Torftig framtidsvision

Vägen till framtiden

Bill Gates

Nordsteds, 1995

Framtiden är ett ord som väcker olika associationer hos olika människor. För en Greenpeacemedlem kan det handla om våra möjligheter att återställa den ekologiska balansen, för en medicine doktor om kampen mot mikroberna och för den arbetslöse om huruvida han skall få jobb eller inte. Bill Gates framtid handlar naturligtvis om datorer.

Vägen till framtiden handlar huvudsakligen om en speciell kabel, som inom ett tiotal år eller så kommer att finnas i alla våra hem. Den här kablen kommer att kunna leverera brev, telefonsamtal, TV-program, videospel och utbildning till oss dygnet runt.

Världens samlade visdom kommer bara att vara några knapptryckningar bort. Speciella program kommer att bearbeta informationen åt oss, så att vi kan ställa komplicerade frågor som: "Hur många blinda basketbollspelare finns det i Ulan-Bator?" och få svar inom bråkdelen av en sekund. Det är det som kallas informationssamhälle och Bill Gates tror att det kommer att revolutionera vår syn på utbildning.

Själv undrar jag om vi kommer att veta vad vi ska fråga det här oraklet om. Jag sitter ofta apatisk framför söksystemen på Internet, utan att veta vad jag egentligen vill veta. Visst, jag har varit på hemsidan för Pez-gubbar, läst ett ode till Magic-kortet "Lord of the Pit", laddat ner signaturmelodin till barnprogrammet Pingu, och fått veta att jag är född på samma dag som Eugene Iounesco, men sen då?

Som vision betraktad är Gates bok torftig. Han vågar sig inte på några djupare spekulationer, utan gömmer sig bakom svepande formuleringar om att "konsekvenserna är omöjliga att förutsäga". Bara ibland säger han något riktigt intressant, som till exempel att vi i framtiden förmodligen kommer att få betalt för att titta på reklaminslag, när nätverket möjliggör den perfekta marknadsekonomin.

Förutom framtidsvisionerna innehåller boken också avsnitt som handlar om hur Microsoft bildades och hur ett datorsystem fungerar. Man skulle kunna tänka sig att de olika delarna samverkade och kompletterade varandra, men så är tyvärr inte fallet. Hur det binära talsystemet är uppbyggt, kan naturligtvis vara intressant att veta, men det har inte mycket att göra med informationssamhällets utveckling.

Själv läser jag hellre William Gibsons Neuromancer då jag vill bli hög på framtiden. Den är både roligare och mer visionär.