Snacksaligt umgänge

Dösnack och kallprat

Lars Melin & Martin Melin

Norstedts, 1996

Det talade språket är ett praktiskt verktyg för att överföra information mellan människor. Men det är inte denna funktion hos språket som författarparet Melin & Melin har intresserat sig för. I boken Dösnack och kallprat diskuterar de i stället talets andra funktioner. Huvudtesen är att samtalet är ett sätt att umgås, där människor bekräftar för varandra att de finns.

Läsaren får lära sig om olika samtalsstilar och samtalstoner, hur man imponerar, svär, skräder orden, övertygar och använder kroppspråket. En del speciella sätt att samtala diskuteras särskilt, till exempel: "Gräl med missförståndsteknik."

Resonemangen är rikt illustrerade med fikitva dialoger. Ett av det roligaste avsnitten demonstrerar hur man kan ta makt över ett samtal genom att medvetet sabotera moståndarens samtalsämnen:

TURE: Jag har just förlovat mig med Izabella Scorupco.

RETURE: Visst. Du har inte sett min keps här nånstans?

Som i mycken annan populärvetenskaplig litteratur som behandlar humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen (till exempel Vecko-Revyn och Aftonbladets söndagsbilaga) finns tendenser till kategorisering. Människor och företeelser buntas ihop i grupper som presenteras med ett kraftigt överdrivet och ironiserande typfall. Sedan paketerar man det hela under något slagkraftigt namn, som "Höken", "Mesen", "Barlejonet", "Fixaren" eller "Trendnissen". Visst är det skönt att slippa avhandlingarnas diagram och tabeller, men det kan bli litet för mycket av det goda.

Dösnack och kallprat har kanske inte så mycket nytt att komma med, men den är lättläst och underhållande skriven. Och om man ska gå på författarnas linje och bedöma böcker som en form av språkligt umgänge, så måste jag säga att deras bok var ett riktigt trevligt sällskap.