En modern undergångsmyt

Milleniebomben

Simon Reeve & Colin McGhee

Nya Doxa, 1997

Jag läser "Milleniebomen" och förundras över människans fascination för undergångsmyter. För "Milleniebomben" är mer än någonting annat en apokalyps, men den här gången är det inte en krock med en jättelik komet eller ett tredje världskrig som skall förgöra oss, utan något betydligt vardagligare - det så kallade år-2000-problemet.

Detta problem har sin grund i att datorprogrammerare på 60- och 70-talet många gånger nöjde sig med att använda två siffror för att lagra årtalet. 1968 lagrades till exempel som 68 i datorerna. Programmerarna såg inga större problem med detta, eftersom de inte kunde drömma om att deras program skulle fortsätta att användas ända in på 2000-talet. Men det är precis vad som har hänt, och när klockan slår tolv på nyårsafton år 1999 kan dessa program sluta fungera eller börja bete sig underligt.

Efter att ha introducerat det här problemet fortsätter Reeve och McGhee i ungefär hundra sidor med att räkna upp alla fruktansvärda konsekvenser de tror att det kommer att få. Visst har Reeve och McGhee rätt i att det kommer att bli problem, men deras text är så mättad av sensationsjournalistik och sakfel att det är omöjligt att ta någonting av vad de säger på allvar. De kallar till exempel genomgående millenieproblemet för ett "virus", och tror att världens regeringar försöker "föra medierna bakom ljuset" genom att hemlighålla problemen. I längden blir domedagslitanian bara tröttsam. Men som ett tidsdokument har boken ändå ett visst idéhistoriskt intresse.

Datorerna har i Reeves och McGhees bok krafter av närmast mytiska proportioner. De tror att vi "inom några år" kommer att vara övervakade av tankeläsande datorer och ha cyborgimplantat i hjärnan. Samtidigt som datorerna har dessa övernaturliga krafter ses de också som nyckfulla och svåra att kontrollera. De är också sårbara för attacker från "galna vetenskapsmän" i form av hackers, virusskrivare och programmerare (som i sin hybris inte vill låtsas om felen i programvaran och struntar i de etiska konsekvenserna av sitt handlande).

Den här mytbilden hämtar sin kraft ur den konflikt som många datoranvändare känner inför sitt arbete. De fascineras och är beroende av datorns beräkningskapacitet, samtidigt som de blir frustrerade när den krånglar och beter sig obegripligt. Datorn kan på så sätt bli till en symbol för allt som är dåligt i den moderna världen: samhällets avhumanisering, individens brist på integritet, profithungern och osäkerheten inför framtiden. Saker som egentligen inte har så mycket med datorer att göra...