Mer Åsa än Simone

Simone och jag - Tankar kring Simone de Beauvoir

Åsa Moberg

Nordstedts, 1996

Det har skrivits många biografier om Simone de Beauvoir och kanske är det därför Åsa Moberg väljer ett litet annorlunda anslag. I stället för att kronologiskt rada upp händelserna i de Beauvoirs liv så berättar Moberg hur hon själv kommit att uppfatta de Beauvoir utifrån sina egna livserfarenheter.

Huvudtesen bakom Mobergs bok är att de Beauvoir aldrig var den starka, oberoende kvinna hon framställde sig själv som. Detta var en roll hon var tvungen att spela upp, dels för att behålla sitt eget självförtroende, men också för att inspirera andra kvinnor så att på sikt, verklig frihet, skulle kunna uppnås. Moberg ser här paralleller till sitt eget liv som ung kvinnlig kolumnist, med den dominerande maken Tor-Ivan Odulf i bakgrunden.

Sin beskrivning av de Beauvoir har Moberg arbetat fram bland annat genom att läsa hennes romaner. Intressant är att Moberg flera gånger drar slutsatser som de Beauvoir själv dementerar i sin självbiografi. Det borde väl få en att tvivla litet på metodens ofelbarhet, men Moberg själv tror att läsningen av de Beavoirs romaner kan hjälpa henne att se de Beauvoir "tydligare än hon kunde se sig själv".

Det är också påfallande att när de Beauvoir säger något som Moberg gillar, så upphöjs det genast till en allmän sanning. När de Beauvoir säger något som Moberg ogillar så avfärdas det med en axelryckning. De Beauvoirs dödsångest är till exempel inte "typiskt kvinnlig" enligt Moberg och när de Beauvoir talar om hur mycket hon gillade skolan, så uppfattar Moberg det som "ett svek".

Med sådana metoder modifierar Moberg de Beauvoirs åsikter så att de stämmer med hennes egna. Ibland förbluffas man som läsare över hennes halsbrytande tolkningar. Så skriver hon till exempel:

Simone de Beauvoir skriver mycket om författarens sökande efter sanningen och mycket om kampen för att fånga nuet och bevara det till eftervärlden. Jag uppfattar det som en kamp mot manssamhället. (!!!)

Naturligtvis har boken sina goda sidor också. Moberg har många intressanta tankar, även om jag personligen har svårt för att förlika mig med en del av hennes svepande generaliseringar; till exempel idén om att män skulle skrämmas av framgångsrika och intelligenta kvinnor. (Ni framgångsrika och intelligenta, hör av er till redaktionen så får ni mitt telefonnummer.) Nog kan man läsa den här boken, men jag har en känsla av att den säger mer om Åsa Moberg än om Simone de Beauvoir.