Absurd vardagsmystik

Utan pengar - utan bikini

Cecila Davidsson

Bonniers, 1998

Cecilia Davidssons noveller tar alla sitt avstamp i vardagen. En mor och ett barn som tittar ut genom ett fönster, städandet av ett hotellrum eller ett besök på en cirkus. Men sedan händer någonting och alldaglighetens till synes så solida fasad krackelerar.

Det sker i Davidssons noveller inte genom någon öppen konflikt mellan huvudpersonerna. I stället byggs en slags spänning upp i den återhållna texten och den går inte sällan över i en mild absurditet. Kontakten med verkligheten släpper aldrig helt, men personerna tappar fotfästet för en stund och kastas ut i det okända, som om deras köksfönster plötsligt öppnats mot världsrymden.

I många av berättelserna finns en stark känsla av någonting outtalat, ett slags mullrande som vi inte blir av med. Som läsare får vi inte bara fundera över vad som sägs, utan i ännu högre grad, över vad som inte sägs, och varför. Novellerna ger oss inga färdiga svar på detta, vilket ger dem en slags kittlande mystik.

En av de mest minnesvärda novellerna är "Hon, älskaren och Lasse". Det är en slags surrealistiskt triangeldrama där den tystlåtne och rätt menlöse Lasse allt oftare sitter någonstans i älskarens lägenhet när "hon" kommer på besök. Riktigt vad Lasse och älskaren egentligen håller på med får vi aldrig veta för så fort "hon" kommer in genom dörren plockar de fram kortlekar och börjar spela kort på ett oengagerat och mekaniskt sätt "för att hålla demonerna borta". Allt förklaras med att "Lasse här har haft det litet besvärligt."

Den största charmen med Davidssons noveller är den känsla av overklighet och obegriplighet som de lyckas skapa mitt i ett vardagligt skeende. Det är som om hon ville säga till oss att vi inte skall ta någonting för givet. Att bakom slentrianens slöjor finns en värld, lika förunderlig som någonsin förut.