Skilda stycken

Nedslag

Peter Arrhenius, m fl

Norstedts, 1997

Att göra en antologi som speglar nutiden är svårt. Det är svårt eftersom nutiden består av personer och inte av strömningar. Det är först i efterhand när alla är döda eller ingen orkar bry sig längre som man kan påstå att en person egentligen var en strömning utan att riskera att bli nedslagen på CafŽ Opera.

I "Nedslag" - Norstedts försök till en nutidsantologi - är detta problem extra tydligt. Det går inte att finna några tydliga tendenser bland de olika texter och teckningar som ingår i boken. Ja, egentligen finns det väldigt få gemensamma drag över huvud taget. Det känns litet som om medförfattarna bara skickat in det som råkade ligga överst i byrålådan.

Även om texterna inte har så mycket att göra med varandra, så förhindrar ju inte det att en del av dem kan vara läsvärda enbart för sin egen skull. Carl Johan de Geer har till exempel bidragit med en absurd och mycket rolig novell om sin relation med en kvinna, eller kanske med alla kvinnor. Sofia FrŽden har skrivit en text om ensamheten som både är smärtsam, vacker och underhållande.

Men den text som ger det starkaste intrycket är nog ändå Charlie Christensens beskrivning av kravallerna mellan baskiska separatister och spansk polis i Pamplona. Det är oroligheter som upprepas med en så tröttsam regelbundenhet att de blivit en del av vardagen. Och som inte leder till något annat än fler brinnande sopcontainrar, fler krossade skyltfönster och fler martyrer på båda sidorna. Christensens text får meningslösheten i allt detta våld att framstå med deprimerande tydlighet.