Så här går det till vid venprovtagning

  • Tvätta händerna
  • Tag fram ordinationen och kontrollera att det är rätt tidpunkt för provtagning
  • Tag fram en kemlabbsremiss. Vid stort antal rör krävs flera remisser
  • Fyll i remissen med blyerts (om ej annat anges här) i enlighet med ordinationen. Det som skall fyllas i på framsidan före provtagningen är: avdelningen (med kulspetsspenna eller färdiga självhäftande etiketter), patientens namn och personnummer (med kulspetsspenna eller färdiga självhäftande etiketter), vilka prover som skall tas, önskad text på svar (se nedan), provtagningsdatum (både med siffror och med kryss), svar före (vanligtvis UD, vilket står för "under dagen", eller AKUT). På baksidan skrivs analyserna på etiketterna. Observera att etiketten längst upp bara får användas tillsammans med B-rör!
  • Varje analys slås upp i labb-pärmen för att kontrollera vilken sorts rör som skall användas och inte minst för att läsa anmärkningarna i högra spalten (med överskriften ÖVRIGA UPPLYSNINGAR). Observera att ett enda rör behövs för alla prover inom en och samma orangefärgad ruta. På varje etikett på remissens baksida antecknas analystyp och längst upp korkfärgen för det rör på vilket etiketten skall fästas
  • Sprita händerna med handdesinfektionsmedel
  • Gå till patienten med allt du behöver, det vill säga: remissen, ett sprutfat, en vacutainerhållare, minst en vacutainernål, rätt antal rör av rätt sort, några sprittussar (indränkta i klorhexidinsprit), ett halvt dussin torra tussar (tag dubbellt så många tussar om patienten äter Waran eller tar andra blodförtunnande läkemendel), plåster, stasband eller manschett, underlägg och handskar. OBS: Glöm inte att kontrollera utgångsdatumet på nålen, rören, tussarna och plåstren! Klorhexidinsprit är hållbar i en månad efter öppningsdatumet (som nertecknas på förpackningen vid öppnande)
  • Tag på dig en gul rock, en visir (ansiktsskydd) och ett extra handskepar om patienten är känt bärare av en viss blodsmitta
  • Sätt dig bekvämt på en stol brevid patienten samtidigt som du presenterar dig och inleder ett samtal
  • Kontrollera patientens identitet genom att be patienten att säga sitt personnummer. Om patienten inte är i stånd att svara adekvat kontrolleras patientens identitet genom att läsa namn och personnummer på patientens armband. Ställ inga ledande frågor såsom »Visst är det du som heter Blabla?» Om patienten är något förvirrad är risken ju stor att svaret blir fel
  • Informera och förbered patienten - glöm inte att anpassa ditt språk till patientens förutsättningar. Vissa patienter är inte alls bekanta med proceduren men patienten kan även vara en fullt medveten sjuksköterska som har arbetat på en akutmottagning i trettio år!
  • Börja med att inspektera kärlen i bägge armvecken. Om inga tydliga kärl hittas där titta på underarmen, handryggen eller foten. OBS: handryggen bör undvikas speciellt på äldre patienter. Glöm inte att blodkärl löper lite olika hos olika patienter (se anatomiböcker, exempelvis Sobotta). För att venerna skall synas bättre kan patientens arm läggas i en balja med kroppsvarmt vatten i 20 minuter
  • Lägg underlägget under armbågen med en kudde under
  • Stasa 5-10 cm proximalt om insticksstället och kontrollera att pulsen kan palperas distalt om stasen
  • Känn på kärlen. Vener är elastiska. Om du känner någon puls är detta ett tecken på att en artär befinner sig strax under vilket innebär att ett annat insticksställe skall väljas. Om du hittar något som ser ut som ett mycket fint om än tvärgående kärl distalt på underarmens insida kan det handla om en anastomos (det vill säga en inopererad anordning som används vid dialys), som inte får användas för venprovtagning!
  • Desinfektera insticksstället med sprittussarna som förs mothårs en efter en
  • Dra loss det vita skyddet från vacutainernålen och skruva fast nålen i vacutainerhållaren. Glöm inte att gummiskyddet döljer en vass nål!
  • Tag på dig handskarna medan spriten torkar
  • Avlägsna det svarta skyddet från nålen och ställ skyddet på sprutfatets kant så att det skall vara lätt att med bara ena handen föra tillbaka nålen i skyddet strax efter provtagningen
  • Medan du hela tiden håller (muntlig) kontakt med patienten sticker du nålen med nålsögat uppåt och med minimal vinkel in i kärlet vid det utvalda insticksställe samtidigt som patientens arm hålls stadigt med provtagarens andra hand. Glöm inte att du finns där för patientens skull. Kolla hur patienten reagerar. Vissa patienter säger sig inte känna någonting vid stick medan andra kan reagera ganska kraftigt med gråt, skrik eller oro. Se alltså till att du inte släpper vacutainerhållaren! En blodig nål som flyger omkring i salen är inget att eftersträva!
  • Om du råkar sticka i en artär tar du genast bort nålen, täcker insticksstället med alla tussarna och håller patientens arm uppe. Proceduren måste i så fall göras om.
  • Tag av stasen om det bedöms lämpligt - Glöm ju inte att stasbandet inte är annat än ett nödvändigt ont och att dess användning kan ge något felaktiga värden eftersom stasen gör att blodets minsta joner och molekyler har en tendens att åka extravasalt medan de stora molekylerna och proteinbundna joner stanna innanför kärlet
  • Rören bör fyllas i följande ordning: aeroba blododlingsflaskor, anaeroba blododlingsflaskor, rör utan tillsats, G-rör, F-rör, B-rör, C-rör, E-rör och D-rör.
  • Tag första röret och tryck det in i den stabilt hållna vacutainerhållaren utan att nålen åker längre in i patienten. Då kommer blod in och fyller vacuumet i röret. Om inget blod kommer förskjuts nålen litet grand om detta inte upplevs smärtsamt av patienten. Om fortfarande inget blod kommer måste stasbandet och sedan nålen tas bort så att hela proceduren görs om med en ny nål
  • När röret är fyllt tas det bort ifrån vacutainerhållaren utan att dra ut nålen. Om nålsögat kommer i kontakt med luften fylls röret med luft och blir därmed oanvändbart
  • Fyll på så vis alla rör en efter en
  • Under tiden frågar kanske patienten lite skämtsamt om det skall finnas blod kvar efter alla dessa provtagningar. Eftersom du vet att ett rör fylls med ungefär 5 milliliter blod och att varje människa har cirka 5 liter blod kan du hjälpa patienten att räkna fram hur stor andel av blodet som skall tas vid provtillfället
  • Avlägsna stasbandet om detta inte gjorts tidigare
  • Avlägsna sista röret från vacutainerhållaren
  • Informera patienten att du är alldeles strax klar
  • Tag ett par torrtussar i din lediga hand
  • Så snart nålen tagits bort ur armen läggs de torra tussarna på insticksstället och nålen sätts genast fast in i det svarta skyddet genom att vända vacutainerhållaren lodrätt och trycka till med bara ena handen så att stickskador undviks
  • Tag fram plåstret och fäst det på insticksstället. OBS! Glöm inte att vissa patienter är allergiska mot häfta, i vilket fall ett annat förband kan behövas
  • Fäst remissens etiketter på rören med etikettens pil riktad mot rörets kork. OBS! Enligt Socialstyrelsens författningssamling SoSFS 1989:1 7:2 skall etiketten fästas på röret före provtagningen men denna regel är tyvärr förhållandevis svårtillämpbar
  • Om patienten är känt bärare av någon blodsmitta skall enligt Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling AFS &;1986:23 9§ en gul-och-svart "BLODSMITTA"-etikett fästas på varje rör.
  • Vänd rören försiktigt ett tiotal gånger
  • Städa efter dig samtidigt som du avrundar samtalet med patienten
  • Tag med dig all utrustning till beredningsrummet. Där slängs nålen och eventuellt kasserade rör i de gula behållarna för riskavfall. Vacutainerhållaren sparas för att steriliseras i spolon. Handskarna, den vita korken, tussarna, underlägget och sprutfatet slängs i vanliga sopor
  • Sprita händerna
  • Dokumentera provtagningen i patientens journal. Om BMS-datajournal används heter detta moment att »rida in» remissen med streckkodläsaren
  • Anteckna tidpunkten för provtagningen på remissen och signera i rutan "provtagare" på remissens framsida. Så här kan en färdigt ifylld remiss se ut
  • Skicka rören och remissen till kemlabbet
  • När provsvaret inkommer bär sjuksköterskan ansvaret för att snarast underrätta läkare om någon avvikelse förekommer. Avvikelser markeras vanligtvis med stjärna på provsvaret

    Om olyckan är framme - Vad skall göras vid stickskada?

  • Pressa ut blod
  • Desinfektera med tvål och vatten
  • Desinfektera sedan med 70-procentigt medicinsk sprit (eller med klorhexidinsprit i brist på medicinsk sprit)
  • Tag kontakt med infektionskliniken och be om att få information om aktuella åtgärder
  • Vanligtvis tas prov på patienten för att testa eventuell förekomst av följande tre virus: hepatit B, hepatit C och HIV. Detta prov tas i ett och samma B-rör och skickas sedan till viruslabbet tillsammans med en viruslabbsremiss
  • Sedan tas prov på den stickskadade (personalen) för att kontrollera om vederbörande är bärare av något av dessa tre virus sedan tidigare och har ett fullgott skydd mot hepatit B. Personalen och studenterna skall ju vara vaccinerade mot hepatit B
  • Om patientens provsvar visar på virusförekomst tas ett nytt prov på den stickskadade för att kontrollera huruvida vederbörande blivit smittad

    Att bli smittad efter en stickskada innebär helt förändrade livsvillkor för den drabbade: bland annat en livshotande sjukdom, försämrade möjligheter att få arbete (speciellt inom vården) och en mer eller mindre ständig rädsla för att smitta andra människor, vilket fär allvarliga konsekvenser på det sociala planet. Men andra ord är det fundamentalt att inte slarva med hygien och i synnerhet med risken för stickskador

    Stick är ju ingen bisak!

    Denna webbsida ändrades senast: 2005 Apr 30.