Det är inte rättvist!

Alla som har vuxit upp med syskon har nog en känsla för vad rättvisa är. Rättvisa är att noggrant (helst med linjal) mäta upp kakor och godsaker. Rättvisa innebär att alla ska få lika bra julklappar av alla och kanske främst att föräldrar ska tycka lika bra om alla sina barn.

Fastän från början handlade det nog inte riktigt om rättvisa. Man hade inte så värst mycket att invända om ens egen tårtbit råkade bli litet större. Rättvisa kan handla om att vara säker på att ingen har fått mer än vad man själv har fått. En del tycks fortfarande inte ha kommit längre än så när det gäller rättvisa.

"Jag är rättvis", säger dom. "Alla andra är bara avundsjuka. Det är ganska rättvist att dela lika, fast rättvisast skulle det vara om jag fick mest."

Andra människor kommer fram till att, jo, det vore nog rättvisast om dom avstod från det extra lagret pålägg på smörgåsen och i stället använde pengarna till att rädda livet på några hundra barn i tredje världen. Inte för att dom gör det, men ändå. (Ingen annan ger ju bort pengar, så varför skulle dom göra det? Det skulle väl inte vara rättvist om bara dom gjorde det?)

Men man känner ändå att världen borde vara rättvis på någon grundläggande nivå, för det -- ja, det ska ju vara rättvist. Man blir litet besvärad av alla orättvisor man ser. Man tror inte på Gud, det gör nästan ingen nuförtiden, men någon slags rättvisa borde vara inbyggd på något sätt. Det borde finnas någon slags koll.

Då kommer man på det här med kompensation. Man kommer på det och blir snart av med alla besvärande tankar och kan fri från funderingar och bekymmer sjunka ner i skinnsoffan framför kabel-TV:n. Vad man kommer på är att ingenting egentligen är orättvist. Saker verkar vara orättvisa eftersom vi bara ser en liten del av verkligheten. Om vi kände till alla fakta skulle vi se att den som missgynnas på ett område kompenseras på ett annat, genom att i precis lika stor utsträckning gynnas. Ekvationen går jämt ut. Allting blir plus minus noll och alla är glada och nöjda. Jätterättvist.

Om man till exempel läser i tidningen att en tolvårig flicka har blivit världsmästare i schack, så kan man tänka att hennes föräldrar varje morgon drivit henne till schackbrädet med slag och sparkar, att hon helt saknar vänner och sociala färdigheter och att hon innerst inne är djupt olycklig. Det behöver naturligtvis inte vara så, men tänk så orättvist det skulle vara annars.

Om man hör talas om en blind kan man tänka att han har fått ovanligt skarp hörsel i stället. Hör man talas om en dövblind kan man tänka att hon har fått ett skarpt luktsinne. En hjärnskadad har fått ett gott hjärta i stället.

Ibland kan det dock bli litet svårt att få det att gå ihop. Om några tusen femåringar dör i kolera till exempel. Det kan verka svårt att hitta en bra kompensation. Man kan tänka att dom var alldeles omtöcknade av sjukdomen, så att dom hela tiden var mycket lyckliga, men det låter inte riktigt trovärdigt. Eller så kan man tänka att dom kom till himlen och att dom sitter där nu och dricker Coca Cola och spelar Nintendo, som vilken normal unge som helst. Fastän man trodde ju inte på Gud? Jamen,man får väl tro litet grann då. Huvudsaken är att det blir rättvist.

Fastän sen kan det ju hända att det är man själv som blir olycklig. Kärlek och pengar sviker en. Anhöriga och vänner går bort. Då blir det mycket svårare. När det gäller en själv så vet man ju precis allt vad som hänt, så det är svårt att hitta på något och sen tro att det verkligen är så.

Dessutom vill man inte alltid hitta på någonting. Man tycker att man har rätt att vara olycklig, att man har rätt att tycka att världen är orättvis. Då blir man inte glad om någon hävdar att man egentligen borde vara lycklig eftersom man fötts i ett rikt land och har hälsan i behåll, eller vad det nu kan vara.

Det är nog orättvist ändå, kommer man fram till i slutändan. Världen över huvud taget är nog rätt orättvis, när man tänker efter, men den borde inte vara det. Allting borde vara rättvist jämt! Det är fel någonstans! Det skulle inte ha blivit så här! Det är inte rättvist att det ska vara så orättvist!