Smärtsamt och subtilt

Den högsta kasten

Carina Rydberg

Bonniers, 1997

I Carina Rydbergs självbiografiska roman "Den högsta kasten" möter vi inte bara henne själv utan även en rad namngivna personer ur hennes omgivning. Det har väckt mycket debatt i media eftersom porträtten inte är helt igenom smickrande. Karikatyrer av levande personer är i sig ingenting nytt. I Mats Olssons bok "De ensamma pojkarna" finns en elak beskrivning av Cornelis Vreeswijk (stavning?) och Jan Guillous böcker innehåller många personreferenser.

Rydbergs roman skiljer sig från dessa på två sätt. För det första så tillhör inte hennes personer den klick kändisar som är vana att få sina liv behandlade som allmän egendom. Och för det andra så tecknar Rydberg en avsevärt mer mångfacetterad och levande bild. Rydberg höjer sig från den rena nidvisan och ger ett klarare och allvarligare porträtt, vilket kanske sårar desto mer.

Den här frågan är onekligen intressant ur ett etiskt perspektiv, men som läsare behöver man inte bekymra sig om den. Man kan helt enkelt ta boken för vad den är --- en bra historia.

Berättelsen är uppbyggd kring två kärleksaffärer. Den första med en ung regissör i Indien och den andra med en advokat i Stockholm. Fastän de skiljer sig åt till formen, så ser Rydberg gemensamma drag --- ett mönster av utnyttjande. I båda fallen handlar det också om ett avancerat psykologiskt spel där mycket av det som försigår förblir osagt, och kanske också omedvetet. Speciellt mötet med advokaten är smärtsamt subtilt.

Det är en kärlekshistoria som varken har början eller slut. Den finns bara som en föreställning hos två personer som finner att de allt oftare hamnar i varandras sällskap. Några löften ges aldrig, några möten planeras aldrig och inga kärleksförklaringar yttras. Ändå så bubblar någonstans i bakgrunden alla de förhoppningar och krav som kärleken oundvikligen för med sig.

På sätt och vis är det synd att mediernas debatterande stundtals tenderar att överskugga boken själv, för det är ett fängslande och mycket läsvärt självporträtt som Rydberg har tecknat. Även i den andra delen, som har en relativt statisk sättning i Stockholms krogvärld, dras jag med av dramats utveckling. Vi kan bara hoppas att den extra publiciteten ger boken den läsekrets den förtjänar.