En varning åt oss småsnåla

Pengarna

Jan Henrik Swahn

Bonniers, 1996

Allting i vårt samhälle kretsar kring pengar. Vi behöver pengar för att äta, för att ha någonstans att bo och för att gå ut och träffa människor. Då är det inte underligt att tanken på pengar kan ge upphov till neuroser.

Anders Andersson, huvudpersonen i Swahns bok, växer upp under fattiga förhållanden. Tidigt bestämmer han sig för att bryta loss. Han ska bli någonting. Och han ska bli det genom att spara.

På 20- och 30-talet var extraarbete och ídogt sparande för många barn den enda möjlighten att kunna skrapa ihop till det de drömde om, kanske en cykel eller en ångmaskin. Men Anders köper aldrig någon cykel. I stället så växer hans sparande till en besatthet, ett begär. Snart kan han över huvud taget inte göra av med pengar. När lumparkamraterna roar sig med öl och kortspel, står han bredvid och tittar på. Han riktigt njuter av att se dem (de dumskallarna) göra av med sina pengar, när han vet att hans egna ligger orörda i fickan.

För läsaren kan Anders verka misslyckad. Han har ingen karriär, inga vänner, inget kärleksliv. Han klär sig i lump och bor i ett ruckel. Men inom sig vet han att han är duktigare än alla andra. Och en dag ska han visa dem. En dag ska de alla få se hur mycket pengar han har. Då ska ingen skratta åt honom längre.

Snålheten och de mekanismer som driver den är huvudtemat i Swahns välskrivna och träffande idéroman. Anders trovärdigt skildrade livslögn, är på samma gång komisk och djupt tragisk. Alla småsnåla människor bör läsa den här boken. Och ta den som en varning.