Teknofili

En perversion i informationssamhällets anda

De elektroniska bildarkiven tillhör de mest besökta platserna på Internet, detta globala datornät som redan är en kliché, men som en kulturtidskrift värd namnet ändå inte kan ignorera. Den som tillbringat någon timme med att "surfa på nätet", som det ju heter nuförtiden, kan knappast ha undgått referenser som "Girls, Girls, Girls" eller "Femmes, je vous aime". Aptiten på lättklädda damer i digital tappning, verkar nästintill omättlig.

Gigantisk våt dröm

Vad det gäller diskussionsgrupperna, så hör sådana som "alt.sex" och "alt.sex.bondage", eller varför inte "alt.pictures.erotica", till de ojämförligt populäraste. Ibland kan det verka som om hela Internet, med dess hundratusentals uppkopplade datorer, bara är till för att tillfredsställa en enda gigantisk våt dröm. Detta förstärker bilden av Internet som en "manlig" värld, vilket kanske kan leda till att kvinnor utestängs från den nya teknologin. Något som vore beklagligt.

Om pornografins vara eller inte vara kan mycket sägas. Intressantare är fundera över varför intresset för just datorpornografi är så stort. Samma typ av bilder finns ju även tillgängliga i de flesta kioskers tidningshylla, men möter där inte samma fnissiga förtjusning. Varför föredrar, inte bara finniga, socialt handikappade tonåringar som bara förmår kommunicera i assemblerkod, utan även mer normala samhällsmedborgare datorporren framför de andra varianterna?

Mer rumsren

Förvisso är det billigare, åtminstone för individen. När väl företaget eller universitetet har betalt de hundratusentals kronor som internetanslutningen kostar, innebär studenternas och de anställdas frossande i datorpornografi ingen extra kostnad.

Internet medger också en högre grad av anonymitet. Den enskilde slipper konfronteras med kassörskans kanske anklagande blickar, behöver inte riskera att träffa sin gamla mellanstadiefröken i kön till kassan, och så vidare, och så vidare...

Framför allt så finns en snedvriden föreställning om datorpornografin som mer rumsren. Medan ingen universitetsanställd med självaktning skulle sitta och bläddra i senaste numret av Fib Aktuellt på arbetstid, verkar det fortfarande vara fritt fram att roa sig med de digitala motsvarigheterna. I de allmänna datasalarna ser man ännu studenter som ogenerat rumstrerar omkring bland Playboys databaser. Studenter, som förmodligen aldrig skulle komma på tanken att läsa pappersversionen av samma tidning i biblioteksfiket.

Brusiga filmer

Men subtraherar man detta, finns det ändå kvar någonting ytterligare, mer djupliggande. En dold perversion som kan skönjas först i vårt moderna datoriserade samhälle. Något som i brist på bättre ord skulle kunna kallas - teknofili. Intresset för datorporren blir så mycket mer förståeligt när man inser att den nya tekniken i sig har en upphetsande effekt på vissa människor.

Det finns redan ett flertal postorderföretag som säljer pornografiska filmer på CD-ROM. Var och en som har sett film på sin dator vet att bilden oftast är liten och av dålig kvalitet, att ljudet ibland hackar, med mera, med mera. Ändå köper folk dessa CD-skivor. I Italien är varannan såld CD-ROM en porr-CD (i hela världen ligger siffran på ungefär 10 %, därmed ingenting ont sagt om italienare). Anledningen är som antytts ­ teknofili. Att närsynt böja sig fram för att se den suddiga bilden på datorskärmen är för teknofilerna många gånger mer upphetsande än att se samma film på video. Detta trots att videofilmerna både är billigare och av bättre teknisk kvalitet.

Kanske är det just datorns könlöshet som lockar, själva gråheten i platsen. Att omvandla denna arbetshäst, objektivitetens och det rationella tänkandets yttersta symbol till ett forum för sina egna låga lustar. Ungefär som att förföra en katolsk munk.

Perversionen djupnar

Men teknofilin handlar i sin mest maligna form inte enbart om pornografi. De hårdast drabbade teknofilerna får en kick av allt de gör med datorn. Medan de aldrig skulle lägga en vanlig patiens på köksbordet kan de sitta timme efter timme och spela patiensspel på datorn. De tar till datorn även för uppgifter som mycket enklare låter sig göras med papper och penna - till exempel för att skriva en inköpslista när de ska gå och handla. De kommunicerar via modem med människor på andra sidan jordklotet, men gör inga försök att ta kontakt med sina närmaste. Den substanslösaste och mest monotona av uppgifter, som att upprätta ett register över gamla Fantomen-episoder, får, när den utförs med hjälp av datorn, för teknofilen ett skimmer av meningsfullhet och betydelse.

Hur ska man då behandla detta nya fenomen? Är det en perversitet, en abnormitet som bör stävjas i sin linda? Nej, det kan man nog inte påstå. Teknofilerna i sig är rätt harmlösa och skadar i allmänhet varken sig själva eller sin omgivning.

Och vad som försigår i enrum, mellan en man och hans dator, är kanske ingenting som vi bör lägga oss i.

Niklas Frykholm