Irriterande illustrationer

Livet efter Gud

Douglas Coupland

Koala Press, 1995

Livet efter Gud är uppbyggd som en samling korta fristående historier. Bokens titel syftar på att vi är den första generationen som vuxit upp i en helt igenom sekulariserad värld, där Gud och "Meningen med livet" bara är sagofigurer.

Tonen i boken är vardaglig och de allvarliga ämnen den tar upp berör därför ännu mer. Många gånger tecknas ett porträtt av ett liv med några få träffsäkra meningar, som får en att undra: "Var det inte mer än så?". Just detta ‹ frustrationen över att våra liv inte blev som de borde ha blivit ‹ kan sägas vara bokens huvudtema.

Ibland balanserar Coupland farligt nära gränsen för pekoral. Speciellt på de första och sista sidorna av boken, vilket är synd eftersom det kan ge ett oförtjänt dåligt intryck. Till exempel hittar vi redan på första sidan meningen: "jag [hade] kommit till den punkt då jag bara ville låna någon annans ytterrock ‹ någon annans liv ‹ någons aura."

En annan irriterande sak är den mängd små teckningar som Coupland (som från början var konststuderande) har fyllt boken med. Dessa tillför i allmänhet ingenting utöver texten. Ett stycke där huvudpersonen drar på sig en socka är till exempel illustrerat med ‹ ja, just det ‹ en bild på en socka.

Någon kanske invänder att illustrationerna livar upp boken. Ja, men bara böcker med hjärtstillestånd har någon glädje av upplivning. Texten skall kunna stå för sig själv, och om man skall använda sig av illustrationer ska det vara för att dessa på något sätt berikar innehållet, och inte bara som en flört med en illiterat läsekrets.

Bortsett från detta är det här faktiskt en utmärkt bok, som jag mycket väl kan tänka mig att läsa om.