Ingemars hemsida

Tornet är den del som bär upp maskinhuset och rotorn. Det kan antingen vara ihåligt av stål, av fackverkstyp, eller av betong. De allra flesta levereras med ett ihåligt torn av stål, i sektioner om 20-30 meter. Sektionerna bultas sedan ihop på uppställningsplatsen.

Ihåligt torn av stål. Tornen görs koniska för att öka hållfastheten. Tornen körs ut till uppställningsplatsen i delar, där de senare monteras ihop.

För att öka hållfastheten och spara material gör man tornen koniska, med ökad bredd nedtill, se figur. Dessa är även de bästa ur säkerhetssynpunkt då personalen som skall underhålla kraftverket, kan klättra på en stege på insidan av tornet.

Torn av fackverkstyp är den billigaste lösningen, eftersom de bara använder hälften så mycket material som de ihåliga. Det sämsta med denna typ av torn är utseendet som av många upplevs som fult, detta har gjort att fackverkstypen har försvunnit från marknaden för större, moderna vindkraftverk.

Eftersom vindhastigheten ökar med höjden är det oftast en fördel att ha ett högt torn. Här måste man ställa kostnaderna och fördelarna med ett högt torn, mot varandra. Ett 10 meter högre torn koster ungefär 130 000 kronor extra, så man måste göra noga mätningar av vindhastighetsökningen med höjden, för att se om det verkligen lönar sig. Ett typiskt 600 kW kraftverk har en tornhöjd på 40-60 meter.