare än en moped
på fyran i en brant uppförsbacke
Skärpan, ibland den hos förskolans papperssaxar
Och ändå... Plötsligt
när leendet fyller ansiktet
som den varma gasen en luftballong
då lyser solen starkare än vanligt
då känner jag att åldern inte spelar roll
Jag ville vara världens moder
inte bara en simpel ungkarl
som vårdar Jupiters månar
Jag ville så gärna ömma för den vackra levande naturen
inte bara administrera grushögar och klippblock...
På nätterna drömde jag
om ett liv där jag fick föda de fattiga
nära de svaga och kämpa för de förtryckas rättigheter
Istället fick jag sitta stilla och bida min tid...
Men det var innan jag såg ned på den planet
som en gång var mitt skötebarn
Först då insåg jag att alla de år
som förflutit har förändrat Jorden...
Jag fick se barn som kallblodigt sköts ned
kvinnor som våldtogs
och män som misshandlades
Med en klump i halsen, insåg jag
att jag nog bara ville vara ett litet barn som får tröst
i knät på ett äldre syskon...
Vilken blunder
stundergången är
nära att förtära
vad kan man lära
av det? Vad vet jag?
Det enda sådana leendet
jag verkligen är säker på
är det som täcker mina läppar
när jag tänker på dig...
Men så skönt det skulle vara
att någon gång verkligen kunna lita på
vad mina ögon ser...
Låga, fladdrar för vinden
fråga, dör i tystnad
att våga, att tappa kontrollen en stund
Det brister; jag förlorar mig själv...
Perspire
Hot fire
Desire
I expire...
Shut up
and sleep with me
Come on, aha
and sleep with me
But damn you if you snarl...
Regn, regn. Knattrande
andrasid fönstret
Mörker, mörker. Faller
på härsidan ock
Sömn, sömn. Bädden inbjuder
och jag accepterar
Den känns
Drabbar kraftfull
oavsett direkt
eller smygande
Det känns
En het eld
närande eller förtärande
Jag förtärs; men
problemet är ett annat
Visst finns den där
min sång
Men möts sången
av ekande toner
eller dör den bort
i tystnaden?!?
Knäckebrödskrispiga tankar
Det knastrar när jag funderar
fyller tankarna
med just ingenting
Ännu fler?
Ännu mer?
Än sen?
Än sämre...
Avart
Avantgardistisk
avlägsenhet...
Beskedligt
skrattande
lugnt
författande
sitter
ensam
i tvångströja...
Likt ett kafferep för de svårmodiga
samlas mina tankar och fördunklas
dimmiga av spelande drömmar
Eko, eko, lättas
skifta i rodnadens milt rosa och högdagerns gulvita ljus
eller, som tankarna ändå påstår
Ett ständigt flöde, utan riktning och form
En dag
då så mycket hänt
så mycket passerat i revy framför mina ögon
och så mycket förändrats
Både inom mig
och i världen omkring
Jag känner
att någonting finns vid horisonten
någonting som väntar, väntar där på mig
Jag såg ett sånt leende idag
Ett sånt där som jag så sällan får se
Ett sånt som ger tillfällig lindring
Ett sånt leende som smälter is
Och jag var kall...
Leda, vad kan den leda till?!
Månne kan den leda vart den vill?
Suckarnas parad
på rad
tiden står still
och är led
Ur led...
Återvänder
Återvänder till mitt liv
Återvänder till mig själv
Återvänder från en lögn till en annan
Reflekterad
studsade jag tillbaka
Åter i tomheten
Åter i det tysta mörkret
Åter i ensamheten...
Samvetet kallar
- vilket namn gives till mig?
Världen kallar
- måste jag klä mig varmt?
- Maten kallnar
ropar mamma
- Bäst att sluta skriva nu...
Håll hävarmen redo
Håll bägaren högt
Håll haven i ständig fruktan
Håll årorna varma
Håll huvudet kallt
Håll muskler i ständig tuktan
för på håll drevet fram sig luktar...
Det skaver i mitt kött
det brinner - min hud förruttnar
jag fläckas ned, blir svart
och faller sakta samman
Mitt medvetande tynar
Och jaget blir till stoft
Till intet, blott kaos
Och jag är ej längre
Jag är ingen romanfigur
ingen kola för den delen heller
och skriver inte samma slags sorgesamma
klagofyllda vemodiga brev
Ändå tror jag att vi delar somliga erfarenheter...
Ge mig dig
eller ge dig av
Jag orkar inte förhandla
ge med dig
ge mig med
det du givit åt andra...
Försvarslös, menlös, harmlös
meningslös, huvudlös, mållös
Jag lyfts;
av en hiss
? Nej -
en
tanke
.
Kan du
se
slutet
dit jag
en gång
skall
anlända
?
0 - 2 veckor
1 - 1 år
2 - om jag orkar
3 - sen flyr jag härifrån...
Spinner en eker
rullar så, gupp!
Däckar i farten
reflex på gatan
Tur med balansen
Växelkurstorg
stångar mig blodig
hållen vid rödljus
ringar som snurrar
går överstyr
navet ger handtag
luftar och lyser
Skapa en illusion
av nonchalans
för att balansera tumultet
och bryta sig själv ytterligare
i små bitar
Egot är ej
självkänslan negativ...
Spränga
jag vill spränga!
Flyga i luften
utan LSD och Heroin
Med ett flin
på de söndertrasade läpparna...
Why
tu ne
Yei
Drrrrrrrrrrrr...
Drrrrrrrrrrrr...
Drrrrrrrrrrrr
- Fan, håll käft!
...Drrrrrrrrrrrr...
[Mummel, mummel]
Drrrrrrrrrrrr...
<SLUMPH!>
Drrrrrrrrrrrr...
[Host, host]
Drrrrrrrrrrrr...
- Varför så?
skövla då!
Jag känner mig så djävla apatisk
Jag har försökt att bry mig så länge
nu får någon annan ta över
jag vill slöa ett tag
Brinner jorden upp kan vi alltid grilla korv...
Symbolindex:
<Koffein>
[Nej, vad skrev jag nu?]
7x2
<Koffein>
[Sluta nu...]
Konstant:
<Koffein>
[Fan, drick en Cola om du nu suktar så mycket efter Koffein!]
C
<K... [Skriver du det ordet en enda gång till så dör du!]
x
Jag är profet
hyllar min mage
Och kvasipoet
Brage
förlorade som vanligt...
Mitt kylskåp
där frodas tomheten
min mage morrar
tigerlikt
- Jag vill äta!
Slevar i mig lite kräm
hoppas på att i alla fall få studiemedlet på denna sida nyår
annars växer råtthålet i plånboken till ett gigantiskt vakuum...
Jetarna landar
Jetlagen lägger sig
Jetongerna rasslar...
Om du vill bli min fru
kan du lägga dig här och nu
för om du vill ha mig
skall jag penetrera dig...
Var grymheten jag kände mig utsatt för
endast samma osäkerhet
som jag jämt är uppfylld utav
eller var den medveten
ett vasst och skoningslöst vapen
med enda syfte att såra?
Var glimten jag tyckte mig se en sekund endast ett missförstånd
eller var den en del av tysthetens lyrik?
Reflektionen föll i en annan riktning
Som alltid förr var ljuset i mörkret
endast en glimt av någon annans värme
Tillfälligt duperande och vilseledande
men ingenting som kan smälta Arktis isar
Ett akvarium
en bubbla mot ytan - fort...
Pärlband av bubblor efter
vågor
krusande växter
drunknad sand
fiskar
Totalt omedvetna
sten - stilla, grå
- Jag är stenen
Så kom de
Orden som åter
trampade ned mig i gyttjan av mänsklig paria
förenade mig med kylan hos höstens bittra regn
fällde mig till marken utan vilja att resa mig
Jag hade så när återfått min självrespekt
till och med lite framtidstro
Nu lever jag på den mörka stranden
till Charons brusande älv...
Det flyger en svala
en vind av en sång
jag vet vad den säger
mitt liv är blott till förfång
Vi dansar i rytmer
som har bleknat bort
den tanken ger ingen ro till mig
Låt oss blott glömma
allt det som finns omkring
försjunka i dvala;
sitta stilla i ring
ett offer för slumpen
ett moln där i stacken
jag minns min barndom som igår...
Skal, på skal, på skal, på skal
Lager på lager
...Isolerande, men inte värmande
Ruvar du på dödens ljuva skapelse
den druva som skall bli till svarthets vin
kvävs i mörkrets famning all förnyelse
en väv av efterevighetens lin
Speglas i ett glas vars yta avger likblekt sken
eka uti tröstlöshetens brunn
känn en sång om dödlighet så skön och len
aldrig kommer den att undanfly din mun
Flyr du livet själv eller flyr livet dig
lever du i skuggan av din död
står du vid din grav som redan öppnat sig
har du redan släckt ditt hjärtas glöd
Spräng bort all existens
med ens
Jag vill
inte finnas till
Sprid ut mig över marken
Gödsla parken
med mig, gör vad du vill...
Världen är dum, ful och orättvis
och jag tycker förbaskat synd om mig själv...
Rycktryck
igenombryter mig
ryter och skriker, viker
mig i små blå kantiga
bitar som jag själv inte litar på
- Hå hå ja ja...
Logik av matematisk grad
säger att all statistik
menar på att det finns någon
som älskar mig
Men jag får panik;
tar arsenik
...blir ett lik
Arktis isar nakna
och kalla, ligger stela, blå
På Arktis allt har tystnat
hit värmen aldrig når
Arktis, Arktis, vakna
låt solens strålar träffa dig
Arktis, Arktis, lyssna
och uppfylls utav vår!
Men Arktis krafter sakna
kan ej smälta isarne
Arktis liv har vissnat
ty kylan var för svår...
Arktis isar gnistra
men blott av nattens kalla sken
här aldrig solen skiner, hit kommer aldrig vår
Men om dess isar brista
och sakta sågar stadig gren
kan höstnatten bli evig; om kylan åternår...
Jag känner att det bränner i mig
och jag vet i en kort evighet
att ingenting som passerar har någon betydelse
Stela stoder i återstoder av frusna tårar
som håller hov utan lov i mina minnens galleri
Ett skafferi så beklämmande skrämmande trångt
mörkt och tomt
Utan syre andas jag inte och kvävs
av allt som krävs av mig
- Håll dig uppe, glad - varför?
Så jag domnar, somnar...
Kyla, tankar som gör
mig så innerligt skör
dör inombords
Hjälp mig, jag behöver
hjärträddning, annars överlever
jag ej...
Skugga jämn
överdådigt repfri skapelse
ändå lik solen
- Kretsar allting runt din intensiva glob?
Rost
Frostnupna tankar
och iskall blåst
skär i mig
och är
en bitterljuv misär...
Vet du vad? Jag fryser
Inte så där att jag behöver en jacka
jag klarar mig bra i T-shirt
Trots det känns det som om jag av misstag
(eller är det medvetet?) har hamnat
mitt i ett iskallt oändligt gråblått hav
Ja, jag vet att du bad mig att skriva om värmande blickar
Men hur ska jag kunna göra det när jag fryser så innerligt?!
Visst känner jag mig varm
men frågan är om det är på grund av
att jag tappat känseln
eller om det faktiskt beror på
att jag får värme ifrån någon
Om jag väntar får jag se
men då kommer det att vara för sent att ångra sig
Chansar jag nu och tar fel
ack vad mycket värre skulle inte kylan bli då...
Impulsiv, nära livet upplevelse...
- Vackert!
Man kan förtrycka, rycka
en krycka
från något fån
Vet du om det ger dig mer
än du ser?!
Min skrivbordslåda
vad ruvar månne där om natten?
I det svaga ljus som krälar in
i springorna i min
persienn, betraktar jag med
svettig, avvikande och stirrig
blick dess front
- Ska den plötsligt, kanske när
jag sover
invaggad i falsk trygghet
glida upp med ett tyst knakande
för att avslöja de monstruösa skuggor som
bara väntar på luft?
- Jag kan inte somna om
i natt...
Många gånger har jag skrikit
skrivit, viskat, antytt...
Och hoppats...
Få gånger har jag fått svar
En enda gång har jag upplevt glädje
ÄR jag blind, eller brister något annat?
Jag hoppas på att få
bli glad igen
Jag hoppas så...
Lobotomerad av galna tankar
självcensur
FAN, VAD JAG ÄR SUR!
Vill dra mig ur
Minnesbankar
helt utswitchade
bortkopplade från all tänkbar
aktivitet
ni vet
nog alla
att ni inte bör falla
för frestelsen att, ni vet
försöka dra logiska paralleller
har du något förnuft kvar
så lek inte såll
utan håll innehållet i ditt biologiska ramchip
för dig själv...
Jag vill spy undan världen
anorexia kan bota krig, skövling, miljöproblem
Jag vill be undan världen
liturgi är vägen till
mat åt svältande och hjälp till nödställda
Jag vill dö undan världen
all sorg och smärta, även andras
tonar bort då jag dör
Jag vill!
En syrlig kolas kamp
en chokladkakas kramp
en pastill till döden dömd
sockerkriget tär
glukoskladdglansen drömd
men finns ändå, jag svär!
Hemligheten dold
Noggrant? Inte...
Lösgör alla inre
hämningar
passera
också spärrarna...
Jag bad till gud
Inget svar
Ett blad på kniven
som jag har
skar
Jag var
och är
Ej här...
Låt oss glömma 20-10
låt oss glömma allt som sagts
låt oss rösta nu, ånyo
men ge inte folket makt
Lyssna blott på näringslivet
om vi nu skall lyssna alls
energibehovet det är givet
Mera kärnkraft, Vattenfall!
Flykt förtryckt och hårt svårt
hållen i koppel bunden för stunden
Fast så jävla kasst
Jag vill bli fri!
Åh, liksom ba asså
åsså ja ba å hon ba
men ba till igår ba
ida slutt asså
- Fan asså!
Hon binder mig
Inga rep, inga kedjor
Hon fjättrar mig
Hon vet det nog inte själv
Hon binder mig
och jag vill att hon släpper mig fri
eller åtminstone låter mig
binda magiska band kring henne
Jag fällde tårar
vid första kyssen
var fylld av sorg
där i din famn
Försök att trösta
var utan mening
men jag var trygg
i ditt hjärtas hamn
Så fastän smärtan
var obeskrivlig
gav du mig styrka
när jag var svag
Och fast den styrkan
ej var tillräcklig
så vill jag tacka
för frid ett tag...
Och vi säger
"framtiden är nära"
Jag vill säga
"den är passé"
Om det som kommer
skall kunna bära
måste vi till vår nutid se!
Igenbeckade
sotfyllda ögon
sprängda av aska
tätade med smärta
Behäftad alltut av rädsla
hotad till sitt innersta
tvärsigenomsyrad
av självframhävelse
splittrad till sin kärna
Beträngda tankar
meningslös upprinnelse
och infinnelse
ständig
men inte
Konflikt
insikt?
- Icke!
Besvärjelser med knuten hand
hårt mantra - ord av stål
som står emot allt ont omkring
och dödens makt är vår
att bringa ned mot onda män
som mördar grymt och hårt...
Det galna ägget
pickat i fel ände
sprucken gula
hårdkokt
vasst
Krater
Ratad
- Samma känsla
av att sprängas - aska blott
Offer
för skrivprocessen
överlever ej tristessen
så jag gör
processen kort
Snötäckta trädgrenar spretar
på päronträd som står där på min gård
när jag uppför berget stretar
ser jag ned på trädet i min vård...
Jag knyter mina skor
låter remmarna förenas
Bilda en gemenskap - skapa band av styrka
som skall hålla mina fötter på plats
Man blir
så full av hopp när
människorna runt omkring
välter
sig i sig eller vältrar sig i
om sig
tror du - nej förresten
jag tar tillbaka frågan
Du är ju också...
Ett roterande klot
omkring tankens origo
snurrar i rymden
med ekon av hav
Reflexer från månsken
oceaner i själen
svindlande dagsljus
bryt upp - ge dig av!
Syn ser synd
syntes syntest som avslöjar hur dåligt jag ser...
Ser dåligt - ser dåligt ut
ser dålig ut...
Seriöst? - Näe...
Sviktande gungbräda
Brister när det vänder
ned mot backen igen istället
Fall. Fall...
Störa
förstöra
avstöra
Göra
förgöra
angöra
nedgöra
utgöra
avgöra
skitgöra...
Röra
Vidröra
beröra
uppröra
omröra
äggröra
Föra
Genomföra
anföra
avföra
utföra
införa
förföra
uppföra
påföra
återföra
medföra
slutföra
I tomheten tillbringade jag min tid
i ensamhet mötte jag min spegelbild
I tystnaden hörde jag bara mina egna andetag
i mörkret såg jag ingenting
Klartsnart? Drömpömsighet vet
jag tvingar vingar
på mig. Lova sova!
[Åter till toppen av sidan]
|