Umeå Akademiska Kör

Wir setzen uns mit Tränen nieder
und rufen dir im Grabe zu:

Ruhe sanfte, sanfte ruh!
Ruht, ihr ausgesognen Glieder, ruhet sanfte, ruhet wohl!
Euer Grab und Leichenstein soll dem ängstlichen Gewissen ein bequemes Ruhekissen 
und der Seelen Ruhstatt sein.	
Höchst vergnügt schlummern da die Augen ein.

Vi sätter oss ned med tårar, 
och ropar tilll dig i graven:

Vila lungt, lungt vila!
Vila, ni utsugna lemmar, vila lungt, vila lyckligt!
Er grav och gravsten ska blir den bekväma kudden för ängsligat samvete.     
och själarna blir rofyllda.
Högst tillfreds slumrar då ögonon in i ro.