Ingemars hemsida

I stallreglerade vindkraftverk, används samma teknik som får flygplanen att störta. När attackvinkeln (dvs. när vinkeln på vingen jämfört med vindriktningen) blir för stor, t.ex. när ett flygplan försöker stiga för snabbt, uppstår turbulens på vingarnas ovansida och lyftkraften försvinner.

Hos stallreglerade vindkraftverk ökar attackvinkeln då vindhastigheten blir högre. I figuren kommer då vinden mer underifrån, turbulens uppstår på vingens ovansida (grå), och lyftkraften avtar.

På vindkraftverk ser det lite annorlunda ut, vingarna är vridna. Detta för att den relativa vindhastigheten på vingen är högre ju längre ut på vingen man kommer, och att attackvinkeln blir mindre ju längre ut på vinkeln man kommer, jämför de gröna och blå linjerna i figuren. Den svarta pilen i figuren visar lyftkraftens riktning, vilken är vinkelrät mot vindriktningen (grön). Kraften kommer att vrida vingen runt navet, men kommer också att böja den lite. Vid högre hastigheter kommer attackvinkeln att öka och vid tillräckligt hög vindhastighet kommer turbulens att uppstå på ovansidan av vingen, och rotorn tappar fart.

Vridningen på vingen gör också att turbulensen börjar längst in på vingen, för att sedan gå längre ut med ökad vindhastighet. Detta kallas stallreglering. Den vindhastighet som stallen inträffar beror på vingens utformning, men vanligtvis vid 24-25 m/s. Hastigheter över denna kan orsaka skador på vindkraftverket om det är igång.

Det bästa med stallreglerade vindkraftverk är att inga rörliga delar behövs eftersom vingarna sitter fastbultade i navet. Å andra sidan krävs avancerad aerodynamisk design, samt lösningar för att minska vibrationerna orsakade av turbulensen. Omkring 2/3 av alla vindkraftverk som installeras idag är stallreglerade.

På större turbiner, 1 MW och uppåt, tillämpas ibland aktiv stallreglering. Här tillämpar man samma princip som vid pitchreglering. Detta för att få högre vridmoment vid låga hastigheter. Här används endast fåtal fasta steg, beroende på vindhastighet. När kraftverket når sin maxeffekt vrids vingarna åt motsatt håll som vid pitchreglering. Vinden angriper då bladen med en större attackvinkel och det bildar mer turbulens, med effektbortfall som följd.

En stor fördel med denna typ av reglering är att effektuttaget vid lägre hastigheter blir högre, samt att effekten nästan går att hålla exakt som maxeffekten vid högre vindhastigheter. Stallreglerade vindkraftverk får oftast ett effektbortfall när vingarna går in i djupare stall. En nackdel är att den extra utrustningen är dyr.