Sanningen Sanningen den är så svår att ta uti sin mun Enklast är att låta den förbli tyst och stum Små vita lögner som används för att narra I väntan på att stormen ska bedarra Förhållanden är svåra, något vi ej kan förstå Vi hittar nån vi tycker om och sedan blir vi två På vår väg så märker vi ej nätet som vi spinner Vi snärjer in oss och tror att trägen vinner Så en dag så står vi där med prästen och en ring Då ska vi avge löften till varann om ingenting Sen skaffar vi volvo, en vovve och en villa Och frågar oss själva hur det kunde gå så illa När vi bott tillsammans i en herrans massa år Och tror att allting alltid är precis som igår Då inser vi att frun inte var med sin vänninna I förra veckan när hon skulle gå och spinna Så en dag så slutar allt med dunder och med brak Vi skiljer oss och slutar leva under samma tak Vad var det som gick fel, det vill vi veta gärna Men vi vill inte fatta vad som är pudelns kärna Det verkar vara otroligt svårt att säga ett förlåt Att människan är korkad är nog inget att göra åt Vi måste nog ändå försöka leva med varandra, Du, och jag, tillsammans med de andra

<< Tillbaka Lyssna >>

"Det var en gång en vacker värld av människor och natur
Det fanns inga länder, rena stränder och inga djur i bur
Så en dag kom någon på att han ville komma upp över andra
Så istället för att stå på samma nivå börja′ man klättra på varandra"
- Big Fish