Vad är
Kognitionspsykologi
Våra sinnens inverkan på Kognitionspsykologin
Inlärning & minne


Begrepp och kategorier
Mental representation
och problemlösning
Tänkande, resonemang och beslutsfattande
Praktiska tillämpningar

Inlärning & Minne

Inlärning och minne är oskiljaktiga. Minnet är det konkreta resultatet av inlärning. Minne är en av de centrala problemställningarna i kognitionspsykologin.
I generell mening kan man säga att minnesteorier är inriktade både på minne som en process och en struktur, men de kan variera i sitt fokus åt det ena eller andra hållet. Ett argument som presenteras för minne som en process är faktumet att minnet är dynamiskt och ständigt föränderligt. Vi glömmer bort saker och vi lär oss nya saker hela tiden. Det skulle antyda att det är något som händer i vårt minne hela tiden. Alltså är minnet en process. Trots denna dynamik så verkar det som om vissa saker finns kvar i minnet på ett mycket stabilt sätt. Du kommer med största sannolikhet att minnas ditt namn hela ditt liv, såvida inte du drabbas av vissa fysiologiska bekymmer med hjärnan. Alltså borde minnet vara en struktur.

Inlärning har en tydlig relation till perception och uppmärksamhet. Om man saknar perception och uppmärksamhet, så saknar man också inlärningsförmåga (vilket alla som har gått i skolan vet om). Givet dessa saker, är det inte speciellt överraskande att minnesforskningen är en av de riktigt stora frågorna inom kognitionspsykologin. Exempelvis presenterade Logan (1988) en teori om automatik som minne.


Inkodning, lagring och återgivning

Minnesforskare brukar tala om inkodning, lagring och återgivning när de pratar om minnesprocesserna. Inkodning är den process som omvandlar extern information eller data till minnen, lagring innebär processen att via inkodning för information att stanna kvar i vårt minne och återgivning är processen att verbalisera lagrad information.


Långtidsminnet och dess typer

Man brukar säga att det finns många typer av minne:

Semantiskt minne: Den del av långtidsminnet där vi lagrar information om världen, inklusive språket. Man kan se det som en uppslagsbok eller ordbok.
Implicit minne: Här lagrar vi det som vi själva inte är medvetna om att vi lagrat undan, som tex att vi klev över trotoarkanten.
Procedurellt minne: Här lagras informationen som gör att vi kommer ihåg hur vi gör saker med kroppen.
Prospektivt minne: Här lagrar vi undan det som har besätmt oss för att göra i framtiden.
Episodiskt minne: Långtidsminne för personligt upplevda händelser.


Korttidsminnet

Generellt har det visats att vi har förmåga att lagra 7+-2 enheter (eng. 'chunks') i kortidsminnet samtidigt (Miller 1959). Vad en enhet är i dett sammanhang kan bero lite på. Till exempel kan sifferkombinationen '238034890184' vara 12 enheter, medans samma kombination i formen '2380 3489 0184' kan räknas som tre enheter.


Modeller för informationsflödet i minnet

Traditionellt har man menat att minnets informationsflöde ser ut som i figur 3. Man kan dock angripa denna modell med följande argument:

  • Studier av försökspersoner tyder dock på att det inte måste vara så att denna kedja måste upprätthållas. En person med skadat STS kan, har det visat sig, lagra information i långtidsminnet ändå.
  • Dessutom är det inte sannorligt att det stora antalet typer av information som ska lagras i minnet lagras på samma sätt.

Detta gav upphov till den 'Working memory model' som lades fram av Baddeley & Hitch (1974). Se figur 4.
Enligt denna modell ersätts STS av tre separata komponenter:

  1. En modalitetsfri central-executiv enhet som liknar uppmärksamhet. Denna enhet fungerar som styrenet till de två andra enheterna, sätter igång kontroll- och beslutsprocesser och överför informationen till långtidsminnet via repetition och omkodning.
  2. Den artikulera loopen som innehåller information på ett tal baserat sätt. Denna loop återanvänder ord för omedelbar återgivning och handhar fonologiska processer. Baddeley et al. visade att man kan återge så många ord som man kan läsa högt på två sekunder.
  3. Den visio-spatioala skissen som tillhandahar visuell processning och sökning.


Vad händer när vi ska ta fram saker ur minnet?

Det finns i princip tre sätt att minnas (här ordnade efter någon sorts tillförlitlighets-skala):

Igenkänning: Man känner igen något när man ser eller hör det, men kan inte återge det utan detta stöd.
'Cued recall': Man kommer ihåg något om man får en ledtråd elle en hjälp på vägen (eng. 'cue'). Ett exempel är om man tappar bort vart man var i ett resonemang och får en rekapitulation av vad man sagt för att komma igång igen.
Starkare än igenkänning.
Återgivning: Man kan återge minnet utan yttre hjälp.


Inkodning av information i långtidsminnet

Undersökningar av långtidsminnet har visat att:

  • Ett flertal kopplingar mellan ett begrepp och ett flertalandra underlättar för inkodningen i långtidsminnet och ökar varaktigheten. Vi tänker oss att vi associerar begreppet med något annat.
  • Minnesspår som är unika på något sätt är lättare att komma ihåg (Eysenck 1979).
  • Inlärningsmiljön spelar in på långtidsminnet. Om detaljer i inlärningsmiljön och återgivningsmiljön överensstämmer ökar förmågan att återge korrekt (Tulvin 1983).

Skapare:
Jonas Sandberg
Fredrik Karlsson
Patrick Karlsson
Patrik Stenlund
  Uppdaterad 2000 09 14