Understreckare

Jag har länge skrivit understreckare åt Vertex. Små korta notiser under strecket på kultursidan. Här kommer ett urval av dessa.

Macaroni meatloaf bar

För den som vill få en maträtt att se aptitligare ut finns det numera en mängd olika kosmetiska trick att ta till. Att pensla en stek med sockerlag för att locka fram den rätta lystern, är ett välkänt knep, som används både i kokböcker och matlagningsprogram. Äggproducenter har i många år matat hönorna med färgämnen som carophyll och canthaxanthin. Det ger äggulan den där friska gula färgen, som ser så naturlig och hälsosam ut.

Kanske är denna fixering vid matens utseende en relativt modern trend. Åtminstone kan man få den uppfattningen om man besöker webbsidan Gallery of Regrettable Food. Författaren har samlat på sig ett antal i sanning magvändande bilder från de gångna decenniernas kokböcker. Bilderna, som väl en gång i tiden måste ha ansetts aptitretande, är verkligen ingenting för kräsmagade tittare. Blott en glimt av en "Macaroni Meatloaf Bar" kan räcka för att stävja matlusten i en vecka. Eller vad sägs om en portion "7-up Cheese Filled Pancakes", från den osannolika boken "Cooking with seven-up"? För de med äventyrligt hjärta och låg självbevarelsedrift finns receptet att tillgå.

Maj 99

Testa dig själv

Varje tidning med självaktning har förstås en testa-dig-själv-sida. Det verkar inte finnas några gränser för vad man kan testa med en sådan sida. I testet "Vilken Spice Girl är du?" fick jag till exempel nyligen reda på att jag troligen var Baby Spice.

Ett annat test skulle ge svar på om jag var lycklig eller inte. Jag kände mig ganska lycklig när jag gjorde testet, men när jag räknade ihop resultatet visade det sig att jag egentligen var olycklig. Det var förstås deprimerande att höra.

Testa-dig-själv-formulär kan man numera också hitta hos försäkringsbolagen. När man har fyllt i formuläret matar de in det i sin Stora Datamaskin som gör en riskbedömning och talar om hur mycket man måste betala varje månad. Att få någon slags motivering till beslutet är ungefär lika lätt som att hitta en non-stop i en skål med kalvblod.

"Vi vet inte riktigt hur Den Stora Maskinen fungerar", säger försäkringsagenterna. "Vi matar bara in personer i ena änden och så kommer premier ut i den andra. Men vi vet att den är mycket klok och vis."

Och så finns det de som tror att det bara är i science fiction-noveller som datorerna kan ta över världen.

Maj 99

TV i Stilla Havet

I det moderna samhällets kölvatten bildas ibland de märkligaste krusningar. Ta till exempel fallet med landet Tuvalu. Tuvalu är ett litet polynesiskt örike nordväst om Fiji. Med en befolkning på bara 9 000 personer är det ett av världens minsta och fattigaste länder. Landets viktigaste exportvara är, tro det eller ej, de inhemska frimärkena. 1987 svarade frimärksförsäljningen för 82 % av landets exportinkomster.

Men om allt går enligt planerna skall landets ekonomi inte behöva vara beroende av I-världens filatelister länge till. Tuvalu har nämligen, mer eller mindre av en slump, blivit tilldelat Internet-domänen "tv". Det vill säga alla e-post-adresser på Tuvalu (hur många det nu kan vara) slutar på "tv", precis som de svenska adresserna slutar på "se".

Eftersom många företag är intresserade av att få en webbadress som slutar på "tv" hoppas Tuvalus finansdepartement nu kunna förbättra landets ekonomi avsevärt genom att hyra ut adresser som slutar på de två bokstäverna. Riktigt hur mycket pengar det kan generera är svårt att säga, men vissa bedömare nämner siffror på upp till 100 miljoner dollar per år, vilket skall jämföras med landets nuvarande BNP - 10 miljoner dollar.

Så visst kan Internet ibland komma tredje världen till godo, men kanske inte på det sätt man först tänker sig.

April 99

Fackliga chefer

Numera finns det en fackförening speciellt för chefer (själva föredrar de dock att kalla sig för en "organisation"). Den heter Ledarna och har som syfte att tillvarata chefers intressen.

För att gå med i Ledarna måste man vara chef. Som medlem får man tidningen Chef som tar upp saker som är viktiga för chefer, till exempel hur man kan koppla två mobiltelefoner till samma abonnemang, så att man kan surfa i den ena medan man pratar i den andra.

Intressant är att Ledarna numera också låter studenter bli medlemmar. Speciellt vänder man sig då till de studenter som redan nu känner på sig att de kommer att bli chefer, så som jag själv ofta gör. När jag ser mig själv i spegeln brukar jag tänka att jag har en chefs profil. Jag har också skurgumsknän och torparvader, men lyckligtvis räcker min spegel bara till midjan.

Jag kan inte låta bli att undra vad som händer om man går med i Ledarna och sedan aldrig blir någon chef. Förmodligen tvingas man göra offentlig avbön: "Ledsen, jag trodde jag var en av er, men det var jag tydligen inte. Jag förstår inte vad som gick snett. Jag gjorde precis som ni sade, surfade i den ena mobiltelefonen och pratade i den andra. Jag fick en telefonräkning på 11 000 men blev ändå inte chef. Det måste ha gått snett någonstans."

April 99

30480 meter upp i luften

Man vet att en översättare inte riktigt har förstått de subtilare delarna av sitt hantverk när man får läsa meningar som: "Den gamla skolan låg belägen 1609,3 meter söder om staden."

Kanske är det en likartad språklig förbistring som är förklaringen till att en nudelförpackning uppmanar mig att "röra ut påsarnas innehåll med 227 ml vatten". Eller så är det helt enkelt så att pipetter och titreringsrör är standardutrustning i kinesiska hem.

Själv brukar jag i köket som i övriga livet tillämpa den gamle fysikern Diracs princip - så länge man har rätt tiopotens på saker och ting så brukar det mesta ordna sig i slutänden. Om 1 ägg är för litet och 100 ägg är för mycket, ja då kan ju 10 ägg inte vara helt fel.

Mars 99

Tidsstudier

Undersökningar har visat att svenska folket ägnar allt mindre tid åt att läsa böcker. Man kan tycka att förlagen borde göra sitt bästa för att motverka detta, men i stället försöker många av dem att anpassa sig till de nya marknadsvillkoren.

På datorbokshyllan kunde man till exempel förut hitta böcker som lärde ut Visual C++-programmering "på tre veckor". Numera har förlagen skurit brant i inlärningskurvan och de flesta böckerna talar nu för tiden om att lära sig saker (som tillexempel operativsystemet Linux) "på 24 timmar".

Men inte ens denna 95 %-liga reduktion av lästiden tycks vara tillräcklig. På Datorbokhandeln i Malmö har man nu börjat sälja en serie böcker i "tiominutersklassen", till exempel "Internet på 10 minuter".

Man kan undra vilken annan bransch som skulle skryta med att ha reducerat produktens hållbarhet till en 3000-del. Men det är kanske bara den logiska konsekvensen av att nedskärning under alltför många år har likställts med effektivisering.

Många har ju till exempel påpekat de pedagogiska fördelarna med stora klasser, där eleverna får en möjlighet att lära av varandra. Nedskärningarna i undervisningstiden är inte heller utan poänger - eleverna tränas i att självständigt söka kunskap. Ja, vore det egentligen inte bäst om vi lade ner undervisningen helt och hållet och bara föste in alla studenter i stora plåtskjul tills det uppstår öppningar på arbetsmarknaden. Medan de väntar kan de studera böcker som "1900-talets idéhistoria på 1,47 sekunder".

Kanske är nyckeln till kunskap inte att alltid sträva efter ökad hastighet. En österländsk filosof ägnade 20 år åt att betrakta ett enda risgryn. Därefter hade han visserligen svårt att formulera sammanhängande meningar och knöt ofta ihop sina skosnören med slipsen, men det finns ändå mycket vi kan lära av den historien. Tyvärr har jag inte tid att förklara vad.

Mars 99

Stanna och skrik

Vad tid egentligen är för någonting är det ingen som vet. En del moderna fysiker hävdar att tiden går både framåt och bakåt - samtidigt. Ingen förstår riktigt vad de menar, men teorierna har fått stor praktisk tillämpning bland busschaufförer världen över.

Min mamma tror att hon kan spara tid genom att "göra undan" saker. Fast riktigt var den har tagit vägen, all den tid som hon har sparat ihop under årens lopp, är svårt att säga.

I reklamen för den nya värktabletten Alindrin heter det: "när du inte hinner ha ont". Och är det inte det vi alla har letat efter - ett sätt att medicinera bort vår tidsbrist? Fast jag kan inte låta bli att undra vad som i längden händer med ett samhälle där alla har tid att se TV-reklam, men ingen har tid att känna smärta. Kanske vore det bättre om vi bara för en kort stund stannade upp, stoppade tillbaka magnecylen i plånboken och skrek.

Februari 99

Kändis uthyres

När Göran Kropp skulle föreläsa på arbetsmarknadsdagarna blev han försenad på grund av den stränga kylan. Man tycker kanske att en man som vandrat runt bland Himalayas glaciärer inte skulle låta sig stoppas av våra blyga norrländska minusgrader, men han kanske hade glömt snöskorna hemma.

Göran driver ju annars numera företaget "Kropp & Äventyr AB" vars företagsidé går ut på att visa vackra bilder på berg samtidigt som man kläcker ur sig floskler om "teambuilding" och "att våga spränga gränser" - något som han i och för sig inte är ensam om.

Det verkar inom företagsvärden finnas ett stort sug efter kändisar som på "kickoffer" och konferenser kan berätta om all den livsvisdom och erfarenhet livet som kändis har skänkt dem.

Elitidrottaren Roger Ericsson har till exempel kommit fram till att "vi måste ha en målsättning för att nå våra mål". Torbjörn Nilsson har lärt sig av fotbollen att "man måste våga vara sig själv" och Stig Strand lär ut hur man tänker "kreativt och samtidigt litet vilt".

På Göran Kropps hemsida kan man rösta om man vill att Göran skall bli en leksaksfigur eller inte. Jag röstade givetvis ja.

Februari 99

Sjunktimmer i bokfloden

Nu har äntligen katalogen "Årets böcker 1998" kommit. Där kan man bläddra bland koncisa beskrivningar av de tusentals böcker som publicerats i Sverige under 1998 och upptäcka vilka guldkorn man har missat. Har du till exempel läst "Ödesritten", med den raffinerade intrigen: "Nora Mahlers son dör i en ridolycka. Noras häst får skulden och blir skjuten av hennes man." eller "Musse är ingen mus": "En bok om vilka strömningar som ligger bakom att Musse är en människa och Pluto en hund."? Nä, trodde inte det.

Ett slags årsbästa i dunkelhet tas av Helena Erikssons diktsamling "tholos", som beskrivs med orden: "bl a söker 'de upptinade fjärilarnas hemligheter' en behållare för en lyrisk fråga om en möjlig identitet". Vi kan ju hoppas att det är ett tryckfel.

Januari 99

Digital valfrihet

Den nya satsningen på digital-TV framställs ofta inte bara som ett sätt att förlänga zap-cykeln (den tid det tar att zappa sig igenom alla kanaler innan man kommer tillbaka till SVT1 med en underlig känsla av tomhet i magen) utan även som ett stort steg framåt för valfriheten.

Tänk att kunna välja mellan hundratals olika TV-kanaler. Visserligen har man ju ingen möjlighet att sätta sig in i vad alla de olika kanalerna visar - om man inte vill ägna halva dagen åt att läsa TV-bilagor - men tänk ändå vilken enorm potentiell valfrihet.

Det är nästan som Internet där det finns så otroligt mycket valfrihet att man kan göra nästan vad som helst. På något underligt sätt tycks jag ändå alltid hamna på hemsidan för en grossistfirma som säljer näringsbollar till hunduppfödare. Det måste vara mig det är fel på. Jag vet inte hur man väljer i all den här valfriheten.

Januari 99

Havrets relativitet

Vi vill väl alla veta vad som är det sanna här i livet, vad som är det goda, vad som är det vackra? Som glutenallergiker har jag alltid känt att jag haft ett litet övertag över resten av mänskligheten i dessa frågor - en måttstock med vars hjälp avgörandet kan fällas.

Är till exempel havreflarn någonting gott eller någonting ont? Jag har alltid kunnat avgöra frågan med en snabb blick i kosttabellen. Havreflarn, glutenhaltiga - hör alltså följaktligen till de för evigt fördömdas skara. Metoden har jag tillämpat även på andra områden. Många i övrigt behagliga flickor har snabbt sjunkit i min gunst när de visat en besinningslös aptit på ohyggligheter som havremust, vetelängder eller stuvade makaroner.

Min glutenallergi - detta stigmatiserande handikapp som fortfarande är målet för oförblommerad lyteskomik på bästa sändningstid (förmodligen på grund av att vi glutenallergiker aldrig riktigt har kunnat försvara oss - ämliga och håglösa som vi är av näringsbrist och för litet solsken) - har på så sätt fungerat som en ledstjärna i min tillvaro. När allting har svajat och rasat omkring mig har jag klamrat mig fast vid min diet som en yogaflygare vid sitt mantra.

Kanske kan ni själva förstå hur min världsbild skakades om när en läkarstämma nyligen offentliggjorde att glutenallergiker kan äta havre. Allt som jag har trott på, alla mina goda föresatser, den heliga ed som jag svor över en klämbulle i skolkafeterian - var det bara tomma ord? Kanske har jag varit för kategorisk i mina fördömanden, när jag korsat mig vid müslihyllan och föraktfullt fnyst åt de löjliga små grynen. Kanske har jag - på mitt eget sätt, och utan att veta om det - varit en tyrann.

Till den handfull havregryn som jag strött ut över mitt frukostbord viskar jag: "Förlåt mig, jag visste inte bättre". Men vindstötarna från min mun får grynen att fladdra ned från bordsytan och gömma sig bland golvspringorna. När jag förgäves famlar efter dem med avdomnande fingrar känner jag hur tårarna börjar strömma nedför mitt ansikte. Och jag undrar om havregryn och glutenallergiker någonsin kommer att kunna leva tillsammans.

December 98

Shopping

Jag vet att det finns människor som tycker att det är roligt att shoppa. Det finns till och med människor som (ofattbara tanke) tycker det är roligt att prova kläder.

Uppenbarligen är dessa människor okänsliga för den smärta som bor i de dignande hyllgångar där leende trädgårdstomtar i plast trängs med Taco Dinner Set i 18 delar. Uppenbarligen saknar de den talang för obeslutsamhet som har gjort mig till det odefinierbara ludd som jag är idag.

Det sägs om Einstein att han ägde åtta identiska kostymer, bara så att han skulle slippa bestämma vad han skulle ha på sig från dag till dag. Nu är inte det någonting som jag eftersträvar - ska jag vara excentrisk ska jag åtminstone vara det på mitt eget sätt, vad är det annars för mening med det?

I stället försöker jag bygga upp en mer positiv attityd till shopping genom beteendemodifikation. När jag har lyckats med ett svårt shoppinguppdrag, som att köpa ett duschdraperi eller ett par nya jeans, ger jag mig själv en liten belöning, till exempel en halvtimmes frossande i bibliotekets tidskriftshylla.

Men även med de bästa intentioner kan det ju gå snett. Till exempel när man upptäcker att de Combat Ranger Walkie Talkies man har inhandlat åt sin lillebror har en effektiv räckvidd på cirka åtta meter. Då är det bara att inse att shopping är någonting Ont, att världen är Dum och Elak och att det är dags att tejpa igen brevlådan för gott.

November 98

Easy living in the nineties

Var hittar man idag den nya djärva prosan som vågar utmana etablissemanget och ställa konventionerna på ända. I ung svensk debutlyrik? Skrivet i blod på de slitna husfasaderna i Gdansk?

Nej, de verkligt vågade formuleringarna finns i senaste numret av Teknikmagasinet - en värdig uppföljare till Hobbex och Klas Ohlssons i genren "prylkatalog med högt bläddervärde".

Det sägs ju att pojkar aldrig riktigt växer upp, utan bara skaffar sig dyrare leksaker, men jag vet inte om det är sant. Min lillebror fick till exempel betala betydligt mer för sin Demogoblin Wingbomber - denna magnifika hyllning till den amerikanska plastindustrin - än vad Teknikmagasinet tar för sin Color Box - en slags vätskefylld glascylinder där olika färgbubblor åker omkring. Och då beskrivs ändå den senare som:

"Rörlig grafik av strikt halucinatorisk (sic!) art. Till sin karaktär dessutom plojjigt (sic!) jippobetonad och paradoxalt nog sövande monoton. Ur terapeutisk synvinkel bra mot något (kliniskt testad med diffusa resultat)."

Men varför nöja sig med Color Boxens diffusa resultat när man bara behöver lägga till ynka 20 kronor för att få en Kleggy Baby - en behållare med bubblande slime som bara kan beskrivas med Teknikmagasinets egna ord

"Move it slow, baby.

Upplev den hemliga känslan av att se det knallblå kleggy-gegget i sakta mak rinna neråt. Klart neutral effekt. Kleggy Baby står för 'Easy living in the nineties'."

Kan man egentligen säga annat än "Go, Kleggy go!"?

Oktober 98

Smaklöshetens estetik

Videoteket har länge utmärkt sig för att ha en, låt oss kalla det - intressant, skyltning där man på sitt eget tafatta, men litet charmiga vis, försökt att åskådliggöra och metaforiskt tolka innehållet i de filmer man hyr ut. Inför videopremiären av "Nätet" prydde man t ex skyltfönstret med ett fisknät i vilket man hängde upp joystickar och andra datortillbehör och det symboliserar ju på ett vackert sätt hela det moderna IT-samhället och datornätens makt över den lilla människan.

Nu när Kjell Sundvalls film "Det sista kontraktet" har börjat dyka upp på videohyllorna, så har man vågat sig på någonting ännu djärvare - att iscensätta palmemordet. Rekvisitan är enkel - en skyltdocka som ligger på mage under en vägskylt med texten "Sveavägen-Tunnelgatan", men väcker ändå en rad frågor utöver den uppenbara: "Hur smaklöst får egentligen ett skyltfönster vara?"

Till exempel kan man fråga sig varför videotekets Palme ser ut att vara i 20-årsåldern, varför han är ljushårig eller varför han är klädd i en blå T-shirt och ett par svarta hip-hop-byxor. Total realism är ju aldrig möjligt, och ofta inte heller eftersträvansvärt men med tanke på att mordet skedde i februari kunde man väl åtminstone ha gett honom en överrock att skyla sig med mot vinterasfaltens kalla och hårda yta.

Oktober 98

Procenträkning

I en av alla dessa regelbundet uppdykande, men alltid lika chockerande, undersökningar om hur illa det är ställt med den svenska skolan slogs det nyligen fast att 50 procent av svenska folket inte kan skilja på procent och procentenheter. (Eller var det kanske 50 procentenheter av svenska folket?)

Inom reklamvärlden är man hur som helst inte sena att utnyttja denna förvirring. Så har kexföretaget McWhites (!!! Bertil - kolla stavningen av namnet, jag är osäker på den !!!) till exempel nyligen lanserat ett kex som i TV-reklamen sägs vara "till 85 % fettfritt" - en fantastisk produkt för alla som kämpar med midjemåttet.

Nu hör jag själv lyckligtvis inte till den kategorin eftersom jag känner mig rätt nöjd med åtminstone 80 % av min kroppsvikt. Så i stället för att äta de till 85 % fettfria kexen sätter jag mig i min till 88 % fläckfria soffa och firar min till 83 % spikade tenta med en 75 %-ligt alkoholfri drink.

Oktober 98

Råd till de överlevande

Som den återfallsmissbrukare jag är hamnar jag ibland framför de märkligaste TV-program. Till exempel "Århundrades profetior" där programledaren smyger omkring i en slottskuliss, spänner sin utstuderat intensiva blick i tittaren och berättar om alla de profeter som med kuslig precision förutsagt att jorden strax kommer att gå under, eller i alla fall ganska strax.

Nu är det i och för sig ingenting nytt att jorden är på väg att gå under, många domedagsdatum har satts och passerats under de senaste århundradena. Vi har till exempel "den stora besvikelsen" som inträffade år 1844 när 50 000 sjundedagsadventister väntade på en undergång som aldrig kom. Ett slags världsrekord i pessimism har Jehovas Vittnen som förutsagt inte mindre än nio undergångar: 1874, 1878, 1881, 1910, 1914, 1918, 1925, 1975 och 1984.

Vad som är nytt är att det inte längre är genom kyskhet och botgöring vi skall överleva domedagen. I stället erbjuds vi att köpa ett "Harmageddon survival kit" med tillhörande överlevnadshandbok från en av de medverkande "experterna" i programmet. Riktigt vad boken innehåller framgår inte, men kanske är det praktiska råd som "vad du skall göra om tredjedelen av havet blir till blod".

Ett råd som vi får gratis - direkt i TV-rutan - är att förlägga våra matförråd så nära golvytan som möjligt. "Experten" tror nämligen att domedagen kan föra med sig en ökning av gravitationskraften, vilket skulle göra det svårt att nå mat som är placerad högt upp - på hyllor eller i köksskåp.

Som en första övning inför de nya gravitationslagarna beslöt jag mig för att åla fram till TVn och stänga av den.

September 98

Gäddkändis

I lågstadiet ville jag och mina vänner bli sådant som lastbilschaufförer, hårfrisörskor, cirkusryttare och författare. Alla rejäla och hedervärda yrken (utom möjligtvis det sistnämnda). Nu när vi verkligen är stora (så sägs det i alla fall) vet vi inte längre vad vi vill. Men låt oss inte dröja kvar vid håglösheten hos alla oss som är halvvägs till femtio - vi är ändå redan förlorade.

Jag läser i Aftonbladet om åttaåriga Charlotta Lundborg. Hon har tillbringat största delen av denna vindpinade halvsommar med att huttra i det fjortongradiga vattnet. Medan hon var sysselsatt med detta smög en gädda fram och bet henne i foten - därav artikeln i Aftonbladet. (Man kan tycka att ett lätt gäddnafsande egentligen inte är något att böla över så mycket elände som det finns här på jorden, men det gäller ju ändå i tidningsbranschen att väga den stora världen mot den lilla.) Tillfrågad av Aftonbladets reporter om vad hon "önskar mest av allt just nu" svarar Charlotta "jo, att jag blir kändis för min fot"!

Det mest skrämmande är kanske inte att en åttaårings högsta önskan är att bli kändis för att ha blivit biten i foten. Det mest skrämmande är att det faktiskt skulle kunna hända.

Augusti 1998

Frihet i en liten Ask

Kanske är jag litet gammeldags av mig, men jag måste säga att jag tycker det är litet märkligt när de politiska partierna marknadsförs på samma sätt som skurpulver, bindor och engångsblöjor. Frågan om vilket parti jag skall lägga min röst på i höstens val borde på något sätt vara väsensskild från frågan om vilket toalettpapper som har den bästa uppsugningsförmågan.

Etter värre lär det bli om vi får personval. Tänk att behöva utsättas för 500 individuella reklamkampanjer med budskap som "Jonny - en riktigt fin kille" eller "Gittan - din kvinna i riksdagen". En sådan upplevelse skulle få två veckor framför TV-shop att kännas som en semesterresa.

Augusti 1998

Peanut butter jelly sandwich

Minnet är selektivt, brukar det ju heta. Ibland är det mer selektivt än annars och selektiviteten följer inte alltid någon tydlig och klar logik. Så kommer jag till exempel tydligt ihåg en scen ur barnprogrammet "Sesam", där en uppträdande trollkarl utförde ett antal olika trick genom att använda "det magiska ordet: leverpastej-dubbel-smörgås".

Det intressanta i sammanhanget är kanske inte leverpastejen som sådan, utan att jag för några år sedan fick tillfälle att se den engelska upplagan av samma avsnitt. Handlingen i avsnittet var förstås densamma, men i den engelska versionen var det magiska ordet i stället "peanut butter jelly sandwich". Denna upplevelse försatte mig i ett grubblande tillstånd som varat ända till dags dato.

Vilken omsorgsfullhet och språkkärlek präglade inte översättarna under min uppväxttid? Inte bara bemödade de sig om att hitta en begriplig översättning med perfekt läppsynk, de ansträngde sig även för att anpassa meningen till lokalt rådande kulinariska förhållanden.

Kontrastera denna till pedanteri gränsande noggrannhet, där varje ord har vägts på guldvåg, med de slentrianmässiga översättningar som man ser i dagens barnprogram. Fraser som: "Du är historia!", "Lyssna, grabben!" eller "Tack för ingenting!" är inte ovanliga. Jag kan inte komma i från den gnagande känslan av att om det där Sesam-avsnitet hade sänts i dag så hade programmakarna aldrig brytt sig om att försöka översätta det magiska ordet.

Och det värsta av allt - är att dagens barn förmodligen hade förstått allting ändå.

April 98

Lever på avbetalning

Ingen kan väl ha undgått nyheten om mannen i Köping som fick sitt tandgarnityr beslagtaget av folktandvården, men somliga kanske - i likhet med jag själv - hoppades att det skulle visa sig vara ett aprilskämt. Det ger ju onekligen nya dimensioner åt begreppet "tandvård" att man kan komma ut ur den med färre tänder än man gick in med.

Det är klart att det är ett problem för landstinget om kunderna (som patienterna numera kallas i landstingets policy-dokument) inte kan betala sina räkningar, men man tycker att det borde kunna lösas på smidigare sätt. Man skulle till exempel kunna tänka sig någon form av leasing- eller hyr-köps-avtal där kunden först får hyra organet för en överkomlig månadskostnad och sedan ges möjlighet att köpa loss det.

I händelse av personlig konkurs blir det naturligtvis konkursförvaltarens uppgift att fördela organen rättvist bland fordringsägarna.

April 98

Power Dressing

Reklamvärlden har en tendens att förvandla allt den rör vid till samma sliskiga sörja. I senaste numret av "Hennes & Mauritz Club Magazine" skrivs det till exempel om "female power" (kanske i samband med internationella kvinnodagen):

"I vår kan du knappast undgå att träffas av fenomenet - female power. Och power dressing förstås. [...] Det är kvinnan som vågar visa sig och som utmanar. Som är säker på vad hon vill och vad hon tycker. Som har power."

Sedan fortsätter tidningen med att i tre sidor berätta hur en kvinna bör sminka sig för att få "female power". Vi hittar till exempel tips som: "Använd gélé för att fixera ögonbrynen så det blir en jämn ögonbrynsbåge som en inramning av ögat."

Själv hör jag till dem som har svårare att se sambanden mellan jämställdhet och underlagscremer.

Mars 98

Testa dig själv

Frågesporter är en av informationssamhällets slaggprodukter. Om vi inte kan använda vår under många studieår mödosamt insamlade information (som till exempel att den första lyckade Bessemer-blåsningen utfördes utanför Sandviken år 1856 under ledning av G. F. Göransson) till något annat, så kan vi i alla fall använda den till att plocka några poäng i Trivial Pursuit.

Frågesporter kan man hitta överallt, till och med i Jehovas Vittens sektorgan "Vakna!". Här är frågorna av typen "Testa dig själv, hur mycket kan du om Jesus?" I nr 3, 1998 hittar vi till exempel frågor som "Till dem som saknar vad för något ger Gud 'full styrka i överflöd'?" eller "Vad sade Jesus att Guds ord är?"

Enligt "Vakna!" så skall svaret på den sista frågan vara "sanningen". Just "sanningen" är emellertid ett komplicerat begrepp i frågesporter. Visst finns det ett svar som är "sant" på de flesta frågor, men urvalet av frågor som ställs är ett sätt att tala om vilka sanningar som är viktiga. De som har lärt sig sin läxa och kan de rätta svaren på de rätta frågorna belönas.

I "Vakna!" ställs det till exempel aldrig några frågor om modern konst eller cellbiologi (det ställs faktiskt aldrig några frågor som inte har med Bibeln att göra). Och i det medelklassdominerade skol-Sverige är det aldrig någon som frågar efter hur man borrar upp en mopedcylinder.

Mars 98

Sockerkakor & paradigmskiften

Man kan säga att det finns två typer av människor. Det finns de som satsar på trygghet, tar det säkra före det osäkra och håller sig till etablerade fakta. Och sedan finns det de som vågar utmana etablissemanget, ifrågasätta konventioner och inte tar några sanningar för givna.

Om en person av den första sorten skall baka en sockerkaka och upptäcker att det varken finns mjölk eller ägg hemma så säger hon förmodligen till sig själv: "Aj då, varken mjölk eller ägg hemma. Attans, då går det ju inte att baka någon sockerkaka." (Sedan är det ju en annan sak att personer av den första sorten nästan alltid _har_ mjölk och ägg hemma.)

En person av det andra slaget, låt oss kalla henne Jag, skulle i samma situation fråga sig vad det egentligen är som säger att en sockerkaka måste innehålla mjölk och ägg. Är det inte bara ännu en av dessa imperialistiska lögner som patriarkatet använder för att förslava de fria folken? Mjölk är ju egentligen bara en emulsion av fett i vatten och borde kunna ersättas med en lämplig mängd uppslammad Bregott. Ägg består ju huvudsakligen av proteiner, som vi lika gärna skulle kunna få från någon lämplig balgväxt.

Personer av den första typen kommer aldrig att göra några riktigt revolutionerande vetenskapliga upptäckter. Å andra sidan bakar de fullt ätliga sockerkakor.

Februari 98

Jag droppar --- lägg mig i en skål

Som varande en litterär människa är jag ständigt på jakt efter fraser och ord som jag kan förvrida till mina egna perverterade syften. En hel uppsättning sådana hittade jag nyligen i en broschyr med den kavata titeln "Säker mat på eget fat".

Broschyren, som är utgiven av livsmedelsverket, syftar till att höja den hygienska standarden i de svenska köken. På mittuppslaget finns en käck bild (som det är tänkt att människor som är aningen mer lobotomerade än jag själv skall klistra upp på kylskåpsdörren) där ett antal olika köksredskap och matvaror ger oss förnumstiga råd om hygienen i de köksliga regionerna. Nu vet ju alla att köksredskap och matvaror inte kan tala (jag brukar visserligen tala till mina köksredskap, men det är en annan och avsevärt mer schizofren historia), men det är ju ändå ett pedagogiskt sätt att framställa saker och ting på.

Vilka rymder av poesi gömmer sig inte i dessa pratbubblor --- aningslöst frambragda av enkla hushållsutensilier. Har inte du själv någon gång velat säga i kapp med köttbullarna: "Jag ska ätas imorgon. Kyl ned mig i kallt vatten."? Har du inte i kladdiga ögonblick viskat bönen: "Hushållspapper - kom och hjälp"? Och drömmer inte du, liksom jag, om att få instämma i kycklingens sensuella viskning: "Jag droppar - lägg mig i en skål."

Februari 98

Lösa skruvar

Det talas ofta om att man skall bejaka "barnet inom sig". Men "pensionären inom sig" då? Jag har i alla fall en pensionär inom mig.

Det finns vissa knep för att upptäcka om man håller på att bli gammal. För gammal. En kritiskt punkt är när man plötsligt börjar tycka det är en bra idé att köpa en praktisk sorteringslåda i plast med olika fack för att förvara skruvar och muttrar i. Andra varningstecken är att man känner sig sugen på mintpastiller, börjar använda stålkam, hänger upp samlartallrikar på väggen eller får lust att spola ut vaxproppar.

Skruv och mutter hör för övrigt (tillsammans med menlösa porslinsfigurer, PCB och öronvax) till de saker som ackumuleras hos en människa med stigande ålder. Man kan mäta hur gammal någon är genom att räkna hur många olika sorters skruv hon har hemma.

Och det är därför jag säger att det är tur att vi blir gamla och dör undan. Det är tur att vi dör innan vi drunknar i plastsouvenier med texten "Hälsningar från Amsterdam", gamla brev från förlorade flickvänner, tussar av ludd från vår första nalle och från våra barns första nalle och från våra barnbarns första nalle och allt annat som våra allt sentimentalare sinnen vägrar släppa taget om. Det är tur att vi dör undan och lämnar plats åt nya människor som kan börja livet med en tom låda skruv.

Januari 98

"Tjabbigt, Inger"

Wahlströms ungdomspocket har väl egentligen aldrig förknippats med underfundiga eller mångbottnade boktitlar. Böckerna brukar ofta heta något i stil med "Kathy på trampolinfärd" eller "Guld-Douglas filéar en flundra". Något slags rekord måste ändå innehas av Inger Bredgers böcker om den käcka Jolly. Titlarna på de 24 första böckerna i serien är (håll i hatten):

"Kolla Jolly", "Grattis, Jolly", "Va skumt, Jolly", "Se opp, Jolly", "Vilka tabbar, Jolly", "Håll igång, Jolly", "Kör hårt, Jolly", "Far och flyg, Jolly", "Hoppsan, Jolly", "Typiskt, Jolly", "Häftigt, Jolly", "Lägg av, Jolly", "Rena gojan, Jolly", "Va knäppt, Jolly", "Tuffa tag, Jolly", "Håll färgen, Jolly", "Vilken blåsning, Jolly", "Skärpning, Jolly", "Full fräs, Jolly", "Pyrt, Jolly", "Vrickat, Jolly", "Okej, Jolly", "Smart, Jolly" och "Morsning, Jolly".

En lustig detalj är att Jolly ibland talar direkt till läsaren. Det kan till exempel stå: "Okej, tjejer, men nu ska ni få höra vad som hände sedan".

Tydligen har inte Bredberg räknat med att en vilsen man med identitetsproblem skulle kunna förirra sig in i dessa smultronrosa drömmar.

Januari 98

Get serious!

Ett ständigt problem för många ärrade kulturpersonligheter är hur de skall kunna lyckas trycka ned det västerländska kulturarvet i den framväxande generationens unga halsar och få dem att citera Ovidius i stället för Robert Gustafsson.

En del av denna missionsgärning kunde man nyligen bevittna i TV-programmet "Musikspegeln". Där diskuterades det hur ungdomar skall kunna göras mer intresserade av "seriös" (dvs klassisk) musik.

Under programmets gång kom man fram till två smarta lösningar på detta svåra problem. Den ena smarta lösningen var att ha klassiska låtar som signaturmelodier till TV-program, eftersom ju ungdomar tycker om att titta på TV. Den andra smarta lösningen var att ta några gamla goda medeltidslåtar och lägga på ett schyst discobeat. På så sätt skulle man kanske kunna lura ungdomarna att stuffa loss till dem.

Seriösare än så - kan det väl knappast bli.

December 97

Datorer - på våra villkor

I boken "Datorer - på våra villkor" (Sveriges Radios förlag, 1978) kan man läsa många fantastiska fakta om datorernas skrämmande värld. Bland annat påstår författarna att Sverige "för några år sedan", var på väg att byta ut alla ortnamn mot sifferkombinationer för att underlätta datorernas arbete. En reform som den allmänna opinionen lyckades hejda i sista stund.

På ett annat ställe kan vi läsa om hur "en amerikansk vetenskapsman [anser] att människans dominerande roll på jorden snart är slut. Enligt honom kommer mänskligheten att 'besegras' av hyperintelligenta datorer. [...] Detta skulle kunna ske inom några få år."

En svensk studenttidningsskribent anser att faktauppgifter utan referenser inte bör tas på alltför stort allvar. Varken 1978 eller 1997.

December 97

Berömda sista ord

Alla som har gått och undrat vilka prinsessan Dianas sista ord var, har nu fått sitt lystmäte stillat av Aftonbladet - sanningens och den goda smakens flaggskepp. I en helsidesartikel avslöjade tidningen nyligen att orden var: "Det gör så ont."

Efter denna utmattande djupdykning i prinsessans sargade själ är det bara en fråga som alltjämt torterar mitt sinne: Vad åt Diana under sin allra sista frukost?

December 97

Förtvivlen icke!

Det är lätt att känna hopplöshet inför allt elände i världen, tätningsmassor och fondchefer. "Vad kan jag göra åt allt det här?" frågar man sig retoriskt.

Några som faktiskt har spottat i nävarna och gjort någonting är lagstiftarna i Egypten. De har nämligen infört en lag som förbjuder journalister att "porträttera sociala problem på ett sätt som orsakar förtvivlan eller klassmotsättningar". Det är alltså inte förbjudet med problem, men det är förbjudet att berätta om dem.

En sådan lag kan visserligen inte få stopp på eländet, men den kan i alla fall få tyst på det. Och det är ju bra för när man hör talas om världens alla problem så blir man ju lätt bli ledsen, arg eller samhällsfarlig.

Yttrandefrihet är nog bra, så länge den inte används till att massa tarvligheter som bara gör folk deprimerade.

November 97

Packat i plugget

Efter att i många år ha lekt leken "Hur många elever kan vi klämma in i en klass?" har våra kommunalpolitiker nu kommit på en ny rolig lek: "Hur många elever kan vi klämma in i en skola?".

Det är Östra Gymnasieskolan i Umeå som skall bli föremål för det här lilla experimentet. Enligt ett beslut skall skolan få 700 nya elever nästa år trots att den redan är mer än fullbelagd.

Exakt hur man skall kunna få plats med alla de här nya eleverna vet man inte riktigt än, men ett förslag har varit att försöka sprida ut dem mer över dygnets timmar och låta några av eleverna gå i skolan till klockan sju på kvällen. Det har också varit tal om att ge förtur till särskilt små elever som är lätta att stapla och packa i klassrummen.

Själv tycker jag att nästa politiker som säger att "Vi måste satsa på ungdomarna, eftersom det är dom som är framtiden" skall få sova två månader i en sardinburk.

November 97

Klonade butiker

Vid en snabb rundvandring i Umeås stadskärna kan man se att det har dykt upp en hel del nya affärer den senaste tiden. En noggrannare blick avslöjar dock att det i själva verket inte alls rör sig om några nya affärer, utan bara om muterade kloner av de gamla.

Jag måste fråga mig själv --- behöver Umeå verkligen ännu en till sportbutik illa förklädd klädesaffär. I och för sig kan jag förstå att det är många människor som ser upp till och identifierar sig med idrottsmännen och att det därför kan kännas tryggt och bra om det ligger några basketbollar slarvigt slängda i ett hörn i butiken där man köper sin vinterjacka.

Men jag tycker också att man kunde visa litet omtanke om oss som t ex på grund av brister i vår kroppsbyggnad inte lika lätt kan se oss själva som en av de olympiska hjältarna. Kanske måste inte alla klädaffärer se ut som sportbutiker. Några skulle kunna förklä sig till bokcaféer, litterära salonger eller jazzklubbar och på så sätt locka till sig även vår köpsvaga skara.

November 97

Coola kids

Är det jag som har missuppfattat allting, eller har barnen blivit coolare och coolare de senaste åren?

(Visserligen vet jag att termerna "tjej" och "kille" numera kan användas ända upp i 55-års-åldern, men när jag talar om "barn", menar jag alltså riktiga barn, eller "kids" som det numera heter.)

Åtta- och nioåringar går omkring i märkeskläder, lyssnar på de senaste hitlåtarna, hänger i gathörnen, ser coola ut och odlar sin image. Det verkar som om trendkänslan och modemedvetenheten numera sätter in redan på lågstadiet.

När jag själv var nio år gick jag omkring i hängselbyxor och tyckte att Siw Malmkvists låtar var käcka och bra. Men när jag försöker förklara det för några nioåringar i min bekantskapskrets skrattar de bara åt mig.

Litet bättre blev det väl i mellanstadiet, då jag gick vidare till Herreys, men hur coolt är det egentligen med tre rockande mormoner i neonskjortor?

Barn var nog litet töntigare på min tid.

Oktober 97

Drömmer om kort-kort

Knappast någon kan väl ha undgått hårdlanseringen av det nya cash-kortet. En marknadsföring som nästan blir våldsam i sin desperata iver att sälja... ja vadå?

Jag måste säga att jag inte riktigt har förstått poängen. Eftersom det fortfarande finns affärer (och kamrater) som inte tar cash-kort så måste jag ju hur som helst ha pengar i börsen. Eller?

Dessutom har jag aldrig upplevt det som något problem att ha pengar på mig, snarare tvärtom. Värre är det med plastkorten. Jag har i dagsläget 14 olika kort i börsen, varav de flesta för länge sedan ingått i fusion med den rosa läderimitationen.

Det är inte pengarna jag vill bli av med utan korten. Jag behöver inget cash-kort. Jag behöver ett kort-kort.

Oktober 97

Virtual World Umeå

För några veckor sedan invigde Umeå Universitet sitt nya VR (Virtual Reality) lab. Ett av de program som körs på den nya VR-maskinen är en virtuell simulering av Umeå. I det virtuella Umeå kan man dra ned på den virtuella stan och hänga utanför det virtuella Frasses. Huruvida man också virtuellt kan gå in och beställa in en virtuell hamburgare framgår inte.

Vad kan man då använda programmet till, förutom att köra rallycross över renmarkstorget? Ett av de områden som nämns är möjligheten att ge kommunalpolitiker och andra en inblick i hur rörelsehandikappade och rullstolsburna upplever stadskärnan. Det är litet lustigt, för man tycker ju att det enklaste sättet att ta reda på det vore att själv sätta sig i en rullstol och pinna ner mot järnvägsallén. Men det är klart, i så fall skulle man ju tvingas ut i den stora mörka verkligheten. Ingen lätt plats att vistas på för en ensam lyktbärande kommunalpolitiker.

Semptember 97

Reika din dator

Vad ska man göra när uppsatsen måste bli klar i morgon och datorn vägrar gå igång? Ja, då kan man reika den. Det tycker i alla fall Ylva Trollsveden i en intervju i Aftonbladet. Att reika betyder alltså att tillämpa reiki-healing en new-age-teknik som tydligen är tillämpbar även på datorer.

- Åtta av tio gånger när jag reikar datorn så startar den, säger Ylva.

Min egen dator går väl i gång, ja, ungefär tio gånger av tio oavsett om jag har reikat den eller inte, men den kanske blev ordentligt inreikad på fabriken.

Men det är inte bara människor och datorer som kan reikas. Även andra materiella ting kan utsättas för tekniken.

- Om man en räkning om man inte kan betala kan man reika så att pengar dyker upp, menar Ylva.

Själv har jag försökt att reika fram mer toalettpapper när det har tagit slut, men mina framgångar på det området måste beskrivas som mycket begränsade.

September 97

Umeå Über alles

Nu när sommaren närmar sig sitt slut är det dags att kompensera för uteblivna charterresor med några soltimmar under UV-rören. Kanske är jag lokalpatriot, men jag har svårt att tänka mig att man någon annanstans än i Umeå skulle kunna hitta ett solarium med namnet "Blek & Fet". En slags hårdbarkad rakt-på-sak-poesi, med drag av Hemmingway och Chandler.

Mer av samma vara kan du få om du köper plockgodis på närmsta OK-mack. På kvittot registreras köpet som "LÖSVIKTSKARRA".

18 aug 97

Försvar mot fridstörare

Självförsvarskurser för kvinnor är ingenting nytt. Redan 1953 gav Lindqvists förlag ut den utmärkta boken "Konsten att försvara sig". I den lär japanen Kurume Taro ut 25 enkla jiu-jitsu-grepp med vars hjälp även en kvinna av obetydlig kroppsstyrka, kan oskadliggöra sin angripare.

Men det är klart, femtiotalet var ändå femtiotalet, och språkbruket var inte detsamma som idag. Således talas det aldrig om våldtäktsmän i boken utan bara om "fridstörare" och "inbillska charmörer". Och det känsliga ställe på mannens kropp, där kvinnan råds att placera ett knä i pressade situationer, kallas för "ljumsken".

18 aug 97

Nazi-mode

Jag läser i Aftonbladet att den tyske modeskaparen Hugo Boss låg bakom designen av tyskarnas uniformer under andra världskriget. Vi kommer väl alla ihåg den trendiga uniformsskjortan i den moderiktiga bruna färgen, som med sin klassiska skärning var ett måste för var modemedveten nazist.

Men Boss var även mannen bakom djärvare kreationer, till exempel den knälånga, lätt ekivoka SS-rocken, som med sina accessoarer i form av blixtar och bälte, passade lika bra till partaj som pogrom.

Nästa gång du blir mördad av en fascistisk diktator kan du trösta dig med att det åtminstone är en välklädd fascistisk diktator.

18 aug 97

Hockeyburgare

Den som talar om språkvård riskerar alltid att låta som en svensklärare med stolpiller. Ändå tycker jag att någon måste säga någonting när Frasse på stora planscher annonserar sin senaste kulinariska läckerhet --- "WM-målet". Visst är det sant att vi alla innerst inne vill vara amerikaner, även i tider av nationell stolthet; "Paint your face", och så vidare. Men inte ens "over there" talar man ju om "worldsmästerskapen". Fast kanske låter "WC-målet" inte så aptitretande?

Maj 97

Destruktiv konst

På bildmuséet kan man i dagarna beskåda en utställning om konstvandaler. Konstnärer vars största prestation är förstörandet av någon annan konstnärs verk. En del ser detta som konstbegreppets slutgiltliga sammanbrott. Andra tycker att det är det första vettiga de moderna konstnärerna har gjort på länge. Själv är jag en fridsam man, som på min höjd knaprar på ett kumminfrö i kryddosten, ändå har jag viss erfarenhet av den "Goddag yxskaft"-dialog som brukar följa när man försöker kritisera ett modernt konstverk.

- Jag hatar den här tavlan.
- Då har den berört dig. Den har framkallat ditt hat.
- Nej, den har inte berört mig. Den säger mig ingenting. Den lämnar mig totalt likgiltlig.
- Ja, den framkallar likgiltlighet hos dig.
- Nej, den framkallar ingenting! Den är tom, meningslös och artificiell!
- Ja, den gestaltar tomheten och meningslösheten.

Efter en halvtimme av sådan konversation börjar man se sig om efter sprayburken.

Maj 97

Bamse på dekis

Efter Rune Andréassons avhopp har serietidningen Bamse infantiliserats allt mer. Titta bara på hjältarnas ålder. Från början var Bamse, Skalman och Lille Skutt de självklara huvudpersonerna. Sedan flyttades tyngdpunkten långsamt till Bamses trillingar: Teddy, Brum och Nalle-Maja (som är lågstadieelever). Och nu senast har Brumma och Mini-Hopp (som bara är tre-fyra år) börjat ta över.

I takt med att hjältarnas ålder sjunkit har historierna närmat sig pekboksnivån. Så ägnas till exempel sex sidor i Bamse nr 6, 1995 (i många avseenden en bottennotering) åt ett dramaturgiskt skräckexempel där Brumma hjälper Josefina fjärilslarv att segla över en flod på en barkbåt. Behjärtansvärt? Ja, men redan bibelförfattarna visste att moralkakorna blir sega utan en slev god dramatik.

April 97

Bakom och framför

Pedagogiska barnprogram ska lära barnen att läsa, räkna och vara snälla med djur. Så långt är de flesta överens. Därefter blir det luddigare. En del tycker att de skall lära sig tio guds bud, andra tycker att kinesisk bysocialism är viktigare. Någonstans på mitten verkar man ha bestämt sig för att det allra viktigaste är att försöka förklara ord som: "här", "där", "framför", "bakom", "mer" och "mindre". Åtminstone tvingades jag under min (mycket pedagogiska) barndom lyssna på timtal av: "Beata står _bakom_ Selma. Selma står _framför_ Beata."

På senare tid har jag börjat undra om dom här övningarna verkligen fyllde någon pedagogisk lucka. Jag vet inte om jag var ett väldigt onormalt barn, men jag tyckte alltid att det var ganska uppenbart vem som stod framför vem. Inte har jag heller någonsin stött på barn med svårigheter att skilja på till exempel "upp" och "ner". Och vad det gäller "mer" och "mindre" så tror jag att var och en som tvingas dela en läsk med sina småsyskon omedelbart inser ordens betydelse.

April 97

Guds gåva till de döva

På telepatisk väg erfar Vertex att Bert Karlsson och Nick Borgen tänker följa upp succén "World Wide Web" med en låt om ett annat aktuellt ämne - mikrovågsugnen. Underjordsgnomer har avslöjat de första textraderna som:

Jag skakar och darrar, kan ej vara lugn,
min slumrande lust, du har äntligen väckt den
Du tände mitt hjärtas mikrovågsugn
och vred upp den på högsta effekten

Mars 97

Hypnoskraft

I boken "Hypnotism och suggestion" från 1934 varnar Dr. K. Andersen för de krafter han lär ut: "Fullkomligt förkastligt är naturligtvis varje användande av hypnotiska kunskaper för brottsliga ändamål [...] då Ni på en, Eder övermäktiga vilja underkastad person, förövar ett brott, eller [...] då Ni föranleder en, under Edert hypnotiska inflytande stående person, att begå en brottslig handling."

Som exempel anför han den engelske läkaren Smith som 1912 hypnotiserade två åldringar att testamentera sina förmögenheter till honom. Tricket avvärjdes dock med hjälp av en skickligt anstiftad mothypnos.

Mars 97

Fanatiska kortspelare

Gösta Ekmans och Lena Nymans "kulspelssketch" verkar mer aktuell idag än någonsin. Titta bara på den flora av handelsvaror som byggts upp kring samlarkortspelet "Magic - The Gathering". Den inbitne kan inte bara köpa allehanda plastfigurer och följa spelets utveckling i branschtidningen "The Duellist", han kan också läsa någon av de romaner som utspelar sig i kortens värld eller fundera på frågorna ur den nya problemlösarboken.

Dessa kan till exempel vara av typen: "Alan, Mary, Jane och Frederic har samlats för att byta kort, men var och en har en fix idé om hur de vill byta. Kan du genomföra bytet så att alla parter blir nöjda?"

För att skydda sina älsklingar de få gånger man faktiskt spelar spelet (till skillnad från att bara gotta sig över sina kortrikedomar) kan man förvara dem i speciella plastfickor försedda med en "Ultra PRO hologram safe storage symbol".

Mars 97

Exploderande val

En bisarr händelsekedja tog sin början när en död kaskelotval spolades upp på en badstrand i Florence, Oregon. Från att från början ha varit ett trivsamt inslag i strandmiljön, blev valen snart en paria när den åtta ton tunga kroppen började förruttnas och sprida onämnbara dofter. Kommunen tillkallade George Thornton, ingenjör vid vägverket, som kom med ett djärvt förslag. En tillräckligt stor sprängladdning skulle kunna spränga valen i småbitar som sedan snabbt skulle ätas upp av måsar och andra asätare.

Sagt och gjort, kadavret fylldes med ett halvt ton dynamit och exploderade i vad som måste ha varit en av den mänskliga historiens mest osannolika händelser. En störtskur av lösslitna köttstycken regnade ned över de åskådare som bevittnade spektaklet från några hundra meters avstånd. Lyckligtvis blev ingen människa skadad, men en bil som stod parkerad 400 meter längre bort fick taket krossat av en späckklump. Huruvida det täcktes av försäkringen framgår inte, men visst ger det en ny dimension åt termen force majeure.

Några måsar dök aldrig upp - de blev bortskrämda av smällen - och medan solen gick ner sågs vägverksarbetare förgäves försöka rensa upp efter massakern. Den som är lycklig nog att ha Internetuppkoppling kan betrakta händelseförloppet och alla dess kladdiga detaljer från sidan http://www.xmission.com/~grue/whale/.

10 feb 1997

Botten av burken

För varje människa som, i likhet med mig själv, av snålhet, värnande om miljön eller andra skäl, sätter en heder i att förbruka varje droppe av en flaska deodorant så kommer mörka dagar. Det kommer dagar då man plötsligt upptäcker att man varken är säker eller trygg under armarna.

Roll-onens funktion är att sprida parfymen över armhålan. Det är det normala. Det är det förväntade. Men samtidigt, så följer oundvikligen en liten del av den svett som redan hunnit bildas tillbaka med in i flaskan. Allt eftersom nivån sjunker så kommer mer och mer av parfymen att bytas ut mot gamla kroppsvätskor. Till slut kommer dagen då det du smetar över dina nyduschade armhålor inte är annat än koncentrerad svett.

Det är vid den här tiden som dina sociala relationer kan börja kännas ansträngda. Men det är också en chans att träffa nya människor. Andra, som är i samma situation som du. Som också är i botten av burken.

10 feb 1997

Konsten att förbränna en semla

I dessa gräddens, mandelmassans och florsockrets tider så har Aftonbladet räknat ut hur lång tid det tar att förbränna en medelstor semla med olika aktiviteteter. För den som joggar tar det till exempel ungefär 40 minuter, medan bokläsaren får behålla bakelsen i sitt matsmältningssystem i hela fyra och en halv timme.

Så mitt förslag är detta. Sätt i dig två stadiga semlor till frukost, fluffa upp kuddarna i sängen och slå dig ner med din favoritbok. När sedan den ambitiösare delen av mänskligheten efter sex timmar eller så försöker fästa din uppmärksamet på det ständiga sisyfosarbete som kallas vardag så kan du lungt svara: "Ledsen, men jag måste nog ligga här i tre timmar till. Måste tänka på figuren, förstår du."

10 feb 1997

En kapsel korvetter

Den som har tagit sig en titt på korvbadet i ett vanligt svenskt slakteri kanske har svårt att tro det, men man får faktiskt inte kalla vad som helst för korv. Det är därför slakteriavfallet i köttdiskarna går under fantasifulla namn som "lyxgrillare" och "party dogs". Prinskorvar som inte håller måttet saluförs av samma anledning som "prinsesskorvar", vilket får tas som en säker garant på oätbarheten.

Det tjusigaste namnet av alla, utlovande all den flärd och high-life, som bara en välkokt köttcylinder kan ge, måste ändå vara "korvetter" - elegant förpackade i en "kapsel". (För de av er som inte vet det så är "kapsel" branschnamnet för det mer prosaiska "vanlig plastförpackning".) Så när du vill bjuda på någonting riktigt festligt, varför inte klippa upp en kapsel korvetter?

7 jan 1997

På luftmadrass i Stockholm

Dagens ungdom känns lättast igen på sina dåliga boendeförhållanden. Jag pratar med min vän Daniel som var bostadslös i Stockholm, men till slut fick tag på en studentlägenhet. Till sin förvåning upptäckte han att den var omöblerad.

"Allt jag hade var en luftmadrass som jag sov på", berättar han. "Jag brukade ligga på mage på luftmadrassen och skriva på min skrivmaskin i det alldeles kala rummet. Det värsta var att luftmadrassen långsamt läckte och till slut var den helt tom. I början fick jag gå upp var fjärde timme och pumpa den, men så småningom lärde jag mig att ta vara på de små fickor av luft som gömde sig därinne. Mot slutet sov jag gott fastän den var helt platt."

Numera har Daniels bostadssituation förbättrats avsevärt. Han har köpt en skumgummimadrass.

7 jan 1997

Tidsenliga skatter

En nytänkande ung politiker har föreslagit en speciell skatt för alla som är födda på 40-talet. Detta skulle vara en slags kompensation för att 40-talisterna har haft förmånen att växa upp i en tid då Sverige var rikt och arbetslösheten låg. Pengarna som staten fick in på detta sätt kunde delas ut till mindre lyckligt lottade generationer.

Som idé är förslaget intressant. Den mänskliga solidariteten har ju hittills bara utsträckt sig i rummets tre dimensioner (och ibland inte ens i dem). Först nu ser vi de första trevande stegen till verklig fyrdimensionell jämlikhet.

Tänk så orättvist det egentligen är att medeltidens människor tvingades leva under så fattiga förhållanden, medan vi är så jämförelsevis rika. En speciell medeltidsskatt, kombinerad med ett medeltidsbidrag (som de som lever på medeltiden är berättigade till) skulle kunna jämna ut problemen.

Nu kanske någon kommer med praktiska invändningar över möjligheten att sända pengar tillbaka i tiden. Det är bara små och inskränkta andar som låter sådana obetydliga praktiska detaljer omkullkasta det abstrakta resonemanget. Dessutom så tog många medeltida städer och furstendömen, precis som dagens stater, lån, för att finansiera sin politik. Det minsta vi kan göra för dessa fattiga satar är att betala deras skulder.

7 jan 1997

Multi-Pris och köttvisionärer

För fem år sedan avskaffade Hemköp extrapriserna och införde Ständigt Lågt Pris. "Nu har vi utvecklat idén med Ständigt Lågt Pris ytterligare och infört Multi-Pris", berättar marknadschef Bengt Andersson.

Det är enkelt att handla till Mutli-Pris. I butiken finns särskilda Mutli-Pris-påsar som kunderna stoppar ner sina Multi-Pris-varor i så att kassapersonalen kan se att det är det låga Multi-Pris-priset som gäller.

Multi-Pris-kunderna är nöjda med Multi-Pris-systemet. "Det är bra att kunna handla hem till exemel juice, mjölk och pasta till Multi-Pris." tycker Birgitta Eriksson i Linköping. Allt enligt Hemköps egen tidning "Matnyttigt ".

I samma tidning utser man också Lena Söderkvist från Hemköp Sandviken till "Årets köttvisionär". Det borde väl vara något för veganerna att bita i.

4 dec 1996

Olof Möller

"Kalkonfilm" är ett välkänt begrepp. "Kalkonlitteratur" talar man inte lika ofta om, men om man vill införa ett sådnat uttryck, så är Olof Möllers science-fiction-serie från slutet av sjuttiotalet en självskriven kandidat.

Böckerna handlar om "rymd-överste" Tim Timmer och hans besättning på jaktrymdskeppet X-12. De bär rafflande titlar som "Seende planet", "Stellarernas angrepp" och "Mazos grymhet". Möllers misshandel av det svenska språket och hans okunskap om de mest elementära naturvetenskapliga principerna överträffas endast av hans oförmåga att konstruera en sammanhängande historia.

"- Här ligger en jättelik jycke nedbäddad. Sanna mina ord. Dom kör fram med ditt namn högst enkelt därför att du råkar vara så enormt poppis." är en minnesvärd replik ur "Kometkatastrofen".

"Nervspänningen bland åskådarna i Rymdfederationens kontaktcentral var på kokpunkten." heter det på ett annat ställe.

Och så här låter det när professor Bierwasser får utveckla sin alldeles egna gravitationsteori.

"Biträdande federationschefen bleknade.

- Har kometen dragningskraft? undrade han bestört.

- Sannolikt, åtminstone ett visst mått."

4 dec 1996

En barndomsidyll

Jag växte upp i centrala Umeå, mitt emot Motorcentralens stora lastbilsparkering. Från vårt köksfönster kunde jag se hur tankbilarna med svaveldioxid mellanlandade på sin väg upp mot Boliden.

På fritiden roade jag mig med att betrakta färgspelet i oljeblandade vattenpölar, klättra på lantmännentradare och kolla in hastighetsmätarna på de senaste Ford-modellerna. Ibland var det Motorcentralen-dagar och då bjöd de på sockerbitar och röda ballonger.

När jag blev äldre monterade de en kraftig strålkastare högst upp på ett torn av stålbalkar. Hela kvarteret lystes upp, och när jag var på hemväg ensam om kvällen, eller bara kände mig allmänt vilse i livet, så fanns alltid strålkastaren där som ett fyrtorn, som kunde leda mig tillbaka på den rätta stigen.

Än idag, så behöver jag, när jag känner mig håglös och deprimerad, bara sluta ögonen och tänka "Motorcentralen" för att den lugnande lukten av bränt gummi och tomgångskörning skall infinna sig.

4 dec 1996

Missriktad välvilja

För mig, som bott ett år i Namibia, känns det en smula underligt att se Rädda Barnens kampanj "ett glas vatten tog hans liv". Den misär som strålar ut från bilderna stämmer helt enkelt inte överens med mina egna erfarenheter.

Visst finns det människor som har det svårt i Namibia, och visst är det bra att pengar samlas in för att hjälpa fattiga och behövande, men alla dessa bilder av hålögda, utmärglade barn med flugor i ögonen, stjälper samtidigt som de hjälper. För de kan lätt ge intrycket att hela Afrika är ett socialfall, ett vårdpaket vars enda hopp står till västvärldens goda hjärta.

I själva verket så har Afrika, precis som Sverige, sina universitet och sina högskolor, sina studenter och sina professorer. Och även om många länder är fattiga, så behöver de inte någon förmyndare.

Man kan undra vilken bild omvärlden skulle få av Sverige om de bara fick se de narkomaner och utslagna som har det svårast i vårt långt ifrån perfekta land.

4 dec 1996

Kokta tandborstar

Att leva i kollektiv har sina sidor. Man kan till exempel få sin tandborste kokt. Det hände mig häromdagen.

En av mina kollektivkamrater råkade spilla Ajax toalettrengöringsmedel över alla tandborstar. För att få bort de giftiga ämnena bestämde hon sig för att koka tandborstarna. Det visade sig dock att det varma vattnet fick plasten i handtagen att mjukna och anta allt mer surrealistiska former.

Så nu behöver jag inte vänta till jul för att få det jag alltid har drömt om. En tandborste med krokigt skaft som kommer åt över allt i munnen.

6 nov 1996

Norrlands största vadå?

Reklambladet "Umeå Posten" tycker om att kalla sig "Norrlands största tidning". Men frågan är om man kan kalla något för en tidning, när redaktionen består av en VD/red. chef/ansv. utgiv. och fem annonsförsäljare. Taffligheten i språk och layout gränsar ibland till det humoristiska, exempelvis hittar man i det senaste numret avstavningarna "häs-ttjuvar" och "arbet-sutskott". Roligt är det också när redaktionen genom att kasta om några rader i texten fått Staffan Ling att säga sig vara "en utpräglad parodi på Sven Jerrings referat av Berlin-OS 1936."

Varje vecka kan den som löser korsordet vinna en tavla av Anselmo Täll. Hans tavlor värderas till 2 000 kronor, berättar Umeå Posten. Jaha. Umeå Posten bedriver också försäljning av Anselmos tavlor, då till det kraftigt rabatterade priset 1 000 kronor. Ett fint erbjudande, men det får en att börja undra om Anselmo Täll kanske är kompis med VD/red. chef./ansv. utgiv.

Andra och tredje pris är en Umeå Posten T-shirt.

6 nov 1996

LEVA©

Fler och fler av våra vanliga ord tas över av reklammakarna. Det senaste tilltaget står postbanken för som frågar oss om vi vill LEVA© utan månadskostnad. Vem bär egentligen ANSVAR©et för utförsäljningen av det svenska språket till de komersiella intressena?

Förstår de inte att överexponeringen av orden urholkar deras värde? Vem kan i dag säga "i vår unika exklusiva soffmiljö kan du alltid känna dig säker och trygg tack vare den extra skonsamma läckagebarriären" och bli tagen på allvar? Man kan inte LITA© på någon längre.

6 nov 1996

Mystiska cirklar i Degernäs

Nu har man upptäckt mystiska UFO-cirklar även bland sädesfälten i Degernäs utanför Umeå. Det är kanske inte så mycket att förvånas över. Nog skulle de där UFOna kunna landa här i Degernäs likaväl som nere i Stockholm, eller i Rio de Janiero för den delen.

En självutnämnd expert förklarar i VK att ringarna kan ha skapats av rådjur som sprungit i cirklar. Varför rådjuren skulle ägna en hel natt åt att springa i cirklar på en åker är svårare att förstå, men ortsbor uppger att de har sett raglande rådjur stryka kring husknutarna.

Och det var väl bara en slump att cirklarna dök upp under civilingenjörernas nollningsvecka?

6 nov 1996

Virtuella vänner

Ett reklambrev dimper ner i min elektroniska brevlåda. Det är från företaget Star Electronics, La Crescenta, Kalifornien. De gör reklam för sina datorprogram "Virtual Boyfriend" och "Virtual Girlfriend", ersättningsprodukter för de verkligt desperata.

"You can watch them, talk to them, ask them questions, tell them secrets and relate with them. Watch them as you ask them to take off different clothes and guide them through many different activities", skriver Star Electronics.

Datorsex är ingenting nytt. Redan till den gamla Commodore 64:an kunde man hitta program som "Swedish Erotica" och "Samantha Fox Strip Poker". Men det här är första gången jag har sett ett program som även vill ta hand om de mindre köttsliga bitarna av ett förhållande. "It would be just like if you were talking to someone", står det i reklamen.

Det som oroar mig är varför de har skickat den här reklamen just till mig. Finns jag uppsatt på någon lista över lättlurade losers?

9 oct 1996

Målgrupper i målbrottet?

Jag läser TV 4:s programtablå för söndagen.

16.00 Livet leker
Amerikansk dramakomedi om ett gäng ungdomar som arbetar på Sea World i Florida.

17.00 Catwalk
Amerikansk serie om sex storstadsungdomar som kämpar för att finna sig själva och skapa en trygg tillvaro i en rörig värld.

17.50 Beverly Hills 90210
Amerikansk serie om ett gäng ungdomar i Beverly Hills.

När får vi se en rumänsk dramakomedi om ett gäng pensionärer på drift i tillvaron?

9 oct 1996

Diplomati på låg nivå

En ubåt med nordkoreanska spioner har strandat i Sydkorea.

- Ubåten åkte vilse, säger nordkoreanerna. Det var inte alls ute för att spionera på Sydkorea.

- Besättningsmännen sköt ihjäl varandra, säger sydkoreanerna. Sedan begick mördarna självmord. Det är inte alls vi som har dödat dom.

Dubbelexponerar man de båda versionerna så framträder den tragiska berättelsen om hur besättningen på en liten nordkoreansk fiske-ubåt driver vilse och drabbas av en mass-psykos med blodig upplösning.

Det låter som ett avsnitt av "Arkiv X".

9 oct 1996

Någonting har hänt

Jag vet inte vad ni tycker, men själv tycker jag det känns absurt att se lekfarbrorn Ingvar Oldsberg dela ut nya jobb i TV. Sådant hör inte hemma i det samhälle jag en gång växte upp i. Snarare verkar det hämtat ur någon mörk cyberpunk-thriller.

Lika absurda är de konstiga jobbsökarannonser som börjat dyka upp i lokalpressen. De ser mer ut som dödsrunor. "Min kära hustru, Inger, har lämnat de arbetstagandes skara vid en ålder av 44 år". "Desperat 27-årig civilekonom söker alla slags jobb". De uttryckslösa fotografierna stirrar på oss som biafrabarn. Det är sorgligt.

Ännu litet absurdare blir det när olika smarta typer ska presentera sina "lösningar" på problemen:

"Jag vet", säger någon, "om alla arbetslösa (friställda) blir tjänstehjon åt dom som redan har jobb, då behöver dom ju inte vara arbetslösa (arbetssökande) längre och alla blir lyckliga jämt."

"Nej, jag vet", säger någon annan, "om vi halverar lönen för alla lågavlönade så får företagen råd att anställa dubbelt så många och då behöver ingen vara arbetslös (tjänstebefriad) någonsin."

Någonting har hänt.

11 sept 1996

Utan tak över huvudet

Jag möter min hyresvärd i trappen.

- Vi ska lyfta av taket på din lägenhet, säger hon.

Det gör mig litet ledsen. Jag har alltid tyckt att tak är praktiska. Okej, det ska erkännas att mina erfarenheter av tak inte enbart är positiva. Ibland slår jag till exempel huvudet i dom. Men på det hela taget så känns det ändå tryggt att dom finns där.

- Det kallas för r-e-n-o-v-e-r-i-n-g, förklarar hon.

Sedan berättar hon att när dom sätter tillbaka taket så kommer dom att höja hyran med minst 1000 kronor. Det är dyrt att lyfta av tak, säger hon, och man får faktiskt räkna med att betala litet extra om man vill bo under ett tak som är alldeles nylyft. Jag förklarar att i så fall kommer jag inte att ha råd att bo kvar. Hon ser att jag ser litet ledsen ut, så hon säger:

- Du kanske kan köpa en bostadsrätt. Du kan väl ta ett banklån.

På natten så drömmer jag att en stor lyftkran mullrar fram och sliter loss taket med ett kraftigt ryck. Sedan sitter jag på en stol i köket och äter hårdbrödmackor med mesmör medan ett stilla snöfall dansar in i lägenheten.

11 sept 1996

Ett helt nytt Pippi-koncept

De kommersiella marknadskrafterna tvekar inte att slå mynt av våra mest folkkära litterära figurer. Så kan man på de välsorterade leksaksbutikerna hitta såväl ett anskrämligt neonoranget "Pippi-hår" som en hafsigt utsågad brädbit, saluförd under beteckningen "Emils bysse".

En annan del av trenden är att Pippi, som all god barnlitteratur, nu skall göras om till tecknad film. Konverteringen är dock inte helt problemfri, eller som ledaren för projektet säger: "Det handlar om att anpassa en 50 år gammal story till kraven från en modern publik."

Några idéer om hur en sådan anpassning kan gå till kan man få från Aftonbladets småannonser, där man nu gör reklam för en ny version av den klassiska Snövit-sagan. I den nya, moderniserade, versionen får vi bland annat "se Snövit ha gruppsex med alla sju dvärgarna".

Nu ser jag med spänning fram emot en ormgrop med Tommy, Prusseluskan och Lilla Gubben.

11 sept 1996

Miljövård à la SAF

Boken "Det gröna - Varning för miljölarmen!" är ovanlig på så sätt att den kritiserar hela miljörörelsen. Den börjar med att förklara att inga av de miljöproblem som uppmärksammats i media (industriutsläpp, skogsdöd, resursuttömning, ozonhål, försurning och kärnkraft) existerar, och fortsätter med att visa hur dessa problem, som inte finns, kan åtgärdas utan statliga regleringar. I ett annat kapitel diskuteras vilka som är miljöideologins bärare. Författarna kommer fram till att "rörelsens spjutspets återfinns inom den natursvärmande aristokratin, som vill bevara sin ripherdar och laxvatten intakta". Den som undrar vilka som är ideologiska bärare av anti-miljörörelsen behöver inte fundera länge, för i förordet tackar författarna Svenska arbetsgivareföreningen för dess ekonomiska stöd.

14 aug 1996

Den konstiga stavningen Stejk

I dessa tider när man gärna talar om "burgers", "coke" och "happy meals" är det litet förvånande att upptäcka att man på en Sibyllakiosk i Örnsköldsvik kan beställa en "stejk" - en relativt obegriplig försvenskning av det engelska ordet "steak". Samma kiosk bjuder också på den nyskapande och fantasieggande förkortningen "p-smör". Man kan naturligtvis - likt en svensklärare med prostatabesvär - gnälla över språkmisshandeln, men låt oss i stället omfamna dessa innovationer som för svenskan framåt. Personligen tycker jag att både vi och engelsmännen kan börja stava "steak" på det mest logiska sättet, dvs "stake". För vem skulle kunna motstå frestelsen att beställa en portion "stake med p-smör"?

14 aug 1996

Hovskribent i Haninge

Förr i tiden så höll sig kungar med hovskribenter som kunde framställa dem i den rätta hjältemodiga dagern. Kanske håller den rollen idag på att övertas av kommuner och länsstyrelser. Jag läser i tidningen att Torbjörn Säfve fått 150 000 kronor för att skriva en pjäs som handlar om "Haninge kommuns 9 000-åriga historia". Alla kommuner har väl en ärevördig historia? Här ser jag jobb för 279 arbetslösa författare. Sveriges stora företag borde väl också ha historier som är värda att berätta? Volvos utveckling till ett multinationellt företag skulle kunna ge en tolvaktare. Jag ser leende företagschefer som viftande med flaggor leder massorna in i tillväxtens ljus. Kultur och kapital i en fantastisk förening.

14 aug 1996

Ett nytt ord föds

Födandet av ett nytt ord är en subtil händelse. För inte så länge sedan så kom Olw ut med en ny chipssmak, ranch. Nu har Crème Bonjour tagit efter och producerat en ost som också uppges ha "ranchsmak". När jag bodde i Namibia så stötte jag på chipssmaker som "rostbiff och senap" och "lamm och mint", så jag borde kanske ha varit härdad. Men ärligt talat, hur fan smakar ranch? Om man gillar ranchchips, betyder det att man också kommer att gilla ranchost?

Njut av detta osäkerhetens ögonblick. För om några år kanske ranch kommer att vara ett ord som alla andra. När någon frågar oss hur en exotisk maträtt smakar kan vi sanningsenligt svara: "Den smakar ranch."

För alla landets chipsproducenter har jag förslag på några fler smaker som kan berika sortimentet. Vad sägs om "mås", "duma", "disco", "skog" eller "batong".

13 mar 1996

Konst på luckan

Av någon anledning är vissa mobiltelefoner nu försedda med små konstverk på luckorna. Det framförs också som en oerhört viktig egenskap att luckorna är utbytbara, så att man kan sätta dit ett nytt konstverk när man tröttnat på det gamla, och kanske byta bilder med sina affärskamrater. Man kan undra varför denna lilla dekoration anses oumbärlig för mobiltelefoner, men inte för andra apparater som t ex dammsugare, hålslag eller vattenberedare.

Själv hjälper jag gärna till att ge konsten en större plats i vardagslivet. I den andan har jag numera gjort om hela min lägenhet till en installation. Vilket förklarar varför det kan se litet stökigt ut ibland.

13 mar 1996

Nedklubbad

Att bli knockad av Mike Tyson kan inte vara så roligt. Aftonbladets söndagsbilaga berättar att: "Kraften i slaget motsvarar att bli slagen med en drygt 6 kg tung, vadderad, trähammare som träffar med en hastighet av 32 km/tim."

Och vi vet ju alla hur DET känns!

13 mar 1996

Fusk, mina herrar, fusk

Min månatliga dos av ödmjukhet får jag då jag försöker lösa "Bit för bit"-tävlingen i Aftonbladets söndagsbilaga. Jag - som alltid ansett att Trivial Pursuit verkligen inte är någon "trivial" sysselsättning, utan snarare en intellektens holmgång - finner mig här ständigt slagen av mer eller mindre obskyra kändisar. Vad säger man till exempel om att Siw Malmkvist lyckas skrapa ihop 48 poäng, bara två poäng under maxresultatet, medan jag själv hamnar någonstans runt 25?

Min nuvarande metod att reparera min sårade självbild är att intala mig att hela tävlingen är en bluff, och att alla kändisar är ena nedrans fuskisar.

13 mar 1996

Gråt

"I know now why you cry. But it is something I can never do", säger terminatorn i Terminator 2 med tysk brytning (alla robotar bryter på tyska, det är en konsekvens av positronhjärnans konstruktion). Men det är onekligen en underlig replik. Till och med min gamla Commodore 64 kunde ju gråta, åtminstone enligt användarmanualen, där man bland annat kunde hitta programmet "Dockgråt". En regnig dag för många år sedan fick jag och min bror för oss att skriva in det. Att knappa in program till den gamla C64-an är inte direkt något som stimulerar högra hjärnhalvan. För det mesta handlar det om att kopiera DATA-satser, långa rader med siffror, som min bror läste upp med monoton röst medan jag knackade ned dem på det oergonomiska tangentbordet.

Efter att ha slavat en halv dag med detta, så blev belöningen några mycket mystiska pipljud ur högtalaren. Antingen hade vi skrivit fel siffra någonstans, eller så hade Arnold verkligen rätt. Datorer kan inte gråta.

2 feb 1996

Lutfisk

Den svenska maträtten lutfisk är inte alltid lätt att förstå sig på, och de som utsatts för den känner ofta ett tvingande behov att dela med sig av sin upplevelse, till exempel på Internet. Där kan man bland annat hitta följande "metaforiska recept" som syftar till att sätta in den oinitierade i erfarenheten:

Take marshmallows made without sugar, blend them together with overcooked Japanese noodles, and then bathe the whole liberally in acetone. Let it marinate in cod liver oil for several days at room temprature. When it has achieved the appropriate consistency (though the word "appropriate" is somewhat problematic here), heat it to just above lukewarm, sprinkle in thousands of tiny, sharp, invisible fish bones, and serve.

Någon annanstans i cyberrymden hittar jag följande hymn till lutfiskens ära (Melodi: Oh, Tannenbaum):

Lutefisk, O Lutefisk, how fragrant your aroma,
Lutefisk, O Lutefisk, you put me in a coma.
You smell so strong, you look like glue,
You taste just like an overshoe,
But lutefisk, come Saturday,
I think I'll eat you anyvay

Dessa små stycken lättar i viss mån den alienation och rotlöshet jag känner inför att själv aldrig ha tvingats ta del av nationalrätten.

2 feb 1996

Elefantiasis

I den nyktra och sanningsälskande tidningen Aftonbladet kunde man nyligen finna en artikel om Elvis Presleys matvanor. Rockkungen kunde mot slutet av sitt liv, berättas det, sätta i sig cirka 100 000 kalorier per dygn, eller dubbelt så mycket som en indisk elefant. Omräknat i matolja motsvarar detta ungefär 11 liter. Det kan väl ge en viss insikt om varför hans sånger blev så smöriga mot slutet.

2 feb 1996

Katternas raslära

I de senare utgåvorna av boken Pelle Svanslös i Amerikatt kan man hitta en skum notis om att vissa rader i originalutgåvan "är för handlingen ovidkommade och har strukits då de uttrycker i dag helt främmande värderingar." Som den undersökande journalist jag låtsas vara sökte jag mig till ursprungstexten och fann de strukna raderna i en dialog mellan Pelle och katten Morrhårs-Murre:

- Är du neger? sa Pelle.

- Nej, neger är jag inte, sa Morrhårs-Murre. Negerkatter har svart nos och svarta trampdynor, men mina är skära. Så neger är jag inte. Negrer kan man inte umgås med.

- Åja, är katter snälla, spelar det väl ingen roll, om de är negrer eller vad de är, sa Pelle. Men är katter elaka, så är de lika elaka om de är negrer eller inte. Jag tror för resten inte det finns nån negerkatt som är så elak som Måns därhemma.

1941, när boken utkom var Morrhårs-Murres åsikter förmodligen ganska vanliga i Amerikatt och Pelles eget agerande i stycket är ju otadligt. Så man kan fråga sig om strykandet ska betraktas som ett viktigt steg i kampen mot rasismen, eller som en hycklande skönmålning av historien.

2 feb 1996

Sexmagi

I boken Handbok för häxor (Wahlströms minipocket) kan man läsa hur man skall gå tillväga för att lyckas med "sexmagi". För att kärlekspulvret ska verka ordentligt, ska man bjuda hem offret en fredagskväll och servera god mat (boken föreslår kinesisk omelett och fyllda mandeläpplen) med levande ljus på bordet. Sedan tar man med offret in i ett annat rum, där man har arrangerat dunkel belysning, lägger på en lämplig bakgrundsskiva och tittar honom/henne djupt in i ögonen.

Ja, jag hade liksom för mig att det var så här man gjorde, och någon slags magi är det väl som verkar. Fast om det just är häxkonster, vet jag väl inte riktigt.

2 feb 1996