Enskilda samtal

Enskilda samtal

Ingmar Bergman

Norstedts, 1996

Med "Enskilda samtal" tar Bergman på nytt upp berättelsen om prästen Henrik och hans hustru Anna. Sist vi hörde talas om dem var i manuskriptet till TV-serien "Den goda viljan".

Konflikten bakom berättelsen är klassisk. Anna och Henrik lever ihop, men deras förhållande är bittert och tomt på kärlek. Den passion som Anna saknar finner hon på annat håll, i teologistudenten Tomas. Detta gör Henrik galen av svartsjuka, medan Anna i sin tur förtärs av skuld.

Romanen består av fem stycken "enskilda samtal", förtätade möten med en form som liknar teaterscenens. Bergman öppnar varje samtal genom att teckna en noggrann bild av situationen, där omgivningen och huvudpersonernas kläder beskrivs utförligt. Sedan förskjuts tyngdpunkten gradvis till dialogen.

Termen "enskilda samtal" kommer från Luther, som föreslog sådana samtal som en ersättning för den katolska bikten. Alla samtalen har också något biktartat över sig. Texten är välansad och gripande, som man förväntar sig när det är en av Sveriges största dramatiker som för pennan.

Kanske finns det en del som tröttnar på att Ingmar Bergman, liksom Lars Norén, tycks berätta samma grundhistoria om och om igen. Själv så tycker jag att idén är intressant. Vissa historier är värda att berätta hur många gånger som helst och det är också spännande att se hur de gestaltas i olika former, i böcker, på scenen och på film.