Olika definitioner av våldtäkt i missgärningsbalken (Missgiernings Balk) 22 kap. 1 §, strafflagen 15 kap. 12-16 §§ och brottsbalken 6 kap. 1 §

med förbehåll för oavsiktligt felaktig avskrivning — säkraste är alltid de officiellt tryckta lagtexterna

Varning: Har du lätt att ta illa upp bör du genast surfa vidare till någon annan webbsida. Den här sidan kan nämligen väcka anstöt, exempelvis genom de formuleringar som förekommer i de här nedan citerade äldre (eller nyare) lagtexterna


våldtäkt
Brottet våldtäkt har genom tiderna definierats på olika sätt i lagtexterna. Här nedan anges en sammanfattande tabell
Jämförelse mellan olika lydelser i olika lagtexter där våldtäkt definieras

Lagrum

Giltighetsperiod

Lydelse

Kommentar — Vad är nytt?

Landskapslagarna, Magnus Erikssons landslag och Kristoffers landslag

Före hösten 1736

Olika lagar gällde i olika landskap; landskapslagarna användes till viss del även efter Magnus Erikssons landslags och Kristoffers landslags ikraftträdande. År 1442 trädde exempelvis Kristoffers landslag i kraft, där det fastslogs att våldtäktsförövare bara skulle betala hälften av bötessumman om offret var utomäktenskapligt född.

Detta är bara ett exempel. För en djupdykning i frågan bör andra källor konsulteras.

Missgärningsbalken (Missgiernings Balk) 22 kap. 1 §

1736-09-12 (dag kallad 1736-09-01 enligt den då gällande julianska kalendern) — 1779

Tager man qwinno med wåld, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta, och warder lagliga thertil wunnen; miste lifwet, och qwinnan ware saklös. Ej må ock någor henne thet förwita; wid fyratijo dalers bot. Gitter han ej fullborda sin onda wilja; böte ändå för wåldet hundrade daler. Warder han i thy dräpen; ligge ogild. Häfdar man afwita qwinno, eller then, som ej fylt tolf åhr; ware lag samma.

Lydelse av 1 § i missgärningsbalkens 22 kap. med rubriken »Om qwinnofrid» i lagböckerna tryckta 1746 och 1762

Våldtäkt straffas i regel med dödsstraff

1779 — 1864-12-31

Tager man qwinna med wåld, och emot hennes wilja främjar sin onda lusta, och warder lagligen dertill wunnen; straffes med högsta kroppsplikt och twenne års fängelse wid någon kronans fästning, med eller utan arbete, hafwe ock förwerkat allt sitt lösa gods, hälften till Konungen, samt hälften till målseganden, och qwinnan ware saklök. Ej må ock någon henne det förewita wid fyratio dalers bot. Gitter han ej fullborda sin onda wilja; böte ändå för wåldet ett hundrade daler. Warder han i ty dräpen; ligge ogild. Häfdar man den, som ej fyllt tolf år; ware lag samma. Men den som häfdar afwita qwinna, böte femtio daler, och ware skyldig, att det barn, som af en sådan kunde framfödas, försörja och uppfostra.

Nya lydelsen av 1 § i missgärningsbalkens 22 kap. med rubriken »Om qwinnofrid» efter ikraftträdande av Kungliga förordningen av den 20 januari 1779

Dödsstraff avskaffas som straff för våldtäkt och ersätts med kroppsstraff och fängelse

Om offret lider av psykisk sjukdom blir straffet lägre, nämligen böter och försörjningsskyldighet för den eventuella avkomman

Stavningen moderniseras

Strafflagen 15 kap. 12-16 §§

1865-01-01 — 1921

12 § Tager man qwinna med wåld och, emot hennes wilja, med henne öfwar otukt, eller twingar man henne dertill genom hot, som innebär trängande fara; warde dömd till straffarbete från och med sex till och med tio år. Fick qwinnan af den gerning swår kroppsskada; dömes till straffarbete på lifstid eller i tio år: ljöt hon deraf döden; miste gerningsmannen lifwet eller dömes till straffarbete på lifstid.

13 § Har någon, genom döfwande eller annat medel, uppsåtligen försatt qwinna i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknat bruket af fri wilja eller warit ur stånd att sig wärja, och har han med henne i den belägenhet otukt öfwat; ware lag, som 12 § stadgas.

14 § Har någon, i uppsåt, som i 12 eller 13 § omtalas, wåld, hot eller list, som der sägs, emot qwinna brukat, utan att uppsåtet fullbordadt blef; warde till straffarbete i högst sex år eller fängelse dömd. Fick qwinnan af den gerning swår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med fyra till och med tio år dömas: ljöt hon deraf döden; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med åtta till och med tio år.

15 § Har någon öfwat otukt med qwinna, den der, honom weterligen, befanns i yrsel, sömn eller wanmakt, så att hon saknade bruket af fri wilja eller war ur stånd att sig wärja, och hade han ej i det tillstånd henne försatt; dömes till straffarbete från och med twå till och med sex år. Fick qwinnan swår kroppsskada; dömes gerningsmannen till straffarbete från och med sex till och med tio år: ljöt hon deraf döden; då skall till straffarbete på lifstid eller i tio år dömas.

16 § Brott, som i 12, 13, 14 eller 15 § sagdt är, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej qwinnan af brottet död ljutit, eller det af henne eller hennes målsman till sådant åtal angifwet warder. Ej heller må sådant åtal anställas sedan sex månader förflutit efter det brottet skedde, der ej laga förfall wisas eller så är, att döden genom brottet blifwit qwinnan tillskyndad.

Ursprungliga lydelsen i strafflagens 15 kap. med rubriken »Om brott emot annans frihet»

1922 — 1937-06-30

12 § Tager man kvinna med våld och, emot hennes vilja, med henne övar otukt, eller tvingar man henne därtill genom hot, som innebär trängande fara; varde dömd till straffarbete från och med sex till och med tio år. Fick kvinnan av den gärning svår kroppsskada; dömes till straffarbete på livstid eller i tio år: ljöt hon därav döden; dömes gärningsmannen till straffarbete på livstid.

13 § Har någon, genom dövande eller annat medel, uppsåtligen försatt kvinna i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknat bruket av fri vilja eller varit ur stånd att sig värja, och har han med henne i den belägenhet otukt övat; vare lag, som 12 § stadgas.

14 § Har någon, i uppsåt, som i 12 eller 13 § omtalas, våld, hot eller list, som där sägs, emot kvinna brukat, utan att uppsåtet fullbordat blev; varde till straffarbete i högst sex år eller fängelse dömd. Fick kvinnan av den gärning svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med fyra till och med tio år dömas: ljöt hon därav döden; dömes till straffarbete på livstid eller från och med åtta till och med tio år.

15 § Har någon övat otukt med kvinna, den där, honom veterligen, befanns i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknade bruket av fri vilja eller var ur stånd att sig värja, och hade han ej i det tillstånd henne försatt; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Fick kvinnan svår kroppsskada; dömes gärningsmannen till straffarbete från och med sex till och med tio år: ljöt hon därav döden; då skall till straffarbete på livstid eller i tio år dömas.

16 § Brott, som i 12, 13, 14 eller 15 § sagt är, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej kvinnan av brottet död ljutit, eller det av henne eller hennes mälsman till sådant åtal angivet varder. Ej heller må sådant åtal anställas sedan sex månader förflutit efter det brottet skedde, der ej laga förfall visas eller så är, att döden genom brottet blivit kvinnan tillskyndad.

I och med lagen 1921:288 av 1921-06-03 omvandlas dödsdomen i 12 § till straffarbete på livstid

Stavningen moderniseras

1937-07-01 — 1942-12-31

12 § Tager man kvinna med våld och, emot hennes vilja, med henne övar otukt, eller tvingar man henne därtill genom hot, som innebär trängande fara; varde dömd till straffarbete från och med fyra till och med tio år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till två år nedsättas. Fick kvinnan av den gärning svår kroppsskada; dömes till straffarbete på livstid eller i tio år: ljöt hon därav döden; dömes gärningsmannen till straffarbete på livstid.

13 § Har någon, genom dövande eller annat medel, uppsåtligen försatt kvinna i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknat bruket av fri vilja eller varit ur stånd att sig värja, och har han med henne i den belägenhet otukt övat; vare lag, som 12 § stadgas.

14 § Har någon, i uppsåt, som i 12 eller 13 § omtalas, våld, hot eller list, som där sägs, emot kvinna brukat, utan att uppsåtet fullbordat blev; varde till straffarbete i högst sex år eller fängelse dömd. Fick kvinnan av den gärning svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med fyra till och med tio år dömas: ljöt hon därav döden; dömes till straffarbete på livstid eller från och med åtta till och med tio år.

15 § Har någon övat otukt med kvinna, den där, honom veterligen, befanns i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknade bruket av fri vilja eller var ur stånd att sig värja, och hade han ej i det tillstånd henne försatt; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Fick kvinnan svår kroppsskada; dömes gärningsmannen till straffarbete från och med sex till och med tio år: ljöt hon därav döden; då skall till straffarbete på livstid eller i tio år dömas.

15a § Har någon förmått kvinna till otukt genom annat våld eller hot om brottslig gärning än i 12 § avses, eller medelst hot att åtala eller angiva någon för brott eller att lämna meddelande, som är menligt för någons ära, goda namn och medborgerliga anseende, yrke, näring eller fortkomst; dömes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet till sex år höjas.

Stannade gärningen vid försök; straffes högst med straffarbete i två år eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med straffarbete i högst fyra år.

16 § Brott, som i 12, 13, 14, 15 eller 15a § sagt är, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej kvinnan av brottet död ljutit, eller det av henne eller hennes mälsman till sådant åtal angivet varder. Ej heller må sådant åtal anställas sedan sex månader förflutit efter det brottet skedde, der ej laga förfall visas eller så är, att döden genom brottet blivit kvinnan tillskyndad.

I och med lagen 1937:242 av 1937-05-21 om ändring i vissa delar av strafflagen uppstår en ny paragraf (15a §) samtidigt som den lägre delen av straffskalan i 12 § sänks från sex till två eller fyra års straffarbete

1943-01-01 — 1964-12-31

12 § Tager man kvinna med våld och, emot hennes vilja, med henne övar otukt, eller tvingar man henne därtill genom hot, som innebär trängande fara; varde dömd till straffarbete från och med fyra till och med tio år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till två år nedsättas. Fick kvinnan av den gärning svår kroppsskada; dömes till straffarbete på livstid eller i tio år: ljöt hon därav döden; dömes gärningsmannen till straffarbete på livstid.

13 § Har någon, genom dövande eller annat medel, uppsåtligen försatt kvinna i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknat bruket av fri vilja eller varit ur stånd att sig värja, och har han med henne i den belägenhet otukt övat; vare lag, som 12 § stadgas.

15 § Har någon övat otukt med kvinna, den där, honom veterligen, befanns i yrsel, sömn eller vanmakt, så att hon saknade bruket av fri vilja eller var ur stånd att sig värja, och hade han ej i det tillstånd henne försatt; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Fick kvinnan svår kroppsskada; dömes gärningsmannen till straffarbete från och med sex till och med tio år: ljöt hon därav döden; då skall till straffarbete på livstid eller i tio år dömas.

15a § Har någon förmått kvinna till otukt genom annat våld eller hot om brottslig gärning än i 12 § avses, eller medelst hot att åtala eller angiva någon för brott eller att lämna menligt meddelande; dömes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet till sex år höjas.

Stannade gärningen vid försök; straffes högst med straffarbete i två år eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med straffarbete i högst fyra år.

16 § Brott, som i 12, 13, 14, 15 eller 15a § sagt är, må ej åtalas av allmän åklagare, där ej kvinnan av brottet död ljutit, eller det av henne eller hennes mälsman till sådant åtal angivet varder. Ej heller må sådant åtal anställas sedan sex månader förflutit efter det brottet skedde, der ej laga förfall visas eller så är, att döden genom brottet blivit kvinnan tillskyndad.

I och med lagen 1942:378 av 1942-06-12 om ändring i vissa delar av strafflagen upphävs 14 § samtidigt som 15a § görs mera allmängiltig

I och med lagen 1948:448 av 1948-06-30 om ändring i strafflagen som trädde i kraft 1949-01-01 ersätts rubriken till 15 kap. strafflagen från »Om brott mot annans frihet» till »Om brott mot annans frihet eller frid»

Brottsbalken 6 kap. 1 §

1965-01-01 — 1984-06-30

Tvingar man kvinna till samlag genom våld å henne eller genom hot som innebär trängande fara, dömes för våldtäkt till fängelse, lägst två och högst tio år. Lika med våld anses att försätta kvinnan i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn till kvinnans förhållande till mannen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för våldförande till fängelse i högst fyra år.

Ursprungliga lydelsen för 1 § i brottsbalkens 6 kap. med rubriken »Om sedlighetsbrott» i SFS 1962:700

En mans våldtäkt mot en kvinna inom en parrelation kriminaliseras, men slipper rubriceringen »våldtäkt»; detta gäller oavsett om paret ingått äktenskap eller inte. Med andra ord kan en man från och med 1965-01-01 våldta sin kvinnliga sambo utan att riskera att fällas för våldtäkt, vilket skiljer sig från strafflagens tid

1984-07-01 — 1992-06-30

Den som tvingar annan till samlag eller därmed jämförligt sexuellt umgänge genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara, döms för våldtäkt till fängelse, lägst två och högst sex år. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i övrigt att anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse, lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet var livsfarligt eller om den som begått gärningen tillfogat allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild råhet.

Rubriken »Om sedlighetsbrott» till brottsbalkens 6 kap. ersätts med »Om sexualbrott»

Paragrafen är könsneutralt uttryckt

Ingen hänsyn skall tas till offrets relation till förövaren

Begreppet »grov våldtäkt» införs

1992-07-01 — 1998-06-30

Den som tvingar annan till samlag eller därmed jämförligt sexuellt umgänge genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara, döms för våldtäkt till fängelse, lägst två och högst sex år. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i övrigt att anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse, lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet var livsfarligt eller om den som har begått gärningen tillfogat allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller, med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars, visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Nytt är att det skall tas »hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder» vid grov våldtäkt

1998-07-01 — 2005-03-31

Den som genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara tvingar någon annan till samlag eller till annat sexuellt umgänge, om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag, döms för våldtäkt till fängelse, lägst två och högst sex år. Med våld jämställs att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i övrigt att anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse, lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet var livsfarligt eller om den som har begått gärningen tillfogat allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller, med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars, visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

En förhållandevis liten ändring

2005-04-01 — 2013-06-30

Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.

Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Om offret befann sig i ett hjälplöst tillstånd skall förövaren dömas för våldtäkt oavsett orsaken till offrets tillstånd

Vid bedömning om en våldtäkt är grov skall hänsyn tagas till antalet förövare

Mer att läsa finns i prop. 2004/05:45

2013-07-01 — 2018-06-30

Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.

Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation.

Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Omformuleringen medför att några fler handlingar kan leda till en fällande våldtäktsdom

2018-07-01 tills vidare

1 § Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två år och högst sex år. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. En person kan aldrig anses delta frivilligt om

1. deltagandet är en följd av misshandel, annat våld eller hot om brottslig gärning, hot om att åtala eller ange någon annan för brott eller hot om att lämna ett menligt meddelande om någon annan,

2. gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation, eller

3. gärningsmannen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning till gärningsmannen.

Är brottet med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt, döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot som varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

1 a § Den som begår en gärning som avses i 1 § och är grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt, döms för oaktsam våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas till ansvar.

Samtyckeslagstiftningen träder i kraft genom lag (SFS 2018:618)


Valid HTML 4.01 TransitionalDenna webbsida ändrades senast: 2018 Jul 17 med Ubuntu och utan cookies.