Insiktslöst om rollspel

De övergivnas armé

Didi Örnstedt & Björn Sjöstedt

Norstedts, 1997

"De övergivnas armé" är ett inlägg i den debatt om rollspel som blossat upp i media litet nu och då under de senaste åren. Författarna, som ingår i Åhléns-varuhusens etiska råd, påstår sig ha studerat rollspelen i mer än 10 år, vilket man som läsare har svårt att tro på. Även om de stundtals försöker nyansera sitt budskap målar de upp samma ensidiga skräckbild som vi redan sett i media alldeles för många gånger.

Örnstedt & Sjöstedt skräder inte orden. Rollspelen "förmedlar idéer om avancerat våld och tortyr, sadistiska terror- och avrättningsmetoder och sprider rasism och kvinnoförakt" heter det till exempel på bokens baksida. På ett annat ställe sägs live-rollspel vara ett sätt att "testa extasens yttersta gränser"!

Författarna drar sig inte heller för att göra djärva liknelser. Verksamhetsplanen för Sverok (Sveriges roll- och konfliktspelsförbund), som i princip bara uppmuntrar underföreningarna att verka utåt och försöka värva nya medlemmar, liknas vid "en överbefälhavares order till sin krigsmakt".

Argumentationen fortsätter på samma låga nivå. Författarna "tycker sig se likheter med", tycker att något "för tankarna till" eller "kan associera till" något. Sådana svävande uttryck används för att motivera absurda tankesprång som kopplar ihop rollspelen med rasism, kvinnoförtryck, eller vad helst författarna vill.

Rollspelens sagoraser; alver, dvärgar, jättar, älvor och troll, säger sig författarna till exempel kunna "översätta" till mänskliga raser och olika diskriminerande ideologier. Som läsare har man till en början svårt att tro att någon på allvar kan mena att det finns en koppling mellan folktrons sagoväsen och rasism, men Örnstedt & Sjöstedt står fast vid sitt budskap.

Det blir snart uppenbart att de inte har gjort något som helst försök att tränga in i rollspelskulturen. De har skummat på ytan, och letat med förstoringsglas efter sådant som kan styrka deras redan på förhand bestämda uppfattningar.

Visst finns det mycket i rollspelsvärlden som kan diskuteras, men en sådan här insiktslös bok kan inte på något sätt föra debatten framåt.