Djur och människor

Djur och människor

Lisa Gålmark (red.)

Nya Doxa, 1997

De flesta människor håller nog med om att det är mycket som är osmakligt i den moderna djurindustrin, men vilka rättigheter och skyldigheter har vi egentligen gentemot djuren? Detta är en fråga som debatteras, inte bara av veganer, utan även av många moderna filosofer. De senare får komma till tals i den här boken, där Nya Doxa samlat några abstrakta debattinlägg i ämnet djuretik.

Förkämparna för djurens rättigheter menar att det är uppenbart från djurens beteende att de är kapabla att känna smärta och att de har ett intresse av att undvika den och leva lyckliga liv. Vi bör skatta djurens önskningar lika högt som människors, för annars gör vi oss skyldiga till "artism", diskriminering av ett djur på grundval av dess art, ett chauvinistiskt beteende som kan jämföras med rasism. Djurens bristande själsförmågor är inget argument för att behandla dem sämre, lika litet som vi har rätt att behandla ett barn eller en förståndshandikappad sämre, bara för att de tänker sämre än oss. Snarare bör de, just av den anledningen, ges extra hänsyn.

Det finns argument mot det här resonemanget, men de kommer inte till tals i den här boken, eftersom bara artiklar som stöder denna form av djuretik tagits med. Det är synd, för även om man vill publicera en partsinlaga så gör man klokt att låta motståndaren komma till tals. Annars upplevs debattinläggen lätt som slag i luften. En mer uppenbar konflikt mellan artikelförfattarna kunde också ha introducerat en dynamik i boken och gjort läsningen mer spännande. Nu upprepas i stort sett samma argument om och om igen, och även om de tål att höras ett par gånger så håller de inte boken ut.

Ytterligare en sak som gör boken mindre intressant än den kunde ha varit är bristen på praktisk koppling. (Vilket kanske delvis kan förklaras med att den är skriven av filosofer.) Många av författarna säger till exempel att djur ska ha samma rättigheter som människor, men det är svårt att se vad de menar i praktiken. Menar de till exempel att lama hästar bör ges samma hjälp till rehabilitering och rullstolar som lama människor?

För faktum är ju att vi i praktiken aldrig kommer att uppnå det tillstånd av absolut moralisk godhet som de flesta av artikelförfattarna tycks eftersträva. Jag kommer inte att sälja alla mina ägodelar för att köpa mat till de svältande, även fastän alla moraliska teorier förpliktar mig till det. Vi människor kommer alltid att vara smutsgrå varelser, styrda lika mycket av egoism som av etik. Det enda vi kan göra är att bli medvetna om det lidande vi orsakar, och försöka minska det så mycket som möjligt.