Monotont tonfall

Kinesisk ask

Birgitta Lindqvist

Norstedts, 1997

Birgitta Lindqvists berättelser ligger någonstans halvvägs mellan essän och novellen. De spänner över större delen av världen och många olika ämnesområden. Trots de varierande miljöerna så präglas alla texterna av samma tillbakalutade, reflekterande tonfall och även i upplägget liknar historierna varandra. Kanske borde en sådan stilistisk konsekvens beundras, men i stället finner jag monotonin sövande och när pärmarna slår igen har bara några få av de 32 historierna lämnat spår i minnet.