Djärvt och lysande

Theres

Steve Sem-Sandberg

Bonniers, 1996

Steve Sem-Sandbergs bok Theres är en av de djärvaste och mest ambitiösa böckerna i vårens bokutbud. Den handlar om Ulrike Meinhof, en av nyckelfigurerna bakom den marxistiska Baader-Meinhof-ligan som utförde flera terroristdåd i Tyskland i början av sjuttiotalet. Sem-Sandberg berättar om hennes liv i en form som ligger någonstans mellan romanen och den rena dokumentären. Rättsprotokoll, historiska dokument, dialoger och mer berättande stycken blandas friskt. Strukturen är i hög grad icke-linjär, men som läsare har man ändå inga problem att följa händelseförloppet.

Till en början kände jag en aning osäker inför den nya formen, men efter bara några sidor hade Sem-Sandberg övertygat mig. Det är inget lätt projekt han företagit sig, men han ror hem det med bravur. De mer skönlitterära avsnitten för oss närmare personerna än i en konventionell dokumentär, vilket berikar historien och gör den mer intressant. Ändå så upplever man aldrig Sem-Sandberg som spekulativ eller parasiterande. Det känns inte som om han skrivit en roman baserad på en verklig händelse (som det heter i Hollywood-filmerna). Det känns som om han har skrivit ner det som faktiskt hände. Verklighetsbakgrunden och de autentiska dokumenten förlänar också en tyngd åt berättelsen, som kanske inte hade kunnat uppnås i en ren roman.

De enda invändningar jag har mot boken är rent typografiska. Den stundtals smått hysteriska blandningen av kursiverad, understruken och fetad text i olika storlekar känns överdriven. Men detta bör inte hindra någon från att läsa den här boken, som är en av de bästa svenska romanerna på mycket länge.