Träffsäkert men utan struktur

Så går en dag från vårt liv och kommer aldrig åter

Jonas Gardell

Norstedts, 1998

"Så går en dag från vårt liv och kommer aldrig åter" är det melankoliska namnet på Jonas Gardells senaste roman. Innehållet är lika dystert som titeln antyder, men som alltid hos Gardell, så går det att hitta undertoner av humor. Boken är ett panorama över det mänskliga elände som ligger i att vara trettio år, inte ha åstadkommit något av värde och ha reducerat sitt liv till en kamp för att hitta det bästa bäst-före-datumet hos den lokale Ica-handlaren.

Gardell låter oss möta en handfull personer som alla målats in i ett hörn av livet: Henning - insändarskribent i inlandet, Håkan och Anna i ett förhållande som går på rutin och Pia som har ångest över att hon inte hittat någon att leva med. De är alla för rädda och för trötta för att orka bryta sig loss. I stället gör de sitt bästa för att släta över alla former av oro och konflikter i hopp om att döva den gnagande känslan av att något fundamentalt är fel.

Som den Hollywood-programmerade läsare jag är upptäcker jag att jag hela tiden sitter och väntar på det lyckliga slutet - ögonblicket då huvudpersonerna skall bryta sig ur sina små skal och flaxa iväg mot himlen. Men vad är det egentligen som säger att livet måste sluta lyckligt? Kanske är det inte mer sannolikt än att ett halvdussin postkassörskor i Råneå plötsligt bryter ut i stämstång.

Gardell har samlat många små intressanta observationer om det svenska samhället i allt sitt elände. Vad jag saknar är någon form av övergripande struktur. Gardell har inte riktigt lyckats knyta ihop de många tragiskomiska anekdoterna till en sammanhängande helhet och därför blir denna roman något av en besvikelse.