Trovärdigt om psykopat

Betraktandet av hundar

Inger Edelfeldt

Norstedts, 1997

Inger Edelfeldts senaste roman, "Betraktandet av hundar", ger oss en inblick i ett märkligt psyke. Den är skriven som en fiktiv självbiografi, där huvudpersonen Ragnar KalmŽn försöker förklara de händelser som ligger bakom ett till synes irrationellt och oförklarligt känsloutbrott.

Ragnars främsta utmärkande karaktärsdrag är hans oförmåga att engagera sig i andra människor och deras känslor. Han trivs bäst när han är helt ensam, innesluten i sin egen värld, där han kan studera konst eller lyssna till klassisk musik. Han har varken förmåga eller lust till mänsklig kontakt.

Ragnars känslomässiga isolering avspeglas även i hans språkbruk, som är precist och omständligt. Det mest iögonfallande är hans flitiga bruk av citationstecken för att markera ett avståndstagande från vissa ord, till exempel i meningar som

hon fann mig "konstig", fick gråtattacker och frågade mig om och om igen om jag "älskade" henne.

Ragnars autistiska drag leder så småningom till en konflikt när en kvinna, mer eller mindre av en slump, kommer in i hans liv. Till en början försöker hon tränga igenom det som hon uppfattar som ett hårt skyddande skal. Men Ragnar värjer sig mot alla hennes försök att "psykologisera" hans personlighet och ju mer hon ömkar honom desto mer föraktfull och äcklad blir han. Så bryter deras relation, som redan från början var dömd att misslyckas, samman mer och mer.

Själva historien i boken har kanske inte den stramhet man skulle kunna önska och den slutar något abrupt. Men det gör inte så mycket. Som helhet är boken ändå en stark läsupplevelse. Det känns som en märklig ynnest att få tränga in i en sådan tillsluten personlighet som Ragnar KalmŽns. Och att märka att jag ändå kan känna en slags samhörighet, med denne smärtsamt isolerade psykopat.