Dr. Dreyels fantastiska mirakeldroppar

Neurokemin gör sitt triumftåg över världen. De framgångsrika behandlingarna av psykiska sjukdomar med olika former av droger och preparat har åter aktualiserat den uråldriga konflikten mellan ande och materia.

Piracetam är ett läkemedel som från början användes till att behandla senil demens, alkoholism och slaganfall. Nya undersökningar har dock visat att drogen även kan förbättra minnet och höja inlärningsförmågan hos fullt friska människor. Det rör sig alltså om en slags "intelligenspiller", eller "smart drugs" som de kallas i den undergroundkultur som formats kring fenomenet. Där räknar man till ett femtiotal olika vitaminer, enzymer och andra preparat som utan allvarligare biverkningar påstås höja den mentala kapaciteten.

Många forskare ställer sig skeptiska till dessa nya ämnen. Biologernas argumenet är att den mänskliga hjärnan är ett komplicerat system, som utvecklats under många miljoner år, och att effekterna av att under lång tid tillföra olika kemiska substanser omöjligen kan uppskattas. Många psykoterapeuter menar å sin sida att människans tankeliv inte kan reduceras till fysikaliska processer.

Men eftersom preparaten är nya är det ingen som egentligen vet hur bra dessa "intelligensens steroider" fungerar. Vad man vet är att det finns klara kopplingar mellan hjärnans elektrokemiska aktivitet och bärarens mentala tillstånd. Det är också välkänt att hjärnblödningar, så väl som vissa medicinska preparat, kan orsaka humörrubbningar och personlighetsförändringar.

Medvetandets natur har alltid varit ett problem för vetenskapen. Medan vi med stor precision kan förutsäga olika fenomen i naturen är vi fortfarande inte på det klara med vilka "vi" är, som gör observationerna och förutsägelserna. Och att en klump fysisk materia kan uppnå självmedvetenhet förefaller lika paradoxalt som universums uppkomst ur tomma intet.

Men intelligenspiller är kanske inte lösningen på alla våra problem. Åtminstone i mytbildningen kring de stora poeterna förknippas genialitet ofta med djup olycka. Här kan dock en annan sorts mirakeldroppar komma till vår undsättning.

Ny forskning har nämligen upptäckt samband mellan förekomsten av signalsubstansen serotonin och olika depressiva tillstånd. Läkemedel som utnyttjar detta faktum, s k serotinhämmare, finns redan ute på marknaden. Det mest kända av de här "lyckopillren" är förmodligen Prozac som i dag används av c:a sex miljoner amerikaner.

Att lyckopiller, precis som elchocker, kan vara en hjälp för människor som befinner sig i svåra ångesttillstånd, råder inget tvivel om. Mer moraliskt tveksamt blir det när fullt friska människor använder dessa preparat för att tillfälligt lätta höstdepressionen. Huvudvärkstabletter äts i dag av många som om det vore godis och antibiotika håller på att förlora sin betydelse som läkemedel, på grund av det utbredda missbruket. När läkare konkurrerar på en öppen marknad, kan patienten alltid vända sig till den som skriver ut de preparat hon kräver. Depressionshämmare kan komma att bli allt vanligare i handväskor och plånböcker.

Flera författare har föreställt sig samhällen där folket hålls under förtryck med olika typer av lyckodroger, exempelvis Stanislav Lem och Aldos Huxely. Karl Marx såg ju, som bekant, religionen som precis en sådan drog. Undersökningar gjorda i dag visar att psykofarmaka i större utsträckning ordineras till "utslagna" och "arbetare", medan "intellektuella" oftare behandlas med samtalsterapi.

Det finns en föreställning om att lycka kan delas upp i "falsk" och "äkta" lycka. Äktast är lyckan från kärlek och vänskap, mest falsk är den som kommer från droger och elchocker. Pengar, TV-program och roliga historier hamnar någonstans mitt på skalan. Att tillgripa en falsk lycka för att komma över en äkta olycka ses i allmänhet som moraliskt förkastligt.

Men hur förklarar man för någon som känner sig helt uppfylld av lycka, att hon egentligen inte är lycklig? Problemet är att eftersom lycka är en känsla, så finns det ingen skillnad mellan att vara lycklig och att känna sig lycklig. Föreställningen om falsk och äkta lycka är kanske bara en kvarhängande moralitet, som med tiden kommer att försvinna. Kanske kommer termen "lycklig barndom" i framtiden att vara lika förknippad med tillgången på Prozac i familjehemmet som med kärlek, ömhet, aga eller incest.

Kanske kommer "fri vilja" i framtiden att få en helt ny mening när det blir möjligt för oss att välja, inte bara våra handlingar, utan också våra tankar och känslor, genom tillförsel av det rätta neurokemiska preparatet?

Men framtiden är redan här. I Sydafrika rekommenderar man ofta stökiga barn att ta lugnande medel, så att de skall kunna följa med bättre på lektionerna. Se där, ännu ett fruktbart användningsområde för: