Umeå Akademiska Kör

from Vapensmeden by Viktor Rydberg
Chapter 7. På mäster Gudmunds brygga

- Nu, Svante, lägga vi från bryggan, och om
Margit tycker som jag, ro vi först ett stycke rakt ut i
sjön, hvila där på årorna och se oss omkring; ty här är
förunderligt däjligt, och sedan fortsätta vi åt Sankt Görans
kapell.
Vättern var i dag så klar och stämde så in
himmelsfärgen, att, om icke en vindkåre då och då
dragit silfvergrått vattrade band öfver sjöns yta, och
om icke guldstänk blänkt kring jullens årblad, så kunde
en åskådare å stranden tyckt, att den hade sin väg i
luften.
Svante hade icke rott långt, då Margit, som var
hans lärjunge i strängaspel och kunde många visor, som
han diktat, förde händerna öfver harpan och sjöng i
takt med de svala, friska suckarne af vattnet framför
jullens bog.

Gläns öfver sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du, som i Österland
tändes af Herran!
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
Betlehems stjärna.

Natt öfver Judaland,
natt öfver Zion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sofver trött
ute å fjället,
barnet, som slumrar sött
inne i tjället,
vakna vid underbar
korus af röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster,
gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem,
läppar där hviska,
hviska och räckas dem
ljufva och friska;
»stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem». –
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
strålande stjärna!

– Jag kan förstå, sade mäster Gudmund och såg
med drömmande ögon ned i de förlängda, med rörliga,
stålgrå strimmor genomväfda spegelbilderna af Vätterns
strandkullar, - att famntagen och kyssarne, med hvilka
pilgrimerna mottagas vid lustgårdens stängsel, skänkas
dem af deras änglar eller skyddsandar, som längtat efter
deras ankomst, för att leka himmelska lekar med dem
på paradisets ängar. Jesu ord i nya testamentet gifva de
troende visshet om att dessa andar finnas och särskildt
vårda sig om barnen. Detta är en skön och uppbygglig
tro. Min salig fader tog bibelns ord om nödig aga åt
barnen kanske alltför lekamligt, och det synes mig, som
om den agan verkade mindre på mig än hvad min moders
ord gjorde, då hon sade, att när barnen ljuga eller
afundas, då gråter deras skyddsänglar. Paradisets ängar
har man att föreställa sig öfver all beskrifning väna. En
nästan lika fager äng har jag drömt mig uppe på
sluttningen af Tabor, nära bergets topp; på det pergament,
å hvilket jag målat Kristi förklaring, har jag fördenskull
gifvit med penseln en antydning om den ängens tillvaro
öfverlämnande åt betraktaren att finna den vacker, om
han kan det. Men hvad människorna ha olika ögon! Ja,
bror och syster kunna se helt olika. Margit förstod
genast, att jag menade en fager äng. När jag frågade
Lars hvad han såg där, svarade han: jag ser att du
kluddat dit litet grönt. Jag är en så svag människa, och
Lars’ svar gjorde mig ondt. När jag själf stirrar på den
gröna fläcken, tycker jag mig se ängens blomster, ehuru
de icke äro ditmålade, tv afståndet är för stort för att
de skulle synas, och jag tycker, att de i sina kalkar
bevara något af det förklaringens sken, som i den heliga
stunden spred sig öfver berget. - Nu, Svante, styr jag
båten åt Sankt Görans kapell.


This page has been visited
219 times since 2018-01-03.
Updated
2018-01-03.
Generated in EditPadLite
with W3schools support.
Web-page-responsible: Göran Westling
akadkor@acc.umu.se