Denna webbsida ändrades senast 2005-10-06 med 
och fungerar helt utan cookies.Motioner i Andra Kammaren, N:o 49. N:o 49. Af Herr F. T. Borg: Om ändring i 14 och 19 §§ af Riksdagsordningen, rörande valrätten. Tvenne riksdagsperioder äro snart tilländalupna, sedan frågan om den politiska rösträttens utsträckning inträdde i sitt senaste skede. Med allt större röstpluralitet och slutligen utan omröstning har Andra Kammaren uttalat sig för denna reform, villkoret för de fleste andra reformer af dess mera vigt. Första Kammarens bleklagda nej har dock varit lika envist som Andra Kammarens vidhållande af sitt reformsträfvande i denna punkt. Hufvudskälet bland motståndsmännen är, att de hysa betänklighet för att öka antalet af valmän så betydligt, att tyngdpunkten för den politiska makten i ena Kammaren komme att öfverflyttas från de nuvarande maktinnehafvarne till nya, för hvilkas politiska qvalifikationer man tror sig icke ega tillräckliga garantier, ehuru denna betänklighet saknar grund i erfarenheten, alldenstund de hos oss i det närmaste politist rättslösa klasserna i intet afseende framstått såsom ovärdige fulla politiska rättigheter, utan tvärtom genom en aktningsvärd utveckling af sin ekonomi, sin intelligens och sin moral visat sig deraf förtjenta, helst sedan en allmän upplysning blifvit bland dem spridd genom skolan, pressen, föreningar m. m. Så länge emellertid nämnda betänklighet förefinnes hos Riksdagens ena Kammare, kan man ej påräkna framgång åt reformen. En dylik tveksamhet borde ej kunna möta i fråga om den politiska valrättens utsträckning till en viss afdelning af en annan medborgareklass, nemligen den afdelning af myndiga qvinnor, som skattar för inkomst af minst 800 kronor, för taxeradt egendomsvärde af minst 1,000 kronor, eller för arrende av minst 6,000 kronor i taxeringsvärde, enär dessa qvinnors antal är så ringa, att de nuvarande politiskt röstberättigade männen ej lära behöfva frukta att sålunda af dem öfverflygas i politiken, ej heller att af dem lida intrång i sina ekonomiska rättigheter, något som man ännu här och hvar befarar, t. ex. i fråga om föreslagen utvidgning af gift qvinnas eganderätt. De steg, som i Sverige de senaste årtiondena tagits för att bereda qvinnan fri- och rättigheter, som motsvarar hennes anlag och förmåga, ingifva förhoppning om att man skall vara benägen att tillerkänna myndig qvinna, hvilken skattar lika mycket till kommun och stat som mannen, samma politiska rättigheter som denne. Qvinnan hos oss innehar redan på tjenstemannaområdet, i industrien, i vetenskapen och konsten en bemärkt och aktad ställning; mången qvinna intager till och med på ett och annat af dessa områden en plats, hvarifrån hon sprider Sveriges ära äfven utom fosterlandet; är det då rätt och billigt att man undanhåller henne, oaktadt myndig och lika med mannen bidragande till det allmännas behof, en rättighet, som mannen eger endast på grund af dessa hans bidrag? Man har omsider gifvit qvinnan samma kommunala rättigheter som mannen, hvarför då ej också gifva henne rättighet att deltaga, på samma villkor som den politiskt röstberättigade mannen, i valet af dem, som skola stifta de lagar, hvilka äfven hon skall lyda och hvilka inverka äfven på hennes lif? För min del förmår jag ej upptäcka någon skymt av skäl för tillbakasättande af ifrågavarande kategori af qvinnor och tillägger, i detta fall stolt öfver mitt fosterland, att mera värda och värdiga qvinnor, än Sverige i gångna tider haft och än i dag eger, har ingen nation att uppvisa. Hvarför skulle vi då icke också vara de förste att anvisa qvinnan den högsta offentliga hedersplatsen vid vår sida, den politiska fullmyndighetens och likställighetens? Det är, i sanning, vi, ej hon, som deraf skola skörda den största äran. Jag dristar derför föreslå, att början af § 14 i Riksdagsordningen erhåller följande lydelse:
samt § 19:
Om remiss till Konstitutions-Utskottet anhålles. Stockholm den 26 Januari 1884. F. T. Borg. |
Kung. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110. N:o 65. Kung. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga följande Förslag till ändrad lydelse af § 57 regeringsformen samt af §§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen. Regeringsformen. § 57. Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksdagen allena. Huruledes särskilda menigheter må för egna behof sig beskatta, bestämmes genom kommunallagarne. Dessa stiftas af Konungen och Riksdagen gemensamt och må, hvad angår rösträtt och röstberäkning, ej ändras, utan genom Konungens och två lagtima Riksdagars beslut, efter ty om ändring af grundlag är stadgadt. Riksdagsordningen. § 13. 1. Andra Kammarens — — — — — — — — — — — — — valet skett. 2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas antal etthundrafemtio, skola, för ernående af det bestämda antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, så vidt lämpligen ske kan häradsvis, inledas i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Öfverstiger domsagornas antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas, två och två, till en valkrets. 3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en åttiondedel af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel af städernas folkmängd; stad, der två eller flere riksdagsmän skola utses, indelas, så vidt lämpligen ske kan efter församlingar och rotar, i valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Städer, med mindre folkmängd än en åttiondedel af folkmängden i rikets alla städer, ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna. 4. Riksdagsmännens antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig berättigar dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman, så ock i sammanhang dermed indelningen af de i mom. 2 och 3 omförmälda valkretsar bestämmes efter ofvan angifna grunder, hvart nionde år af Konungen. Den ordning, som sålunda fastställes, vinner ej tillämpning förr än vid de val, hvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning varder faststäld. 5. Uppgår städernas — — — — — — — — — till efterrättelse. § 14. 1. Valrätt tillkommer inom den kommun, der han mantalsskrifven är, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugofem års ålder; dock ej någon, som häftar eller vid utgången af någotdera af de två senaste kalenderåren häftat för oguldna utskylder till staten eller kommun, ej heller värnpligtig, som icke fullgjort de honom före valtillfället åliggande värnpligtsöfningar. Den, som, efter flyttning från annan kommun, blifvit för det år valet hålles i kommunen mantalsskrifven, eger, utan hinder deraf att han ej är i denna kommuns allmänna angelägenheter röstberättigad, valrätt, så framt han inom den kommun, hvarifrån han inflyttat, skulle vara valberättigad, om han fortfarande vore derstädes mantalsskrifven. 2. En hvar valberättigad eger, der ej nedan i denna § annorlunda stadgas, en röst. 3. Två röster tillkomma valberättigad, som är eller varit gift eller som före början af det kalenderår, hvarunder valet eger rum, uppnått fyratio års ålder. § 16. 1. Å landet — — — — — — — — — — — — — — — folkmängden eger. 2. I de valkretsar — — — — — — — — — — — — — — folkmängden eger. 3. Kommuner, som — — — — — — — — — — — — — införande fattas. Vid de omedelbara — — — — — Konungen fastställas. 4. I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 17, 18, 20 och 22 tillhör magistrat eller dess ordförande. 5. I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän, förrättas valen omedelbart inför magistraten. § 17. Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval vare den, som erhållit de flesta rösterna, lagligen vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal. Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för kommunerna gällande röstlängder, som böra innehålla tillägg rörande de icke i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade, hvilka må enligt § 14 ega valrätt, äfvensom, för en hvar valberättigad, anteckning om det röstetal honom enligt samma § tillkommer. Då sådant val förestår, låte å landet kommunalstämmans ordförande och i stad magistraten hålla röstlängden, försedd med nämnda tillägg och anteckning, för granskning tillgänglig under minst fjorton dagar; och varde underrättelse härom i kyrkan eller kyrkorna kungjord, så ock i stad, der så ske kan, i der utkommande tidning införd. Anmärkning mot röstlängd skall, för att komma under pröfning, å landet framställas vid valförrättningens början och i stad skriftligen till magistraten ingifvas sist å tredje dagen före valet. § 19. Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som, enligt § 14, ega valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner, för hvilka de väljas. § 25. Riksdagsmannaval skola med slutna sedlar förrättas. Valberättigad eger aflemna en valsedel för hvarje röst, som honom tillkommer. Befinnes valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flere eller färre, än som vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon tvetydighet i anseende till den eller de valdes namn, skall samma sedel anses ogild. Äro valsedlar till större antal än hälften ogilda och finnes det inverka på valets utgång, varde nytt val anstäldt. Valsedlar, som vid elektors- eller riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets förrättare inläggas under försegling och förvaras, till dess riksdagsmannavalets giltighet vederbörligen afgjorts. Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbegåven. OSCAR. Hj. L. Hammarskjöld. |
Kung. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 110. N:o 110. Kung. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga följande Förslag till ändrad lydelse af §§ 9, 16, 19 och 21 riksdagsordningen. § 9. Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas män och kvinnor, som uppnått — — — — — — — — — — sin befattning. § 16. Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk medborgare, såväl man som kvinna, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej a) den som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd; b) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man är i konkurstillstånd; c) den som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats den häftande själf eller dennes hustru eller minderåriga barn; d) gift kvinna, hvilkens man häftar för understöd, som under löpande eller sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats henne eller makarnas minderåriga barn; e) den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren; f) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man icke erlagt honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren; g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar. Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar. § 19. Till ledamöter i andra kammaren kunna endast utses män och kvinnor, som äga valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, bestående af valkretsar, inom någon af dessa. § 21. Riksdagsman — — — — — — — — — — — — — — — — tre lagtima riksdagar. Kvinna är berättigad att afsäga sig riksdagsmannauppdrag, äfven om icke något af nu nämnda skäl är för handen. Afsägelse — — — — — — — Konungens befallningshafvande. Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kungl. nåd och ynnest städse välbegåven. GUSTAF. Gust. Sandström. |
Denna webbsida ändrades senast 2005-10-06 med och fungerar helt utan cookies.