För författar-fans

Hur jag blev författare

Marianne Ahrne, m fl

Norstedts, 1996

Det finns en viss mystik kring författare och det de håller på med. Vissa författare underblåser detta med konstiga yttranden om gåvor från féer och inre skattkammare, andra gör sitt bästa för att avdramatisera yrket. I den här boken kan man hitta båda sorterna.

Torgny Lindgren berättar till exempel om hur han älskade kryddpepparens "gåtfulla doft" och därför lärde sig stava till KRYDDPEPPAR. Än idag säger han sig ha de gamla porslinsburkarna kvar i köket och "med samma förundran som i barndomen" flera gånger dagligen stava sig igenom ordet KRYDDPEPPAR.

I andra lägret har vi Jan Guillou, som tycker det är tur att de svårmodiga romaner han presterade som brådmogen tonåring alla refuserades. Annars hade han aldrig kommit fram till att man behöver en avsikt med sitt skrivande (förutom att bli berömd, tjäna pengar och träffa brudar).

De fjorton författare som har varit med om skrivit boken verkar ha tolkat uppgiften på litet olika sätt. Några ger råd till blivande författare, somliga berättar om hur de själva halkade in på författarbanan, andra om sin kärlek till orden. Så värst mycket matnyttigt (förutom kryddpeppar) innehåller inte boken. Den riktar sig nog mest till de riktigt hängivna författar-fansen.