Finns det en förklaring till Förintelsen Christer Johansson 1997

Finns det en förklaring till Förintelsen?

INLEDNING

"The Jews were forced to lie face down in a row. The policemen stepped up behind them, and on a signal from the first sergeant fired their carbines at point-blank range into the necks of their victims.

The first sergeant then moved a few yards deeper into the forest to supervise the next execution. So-called "mercy shots" were given by a noncommissioned officer, as many of the men, some out of excitement and some intentionally, shot past their victims.

By mid-day alcohol had appeared from somewhere to "refresh" the shooters. Also around mid-day the first sergeant relieved the older men, after several had come to him and asked to be let out. The other men of 1st company, however continued shooting throughout the day".


Händelsen utspelade sig för drygt 50 år sedan den 13 juli 1942 i den lilla sydpolska byn Jozefow.

De som systematiskt sköts i huvudet av tyska polismän var några tusen judar, där den enda anledningen till att de avrättades var just det att de var judar.

Händelsen är fruktansvärd sett från många synvinklar och aspekter , men ändock bara en liten del av det rasistiskt inspirerade systematiska utrotandet av människor - det vi kallar Förintelsen.

När man läser om Förintelsen drabbas man av äckel och empati till offren. Man lever sig in i deras dödsångest, men man känner sig också hjälplös och oförstående. Hur kunde det bli så här. Varför skjuter dessa polismän försvarslösa judar i huvudet, av den enda orsaken att dom är judar?


Syfte

Syftet med detta paper är att, med hjälp av Detlev Peukerts kapitel "The genesis of the final solution from the spirit of science", Christopher Brownings kapitel "One day in Josefow" samt Zygmunt Baumans bok "Auschwitz och det moderna samhället", ge en socialpsykologisk aspekt på Förintelsen. Sociologerna Peukert och Baumans texter inriktar sina analyser kring samhällets modernisering och hur det nya samhället som växte fram ledde in mänskligheten mot förintelsen. Browning inriktar sig på de "vanliga" människor bakom exekutionsgevären. Han ställer sig frågan hur alla dessa bödlar var kapabla att genomföra blodiga massmord.


SAMHÄLLETS UTVECKLING MOT FÖRINTELSEN

Finns det en förklaring till Förintelsen? Svaret är givetvis ja.

Allting har en förklaring, men sökandet efter att hitta en förståelig förklaring till något så ofattbart är svårt. Det finns en risk att man, i sitt sökande av bakomliggande orsaker, förenklar och tvingas konkretisera, och att det då kommer bort att Förintelsen har sin upprinnelse i många olika faktorer. Fristående men komplexa och övergripande.

Varför uppstår lätt, denna beskrivna, förenkling av tankegångar och forskning om orsakerna bakom Förintelsen?

Förintelsen genomfördes för bara drygt 50 år sedan, och grogrunden kom från ett, kan man tycka, modernt högt civiliserat och kulturellt utvecklat Tyskland, mycket nära dagens moderna rationella samhälle. När något så otäckt kunde hända mitt i vår högt utvecklade civilisation, blir ofta svaret - eller snarare försvaret - att det måste ha varit något sjukt och onormalt som smög sig in i vårt moderna samhälle, och att detta onda bara skulle kunna jämföras med en cancersvulst på en annars frisk kropp. Det paradoxala med denna teori är att man då ohjälpligt är inne i samma tankemönster som det samhälle, som födde nazisterna och gav upphov till Förintelsen, var inne på. Jag kommer att redogöra utförligare om detta längre fram i mitt "paper".


Det sjuka ska utrotas

Det sjuka kan, och har, definierats och personifierats i nazism och Hitler. Andra traditionella faktorer som vedertaget haft betydelse på vägen mot Förintelsen är bland andra; det då rådande världsläget, depressionen, dolkstötslegenden och världskriget. Alla dessa faktorer har givetvis haft betydelse, men det är lätt att faktorerna får stå i förgrunden framför det mer övergripande, svårlösta och kanske självrannsakande problemet, nämligen det socialpsykologiska. Det var och är trots allt vårt eget samhälle med dess "vanliga" människor som stått som skådeplats för Förintelsen. Förintelsen är, trots alla bortförklaringar, frukten av ett växelspel mellan samhället och dess individer. För att belysa dessa socialpsykologiska aspekter kommer mitt paper bestå av två separata delar.

Den första avdelningen kommer att belysa samhällets övergripande sociala utveckling och mentalitetsförändringar under 1900-talet. En utveckling som gav rasism, nazism och blommade ut i Förintelsen.

I den andra avdelningen kommer jag att gå in mer på individerna bakom Förintelsen. Jag syftar då inte på offren, utan på bödlarna, varför "vanliga" människor plötsligt blev massmördare?


Bakgrund

Den industriella revolutionen förändrade livsvillkoren i Europa på ett anmärkningsvärt sätt. Kanske förändrades livet på ett mer dramatiskt sätt än någonsin tidigare i människans historia. Ny teknik och vetenskapliga framsteg gjorde att 1900-talet såg ut att bli ett århundrade där 1800-talets svältförhållanden för alltid var borta. Jordbruket effektiviserades, vilket genererade i att industriarbetare kunde försörjas. Nya medicinska framsteg skapade helt nya förutsättningar att bota sjukdomar och epidemier. Många människor under 1900-talets första decennium var övertygade om att det nya livet skulle bli ett liv utan svält och sjukdomar. Människan hade kommit så långt i sin utveckling att den nu kunde klara av alla problem.

Men denna omvälvande och hoppfulla tid hade också en baksida. Samhällen och livsmönster som fungerat på samma sätt under tusentals år förändrades på kort tid. Människorna fick problem med att hitta sig själv. Den nya tiden hade nya ideal och meningen med livet förändrades från att försöka klara livhanken till ett krav på ständig tillväxt i utvecklingskurvorna. Människorna kände sig förståeligt desorienterad i denna nya livssyn.

Alltjämt sedan Darwins teorier fått gehör, hade religionens betydelse minskat, och i den nya tidens värderingar där teknik och kunskap skulle förbättra värden, fanns det inte längre på samma sätt som tidigare plats för religiösa utsvävningar. Sekulariseringen medförde att människan letade substitut till den traditionella andliga världen. Man sökte nya existentiella svar i en främmande värld.

Vetenskapen inträdde här som ett utomordentligt substitut till religionen. Eftersom tron på vetenskapen var obegränsad försökte man naturligt applicera vetenskapens nya idéer på de samhälleliga institutionerna. Darwins idéer blev till socialdarwinism, och de medicinska framstegen kunde bota även samhällets sociala "sjukdomar". Kunde man genom den nya vetenskapen till och med ställa sig över gud, var det självklart att även sociala problem kunde botas med samma medel.

Trots att den nya tiden skapade stora ekonomiska och sociala klyftor mellan människorna var utvecklingen trots allt positiv i Europa. Levnadsstandarden steg och drömmen och tron på det utopiska samhället ökade.


Tyskland

Första världskriget var en Europeisk kraftmätning som slog hårt mot Tysklands ekonomi, men framförallt på dess självförtroende. Efter 1924, då Frankrike dragit tillbaka sina trupper från Ruhrområdet, började en stabil återhämtning även för Tyskland. I USA blomstrade ekonomin i obegränsade proportioner, och med hjälp av stora amerikanska lån kunde drömmen om det utopiska samhället leva vidare även i Tyskland.

När depressionen drabbade USA 1929 och sen slog ned med full kraft i Europa i början på 30-talet kom den som en chock. Tyskland drabbades särskilt hårt i och med beroendesituationen mot USA. Tyskland hade inte stått på egna ben, och när mattan rycktes undan föll landet ihop som ett korthus.

Kvar i medvetandet hos människorna fanns den utopiska drömmen om det moderna perfekta samhället. En samhällsutveckling som de nu i depressionens spår, desillusionerade, såg utvecklas mot misär och regression. Istället för att acceptera detta nederlag göddes idén om att det egentligen fanns ett utopiskt samhälle. De miserabla förhållandena såg man som en social sjukdom, och med de vetenskapliga och medicinska framstegen i ryggen resonerade nu forskare på allvar om hur man skulle lösa problemen. Vetenskapen kunde klara allt, så varför inte dessa sociala problem. För att skydda det friska samhället måste man få bort det sjuka. Därför behövdes en "medicinering", som likt de revolutionerande medicinerna som hejdat epidemier även, lika revolutionerande, kunde hejda denna sociala sjukliga utbredning.

Men för att skilja det sjuka från det friska krävdes det att man först kunde definiera vad det sjuka bestod i. Eftersom det var vissa delar av samhället som ansågs sjukt, så var det naturligt att det blev vissa samhällsgrupper som definierades som sjuka, och inte specifika personer.

Darwins teorier om att starkast överlever applicerades, utan vidare funderingar, på hela det sociala systemet, dvs samhället. För att skydda den friska delen av samhället var man tvungen att försäkra sig om att man utrotade det sjuka.

Det sjuka skulle bort, och det var enkelt att se att tex utvecklingsstörda och psykiskt sjuka inte representerade friska grupper i samhället. Om samhället någon gång skulle tillfriskna var en eliminering av dessa grupper oundviklig. Tog det emot att avliva dem, så sågs det i alla fall som självklart att försäkra sig om att de inte kunde sprida sina sjukliga gener vidare till morgondagens samhälle. Därför infördes under 30-talet tvångsterilisering.

Inte så långt längre fram i historien gick det nazistiska Tyskland steget längre och förenklade "medicineringen" genom direkt avlivning eller "dödshjälp", som nazisterna ville kalla det.

I och med detta hade mänskligheten kommit en bra bit in på vägen mot Förintelsen.


Sverige

Samma bedömning om de psykiskt sjuka och utvecklingsstörda tillämpades även i Sverige, med tvångssteriliseringar som resultat. Rashygienen var viktig även i Sverige, men statsmakterna gav sig aldrig på att sterilisera "lägre stående raser". Det svenska samhället var heller inte lika totalitärt som det tyska. Hade den svenska staten varit lika överordnad individen, som i det nazistiska samhället kanske en liknande händelseutveckling infunnit sig i Sverige. Går man så långt i sina påståenden, måste man dock betänka det tyska samhällets specifika förhållanden. Bland annat tyskarnas dåliga självförtroende och ohjälpligt dåliga ekonomi efter första världskriget, och det faktum att rashygienen var en mycket viktig byggsten i nazisternas politik., spelade betydande roller i sammanhanget. Därför lämnar jag Sverige.


"Ohyran som skulle rökas ut"

Det blev en viss opinion mot "dödshjälpen" i Tyskland. Detta tog Hitler lärdom av när det gällde judeutrotningen, och försökte i möjligaste mån hålla den hemlig.

Att det skulle bli judarna som kom på tur borde inte ha förvånat någon. Organiserad förföljelse av judarna började så snart nazisterna kommit till makten. De beskrevs i propagandan inte bara som en underlägsen ras, de var ohyra som skulle förgöras. Med samma strävan fördes utrotningskriget mot slaverna på östfronten.

Varför blev det judarna som skulle drabbas hårdast?

Enligt många historiker har judefientlighet funnits under tusentals år. Förföljelse och trakasserier har således följt med judarna genom dess historia, och kanske kan det vara så att den tekniska utvecklingen hade nått så långt på 1940-talet att förutsättningarna fanns för att möjliggöra en regelrätt utrotning, något som inte hade varit möjlig tidigare. Man slog helt enkelt till för att tiden var mogen. Att Hitler och sedermera stora delar av det tyska samhället valde judarna som syndabockar (det sjuka) har givetvis med den traditionellt negativa inställningen att göra. Hitler var antisemit sen "barnsben" och höll på den mycket hårt ända framtill sin död. Själva orsaken grundar sig förmodligen i att Judarna som grupp passade Hitler mycket bra. Judarna utgjorde en svag minoritet i det tyska samhället som det var lätt att slå ned på.

Det finns en risk att man gör Förintelsen till en enbart judisk händelse, där det som inträffade i och med Förintelsen inte var något som rörde vårt normala samhälle, utan bara en unik grym fortsättning på judarnas lidelsefulla historia, där Hitler och nazisterna representerade det sjuka - onormala i samhället.. Tänker man på detta sätt kanske man har en optimistisk syn på samhället vi lever i. Desto värre är man då inne i samma tankemönster som det samhälle som var upprinnelsen till Förintelsen. Faller man i denna fälla förbigår man därmed de socialpsykologiska aspekterna.

Men det finns fler tankefällor. Om man istället tänker tvärt om, och anser att Förintelsen inte är en onormal företeelse utan en normal. Liknande händelser har uppenbart inträffat på fler platser och vid andra tidpunkter, och kanske måste vi lära oss att leva med det. Förintelsen som händelse tillhör mänsklighetens normala leverne, och är således inget som kommer att kunna påverkas. Detta förenklade och något cyniska sätt att se på världen kanske det ligger mycket sanning i, men däremot förbigår man även genom detta synsätt, liksom det förra, de socialpsykologiska aspekterna.


INDIVIDEN I FÖRINTELSEN

Det verkar som att samhället under 40-talet var redo att ta steget mot Förintelsen. Men var varje enskild individ redo? Trots det ovan beskrivna rådande samhällsklimatet, förundrar man sig över hur den enskilde individen klarade av att aktivt medverka i Förintelsen. Judar skulle skjutas, gasas, misshandlas, brännas, begravas eller medverka i medicinska experiment. SS-soldater, "Einsatzgruppen", polisförband och till och med läkare var alla med och hjälpte till så att detta kunde bli möjligt. Det var inte dessa individer som fattade besluten om förintelse, men utan dessa personer hade Förintelsen aldrig kunnat genomföras och således heller aldrig ägt rum.


Hur kunde människorna skjuta?

Trots samhällsklimatet och nazismens likriktning av människorna hade alla bödlar en egen själ. Mördandet var ingen impulsiv handling som inträffade över en dag. utan höll på dag och natt i flera år. Döden är slutet på vårt medvetna liv, och kan inte passera oberört förbi för någon. Ändå lydde man order. Att lyda order är en normal företeelse i det moderna samhället. Genom att ordern förs vidare uppifrån och vidare ut i hierarkin skapas ett avstånd mellan de som förberett verkställandet, och de som senare skulle utföra den. Därför finns det en risk att en order kan framställas hur som helst utan att "mellanhänderna" reflekterar över dess innebörd. När ordern sen kommer till de som skall utföra den, har förarbetet kommit så långt att det är svårare att stoppa den.

Man skulle kunna tänka sig att bödlarna helt enkelt fruktade för sitt eget liv, och därför tvingades medverka. "Döda för att inte dödas". I vissa avseenden fungerade det säkert på detta sätt, men enligt Brownings exempel är denna förklaring felaktig. Enligt honom hade bödlarna chansen att säga nej. Som exempel tar Browning upp polisbataljon 101 från Hamburg. Denna polisbataljon utförde massakern i Josefow, som jag nämner i inledningen av paperet. Enligt Browning kunde vissa poliser vägra medverkan i massakern. De gick helt enkelt ut ur ledet och fick göra andra uppgifter, utan några som helst repressalier. Men möjligheten till att välja om de ville vara med eller ej spelade ingen roll för utgången. Ordern utfördes ändå.

Bataljonens medlemmar hade gemensamt att de inte hade någon utbildning och kom från arbetarhem. De var alla av medelålder, gifta och var eller hade varit politiskt negativt inställda till nazismen.

I en utfrågning av de poliser som medverkade i massakern uppgav de flesta att det var grupptrycket som låg bakom deras medverkan. De ville inte framstå som fega genom att inte våga döda. De var dessutom oroliga inför sin framtid. Om de vågade gå ur ledet kanske de skulle anses som fega och illojala. En förestående förmodad befordring skulle utan tvekan gå dem förlorad.

De som vägrade medverkan trodde ofta att de hade en trygg framtid efter kriget. De hade annat arbete hemma i Tyskland, och kände inte samma behov av att bli befordrade. Gemensamt för de som valde att vägra medverkan i massakern och de som medverkade, var att det inte åt något håll fanns någon antisemitism.

Den här gruppen blev efter massakern i Josefow extra "duktiga" på att rensa getton och avliva judar. Massakern i Josefow var bataljonens första uppgift, och efter den verkade inga andra order hemska. Chockbehandlingen hade skapat en effektiv och okänslig "getto-rensar-styrka".

Detta exempel visar att det föds bödlar (eller liknande) ur otrygghet. Under andra världskriget fanns det givetvis en stor otrygghet bland människorna. Samhällsutvecklingen, som jag beskrivit ovan, påverkade även den människornas mentalitet. Alla trodde inte på de socialdarwinistiska idéerna, men med spår av den nya mentaliteten och hård propaganda påverkades människorna otvivelaktigt till att bli mer toleranta, och slutligen klara av att utföra dessa grymma order. Men man kan rada upp hur många faktorer som helst, som en förklaring till Förintelsen. Svaret kan vi nog bara hitta i oss själva.

"Den mest skrämmande nya tanke som Förintelsen och det vi fick veta om dess förövare gav upphov till, var inte att "detta" sannolikt kunde göras mot oss, utan att vi kunde göra det."

För oss som inte var med den där dagen i Josefow är det omöjligt att avgöra hur just vi skulle ha agerat i samma situation och vid samma förhållanden.


KÄLLFÖRTECKNING

Bauman, Zygmunt, Auschwitz och det moderna samhället. Göteborg 1989. Crew, David (ed), Nazism and German society 1933-1945. London 1994. Browning, Christopher R, One day in Josefow. Peukert, Detlev J.K, The genesis of the "final solution" from the spirit of science.

HEM


© Christer Johansson