Husmodertips från 1934

Ur Husmoderns Köksalmanacka

Var rädd om Edra golv

Första villkoret för att ha snygga golv är att de inte i onödan smutsas. Lär familjen att väl torka sina fötter på den oömma farstu- eller tamburmattan. Lär barnen att inte traska igenom hela våningen med smutsiga skodon - är det mycket smutsigt ute, kunna de ev. byta skor i tambur eller kök. Torka dessutom genast upp vad ni spiller på ett golv, av vad slag golvet än är.

Ett parkettgolv är mycket vackert men svårskött som ett bortskämt barn. Det tål ju inte en vattendroppe. Några lösa mattor här och var underlättar betydligt parkettens, och alla golvs, skötsel.

Parkettgolv skall varje morgon ej sopas utan torkas med ylletrasa - denna gnidning med yllet hjälper upp boningen avsevärt och golvet behåller längre sin glans. Varannan vecka skall golvet bonas och en gång i månaden först tvättas med bensin eller terpentin och sedan ingnidas med bonvax och bonas. Det är ett hårt arbete, men underlättas mycket, om man stryker på litet bonvax. (Det är arbetet som kommer golvet att glänsa, ej vaxet). Tar man för mycket bonvax blir arbetet tyngre och så blir golvet strimmigt. Man kan till hjälp taga en elektrisk bonare (i städerna får man hyra sådana), men även om den underlättar arbetet, är den dock ganska tung att föra. I Frankrike bonar "man", och det är alltid en man, som sköter golven där - med foten. Det vore kanske efterföljansvärt. En gång om året får man gnida parketten med järnfilspån, som tar bort all ingrodd smuts, och sedan bona.

Korkmatta i ett rum, som ej så mycket användes, blir mycket vacker om man varannan morgon torkar den med ylle och varannan med mjuk urvriden trasa. Men all tvättning skall ske varsamt, så att inte fernissan lider. Annars tvättar man den var dag. När man tvättar korkmattor, får man se till att man genast tar upp vattnet, så att ingenting rinner ned mellan skarvarna och blöter upp underlaget till mattan. Ett par gånger i veckan skall ni torka mattan med skummjölk eller såpvatten, ehuru det nog är så att såpvatten med tiden fräter.

I vanliga fall torkar man inte av en ej så smutsad korkmatta för hand, man har en våt trasa på moppen eller skaftborsten och sveper över golvet - och utomlands torkas golven aldrig på annat sätt, Men en svensk husmor vill säkert åtminstone en gång i veckan torka golven "för hand", så att hon riktigt kommer åt i hörn och vid panelen. Fernissade, oljestrukna golv skötas som korkmattor.

Både fernissade golv och korkmattor skola omfernissas - köp god om än dyr fernissa - när den förra fernissan börjar gå av. Det är mycket arbetsamt att sköta golv (korkmattor) då fernissan gått av, och vad golven beträffar får man slutligen behandla dem som skurgolv.

Oljemålade golv, som väl mest förekomma på herrgårdar, skola skötas som ett fernissat golv. Och skyddas med mattor, så färgen ej går av.

Klädvård

Det lönar sig inte att skaffa sig vackra dyra kläder, om man inte sköter dem. Skötseln är lika viktig som ett gott tyg, ett bra snitt. Så fort ni kommer hem från ert arbete, byter ni klänning och låter den använda klänningen hänga en timme i rummet innan den hänges in i garderoben. Kappan hänger ni naturligtvis på galge (liksom klänningen). Glatta, blankpolerade vanliga trägalgar duga utmärkt och äro billiga. Men en för varje plagg. Och sätt in galgen ordentligt. På bilden till höger ser ni hur den inte och hur den skall stickas in. Se också till att glagen ej är för bred, då gör den märken på ärmarna. Hatten hänges på hattställ, som sättes in i ett skåp eller garderob. Den slänges aldrig på klädhyllan i tamburen! Där fångar den bara damm. Handskarna slätas ut, scarfen vikes ihop väl och läggas i en låda. Skodon bytas vid hemkomsten och genast sätter man läster i dem. Har man om dagen lästerna stående i inneskorna, så sätter man dem automatiskt i promenadskorna när man kommer hem. Varje morgon ser man efter, om det är hål på strumpan och lagar! Tvätta strumporna själv, det är uträkning! Ha alltid två par i gång och lägg ett par i blöt var kväll och torka dem nästa dag. Skorna borstar man själv med mycket litet kräm, men gnider dem kraftigt blanka. Borsta hatt, kappa och klänning, innan ni går ut om morgonen, och vaka över fläckar.

Men utom denna dagliga skötsel, måste naturligtvis kläderna ofta grundligt ses över i dagsljus. Inte i eldsljus, när ni kommer hem från arbetet på kvällen. Tyck inte att uttrycket "ett stygn i tid" är slentrianmässigt, det är egentligen kvintessensen av hela klädvården, om man nu ej har mycket att spendera på kläder. Ser ni att t ex en armbåge börjar bli tunn, så sätt en lapp under och träd med små stygn i tyget. men träd helst med trådar av tyget. Tar ni silke på ylle märks det lätt. Blir det sedan verkligen hål, så försök sätta in en lapp omärkligt (se Konststoppning) eller ändra klänningen något, så att lappen går in som en del av garnityret.

Glöm inte att taga ut en fläck genast om det går. Annars får ni taga ut den när ni ser över kläderna. Vi vilja påpeka, att tvål och vatten ofta är mycket bra, likaså kaffesump, denaturerad sprit, att eukalyptusolja tar bort många fläckar, utan att taga ut färgen, att bensin eller koltetraklroid är bra för fettfläckar, men ev. lämna en ring, och att en gröt av piplera, som torkat fullständigt och så bortats bort, tar ut fläckar på herrkläder.

Så pressning. Liksom en ordentlig och vårdad herre ofta vill få sina byxor pressade, måste också en dam då och då pressa sina kläder, annars se de medtagna ut och inte fräscha. Och bär ni ett vitt garnityr av något slag, så skall det vara vitt, d. v. s. rent.

Mycket klokt är att alltid ha två vita garnityr att byta ed. Är man händig kan man lätt nog ordna små, små tryckknappar, så att man kna knäppa på garnityret när man byter och slipper sy fast det.

Tvätthandskar bli i längden billigast (såvida man inte går in för svarta handskar). De tvättas i ej för varmt tvålvatten, sköjas i rent vatten. I sista sköljvattnet tvålar man lätt in handskarna. Så blåsas de upp, hängas på tork (ej nära värme) och gnuggas, när de äro halvtorra. Intvålningen i sköljvattnet gör att de bli mjukare.

Kasta inte bort ett plagg, därför att det är så nött, att ni inte kan använda det, som det är. Sprätta sönder det och tvätta det och undersök sedan om ni ej kan göra något annat plagg av det. Gamla blusar kunna bli scarves, klänningar jackor och blusar, m. m. och kom ihåg att färning kan göra underverk.

Upp till kamp mot flugor och andra flygfän

Ännu för ett tiotal år sedan ansågs flugan endast besvärlig, man ville ha bort henne, därför att hon irriterade. Husmödrarna voro också måna om, att hon inte blev bofast i skafferiet, så maten täcktes i bästa fall nödtorftigt över. Vi minnas från anno dazumal en sommar på rama landet i ett hem där den största hygien annars rådde, men där tallrikarna på det dukade bordet ofelbart finga bytas om mot nya, ifall man av en händelse dukat bordet någon minut för tidigt, de blevo nämligen under väntetiden helt svartprickade. Nå, dessa svarta prickar störde värdfolket ur rent estetisk synpunkt, men inte det ringaste gjordes att utrota flugorna, eller som man nu gör, försöka att förebygga att flugor alls slå sig ned. Vi måste se flugfrågan ur annan synpunkt, ur hälsosynpunkt, vi få inte endast tänka på att få äta och sova i fred utan försöka utrota flugorna. Tänk på alla sjukdomar, som spridas av flugorna, vilka äro bärare av oändliga mängder bakterier. På husmodern vilar det största ansvar härvidlag, en minutiös rehål lning av hemmet är nödvändig. Man har gjort beräkningar att i statsdelar, där hemmen sköttes ordentligt, bar varje fluga på sig "endast" 20 000 till 100 000 bakterier, medan i sämre skötta fattiga kvarter en fluga kunde stoltsera med 500 miljoner bakterier. En fluga, förstår ni. Och tänk på att den där första fluga i april t ex som ni kanske helt enkelt glatt hälsade som ett vårtecken, den kan i september ha givit upphov till nära 26 miljoner flugor. Visserligen leva inte alla - då skulle väl vi knappast leva - men det är ju ändå siffror som tala.

Här är inte platsen att upplysa om, hur fluglarverna skola förintas redan i gödselstacken, där flugan så gärna lägger äggen, vi måste i stället tala om vad husmodern kan göra.

Hon skall framför allt hålla allt ytterst rent. Men för att kunna det måste hon i hygienens intresse ha hushållet så enkelt ordnat som möjligt påsommaren. Kan man ha nät för alla fönster, är det av stor hjälp. Spänn dem i ramar, som kunna tagas ut och sättas in. Köp så litet mat som möjligt i taget, anrätta inte mer än som går åt. Sätt aldrig någon mat utan skydd i vare sig skål eller skafferi. Under måltiden kan man visserligen stundtals lämna maten obetäckt, men vi skulle vilja förorda att man sererade fisk och kött i kärl med lock, alltså i karotter. Kökshinken skall ha lock, som skall vara stängt, och man skall tömma den dagligen. På soptunnan, i vilken den tömmes i staden, skall genast locket läggas på, och är man på landet skall avfallet gräas ned i jorden, man skall inte som förr bara lassa på hög för att riktigt locka flugorna att lägga ägg där eller suga till sig gift, som vi sedan få i kroppen.

Renlighet är även bästa medlet mot myggor, loppor, m. m. Tvätta golven var dag, spruta Flit eller annat medel uppåt väggarna och håll dörrar och fönster (försedda med nätduk) stängda så mycket som möjligt timmarna före sängdags. Och gör en mygginspektion innan ni somnar - nere vid panelen sova myggen gärna.

Hur blir man du?

Först ett råd; bliv inte du i onödan. Inte alls av snobbighet utan därför, att duskap liksom utsätter oss för diverse taktlösheter. Jämför endast det sätt, på vilket man behandlar varandra före och efter duskap. Före formellt, ögonblickligen efter familjärt - men de båda parterna känna varandra dock strängt taget lika mycket före som efter titelbortläggningen! Dock skall man visst bli du med personer, även om man ej kommer mycket samman med dem eller särskilt sympatiserar, om det på den orten är brukligt att man blir du.

Men kom ihåg, att det alltid är damen, som föreslår duskap med en herre, alltid den äldre, den högre placerade som föreslår duskap med den yngre, den lägre placerade. Det är således den unga flickan som säger till en herre: "Låt oss lägga bort titlarna", och han svarar: "Tack för vänligheten." Kanske taga de så varandra i hand. Och det är den äldre eller högre placerade damen, som säger till en yngre: "Jag tycker att vi nu känt varandra så länge, att vi kunna bli du.", eller, om hon är mycket äldre: "Vill inte Ebba säga tant till mig?" Den yngre svarar då: "Tack tant", eller "Så snällt av tant".

En högre placerad eller äldre herre säger till en yngre: "Jag föreslår att vi blir närmare bekanta", eller "Kunna vi inte lägga bort titlarna?", och den yngre svarar: "Tack för vänligheten", och så är det gjort. Handskakning behövs ej och framför allt behöver man inte dricka duskål eller göra armkrok eller dylikt.

En herre föreslår aldrig du med en dam, och gör han det bör hon absolut straffa honom med att neka. Att han föreslår du visar antingen missaktning eller den största brist på uppfostran.

Så kan det ju hända, att en tredje person, en gemensam bekant (dam) föreslår duskap mellan två damer. Hon säger till exempel: "Jag tycker ni varit så länge bekanta, att ni gärna kunde bli du", och då kunna parterna inte göra annat än gå med på det. Även en herre kan föreslå duskap mellan två damer, men gör det sällan då det lätt anses påfluget.

Men så kan det hända, att en herre eller dam föreslår duskap mellan en herre och en dam. Göres förslaget i en stor krets, där alla andra äro du, svarar damen ja, men hon behöver visst inte annars svara att hon vill bli du, bara därför att en utomstående föreslår duskapet. Hon säger visserligen inte rent ut nej - det skulle vara taktlöst - men hon kan undvikande svara: "Det tror jag allt vi vänta med", om hon nu inte vill bli du med herrn i fråga.

Även om det är åldern som avgör vem som föreslår duskap, så brukar dock en gift dam föreslå du med en ogift dam, även om den ogifta är litet äldre. Är hon mycket äldre föreslår hon själv du.

Husmoderns minneslista

När julen är slut och man fått litet lugn efter all ansträngningar, är det tid att göra upp planerna för det nya året. Och, itne sant, sedan blir det en utmärkt aledning att göra en inventering av hela vårt hus och hem. Hemmen behöve minst en sådan årlig inventering, då man grundligt går igenom altl sitt ägandes gods och också har tid med att taga itu med lagning, ty vintermånaderna äro ju relativt litet upptagna. Allt som nu kan lgas i hemmet i fråga om kläder, linne (töm lådor, skåp och garderober), husgeråd möbler - och i fråga om möbler kan en händig husmor lätt reparera många defekter, bara hon vill - skall göras. Ty tag inte exempel av forna tiders husmödrar, som väntade med stoppning och lagning m. m. till somamren. Då skall ni vila! Det som i möbelväg inte går att laga hemma, skickas bort, men är det inte nödvändigt, att laga det med detsamma, väntar man därmed till sommaren, då hantverkarna i regel äro billigare emedan det då ej är säsong. Men inte heller allt det andra går ju att laga, hur duktig man än är, och man måste köpa nytt, både kläder, linnevaror, glas, porslin. Vänta då med uppköp tills resp. föremål säljes billigast, vitvaror till exempel på nyåret, glas och porslin närmare sommaren. Men anteckna vad som skall nyanskaffas i Köksalmanackan, så glömmer ni det inte.

Vad har husmodern att särskilt lägga på minnet under april och maj? Först och främst kampen mot malen. Redan i februari, men vanligen i mars, måste man gå till den första attacken: hänga ut och piska alla kläder, rengöra garderoberna och peppra ned, vad som möjligen kan peppras ned. Men vanligen måste ju detta dröjas med till våren, då man definitivt lägger undan vinterkläderna. Medan kläderna hänga ute, rengöres garderoben. Om man så kan rengöras hyllor, golv och väggar med formalinlösning eller också med kolokvintlut. Några hekto kolokvint kokas i ett par liter vatten och får svalna. (Se för övrigt art. mot malen Köksalmanackan 1933.)

Så äggen. Nu vid påsktiden bruka äggen sjunka i pris och då kan det vara tid att lägga in dem. Men med nuvarande låga äggpriser året om, är det dock knappast idé (åtminstone på en del orter) att lägga in annat än helt litet. Äggen skola vara genomskinliga. Varje ägg hålles i ett mörkt rum mot ett ljus. Inga mörka fläckar få synas, då duga de ej till konservering. De läggas ned i vattenglas - en del vattenglas mot tio delar vatten.

Så apelsinerna: konservera dem! Och slutligen krukväxterna, de böra vid det här laget planteras om (se artikel Köksalmanackan 1933).

Under maj månad peppras de sista vinterkläderna ned (mattor och pälsar lämnas ev. till förvaring borta) och sommargarderoben ses över. Har ni inte förut försökt er på klädsömnad, är tillfället nu lämpligt. En utmärkt handledning är Husmoderns presentbok Att sy och prova för hela familjen. Mönster kan man också få från Husmoderns mönsteravdelning, likaså personliga mönster efter självvald modell.

Ni kommer att förvånas över, hur mycket ni sparar genom att själv sy edra egna och barnens kläder. Men följ noga alla anvisningar.

Sen kommer juni.

Hela sommaren ligger nu framför er, årets bästa tid, då ni och familjen skola samla krafter för hela året. Glöm därvidlag inte er själv: förenkla hushåssmaskineriet, så att ni själv får vila, låt barnen gå utan strumpor, så strumppåsen står tom. Släpp in sol och luft, ligg för öppna fönster. Även om ni bor i staden så tag vara på stunderna och tillbringa halva dagar i omgivningarna. Kallbada gärna, men se till att badet räcker högst tjugo minuter, en halvtimme i taget. Men bada ev. på mycket heta dagar ända till tre gånger. Solbada med försiktighet.

Husmorsintresset kretsar dessa dagar kring konservering. Se här en del recept.

Mycket klokt är att ni för bok över konserverna och antecknar, när ni tar någon burk eller flaska, samt dessemellan kontrollerar, att anteckningarna stämma. Och ett råd: ha alltid ett litet lager av sådana konserver, som ni själv ej konserverar. Var husmor vet, vilka konserver som hon har mest nytta av. Kom ihåg att genast ersätta vad ni har förbrukat.

Vi antaga att ni nu köpt i förråd litet äpplen och diverse grönsaker. Det gäller att hänga grönsakerna i torrt och svalt rum, samt lägga ut äpplena (helst med papper om varje, sedan de "svettats") på långa hyllor i svalt rum. Får, kål och vilt är säsongmat. Slutligen se över och sy nytt till er egen och barnens garderob.

Varje ansvarskännande husmor ser vid denna tid igenom sin hushållsbok och drar sina slutsatser. Har man levat över tillgångarna, och i så fall varpå beror det? Eller har man sparat en slant, och på vad?

Husmodern kan aldrig få ett gott grepp över sin hushållsstat, om hon inte uppgör en budget, det vill säga gör upp en plan för vad varje post inom hennes utgiftsstat högst får gå till. Först skriver hon då upp alla olika utgiftsposter som förekomma i hennes hem och - tar faktiskt med dem alla! Sedan delar hon dem i fasta och inte-fasta utgifter. Till de fasta höra hyra, skatter, försäkringar, telefon m. m. Till de inte fasta: föda, kläder, nöjen, läkare m. m. Och det är naturligtvis på dessa man får jämka för att få det att gå ihop. Och glöm inte posten oförutsedda utgifter!

Om husmodern är ärlig, måste hon nog erkänna, att hon ibland gjort dåliga köp, ex. tyget till vinterkappan! Varför? Därför att hon inte besatt nog varukännedom. Så ser hon, att, om hon köpt en viss sak på annan tid, kunde hon ha fått den billigare, eller att, om hon köpt ett litet lager på en gång, hade hon förtjänat på det - och hon lovar bot och bättring till nästa år. Nå, ja, detta sistnämnda fall är det ju inte alltid hennes fel; hon har inte haft engar just i det ögonblick hon kunnat göra en "god affär". Och för övrigt; man får inte blint köpa i förlag, även om det är billigt - alla realisationsköp äro ej goda!

Niklas