Nada, Nil, Zip, Zero, Zilch, Nihil, Nothing

Zilch

Mikael Furugärde

Nordstedts, 1996

Zilch är ett amerikanskt slangord för "ingenting". Och ingenting, eller kanske snarare frånvaron av en mening och en betydelse, som borde ha funnits där, är vad den här romanen av Mikael Furugärde handlar om.

Huvudpersonen har ett icke-jobb, som försäljare av Belleface, en ansiktsmassageapparat i form av en rymdhjälm, med en inbyggd radio som spelar förströande musik medan massagen pågår. En dag blir han upplockad av en gangsterboss och skickas att utföra en mängd obegripliga ärenden som mynnar ut i till synes meningslösa, blodiga uppgörelser.

Att skriva en roman vars innersta kärna är tomhet, kan vara vanskligt. Det finns en risk för att hela projektet självdör. Mikael Furugärde undviker detta genom det absurda tonfallet och den stundtals mycket roliga dialogen. Han är heller inte rädd för att lägga in tankeväckande replikskiften, som t ex när huvudpersonen och ganstern Sugarfoot diskuterar några papegojor.

- Vilka skrikiga as.

Jag såg på deras praktfulla fjädrar.

- Synd att de ska behöva sitta inspärrade sade jag.

- Men det kanske är de som är fria, baby, sade han. Tänk om det inte handlar om utrymme, va?

Han flinade.

Kapitelrubrikerna påminner om meningslösa nynnanden ur någon sångtext. De första fyra kapitlena heter till exempel "Doo", "Doo", "Doo" och "Bee". Sedan kommer ett kapitel som heter "Zoo", och som mycket riktigt utspelar sig på ett Zoo. En oväntad vändning, och kanske också ett sätt för författaren att driva litet med sig själv. Något som jag alltid uppskattar.