Misslyckat om lycka

Tankar om den lyckade dagen

Peter Handke

1996

Vad är en lyckad dag? Den frågan är utgångspunkten för Peter Handkes bokTankar om den lyckade dagen. Något substantiellt kommer han inte fram till, på de 80 sidorna som boken omfattar. I stället svamlar han arrogant och osammanhängande, om de funderingar som för tillfället råkar dyka upp i hjärnan. Ordet "Tankar" i titeln ser ut som ett försök att samtidigt förklara och ursäkta det ostrukturerade innehållet, men mig charmar det inte.

Med ett malande intellektuellt tonfall, presenterar Handke trivialiteter och obegripligheter, som om de vore djupa sanningar. Ibland verkar det som han försöker säga någonting av värde, men tankarna går på tomgång och resultatet blir bara ett slags mental onani - ett litet uppträdande inför den smala krets, som läsarna av sådana här böcker utgör.

De få gånger som Handke verkligen säger någonting intressant, så går det fullständigt förlorat i språkets otymplighet. Så här kan det till exempel låta:

För dagens lyckosamhet tycks det dessutom komma an på hur jag graderar (åter ett sådant oskönt ord, men grubblaren kommer inte på något bättre - "avväga", "bedöma", "värdera"?) avvikelserna från linjen, såväl mina egna som de av fru Värld beskärda. En förutsättning för expeditionen "Lyckad dag" tycks vara ett visst överseende med mig själv, med min natur, med mina oförbätterligheter, liksom även en insikt i det, till och med vid de gynnsammaste omständigheter, dagligt givna: föremålens illvilja, de onda blickarna, det enda ordet i fel ögonblick (om så bara uppsnappat från vem som helst i trängseln).

Säkert finns det människor som berörs av Handkes språk och kanske till och med kan tillföras någonting av den här boken. Mig ger den bara en torr papperssmak i munnen.